Sommarutflykten 2022
Äntligen kunde vi arrangera en traditionell sommarutflykt igen efter att vi fått ställa in den två
somrar på grund av pandemin. Tjugo förväntansfulla medlemmar samlades vid Rö kyrka på morgonen den
2 juli. Väderutsikterna lovade oss en bra högsommardag.
Vi klev ombord på bussen från Fridströms för en halvtimmes resa till Östanå brygga. Där bytte vi till
båt för en kortare tur till vårt mål Siaröfortet som ligger på Kyrkogårdsön mitt i
Furusundsleden – den nordliga infartsleden till Stockholm.
Här, mitt i Furusundsleden, ligger Siarö och fortet på Kyrkogårdsholmen.
Vid bryggan hälsades vi välkomna av en guide och vi började vår tur på fortet.
Ursprungligen hade man planerat att anlägga fortet på Siarö men innan bygget påbörjades 1916 hade man
insett att den närbelägna Kyrkogårdsön var en bättre plats för fortet, som dock fick behålla namnet
Siaröfortet.
Byggandet drog ut på tiden och först 1924 gjordes slutbesiktningen. Fortet är nedsprängt i berget
som sedan fått ett 4 – 6 meter tjockt betongtak som har formen av klippor.
Man var väl medveten om att det lönade sig att försvåra för fienden att urskilja målet. Därför
fick taket över befästningen se ut som ofarliga klippor.
Beväpningen bestod av två 15,2 cm kanoner som kom från ett skrotat pansarskepp och fyra 57 mm kanoner.
Vi tittar på en av de grova kanonerna (15,2 cm kaliber). Projektilen vägde omkring 50 kilo,
bars dit och kördes in i eldröret, en krutpåse på några kilo stoppades in bakom den,
bakstycket stängdes och så kunde man avfyra. Allt för hand! Kustartilleristerna fick
vara starka pojkar!
Här ser vi en av de lätta kanonerna (57 mm kaliber). Då (den kom i tjänst 1889) hade man lärt sig göra
patroner med både projektil och krut tillsammans i en mässingshylsa. Ungefär 5 kg vägde hela patronen,
här kunde också de spädare soldaterna göra nytta!
I de underjordiska delarna fanns ammunitionsförråd, stridsledning och förläggning for c:a 270
soldater bestående av sovsalar, matsalar, kök, toaletter, kontor och förråd för mat, vatten och
vapen.
Tvättrummet - inte så fräscht längre
Stridsledningscentralen.Ingen radar och inga datorer! Man fick klara sig med karta, penna och linjal. Den tomma sektorn
i kartan visar att åt det hållet kunde man inte skjuta, berg och annat låg i vägen.
När andra världskriget bröt ut 1939 betraktades fortet som omodernt. Det kom att dock användas för
övningar fram till 1960-talet. På 1990-talet började man rusta upp fortet för att använda
anläggningen som militärmuseum och turistmål.
Efter visningen av fortet fortsatte vi till öns Skärgårdskrog där vi serverades en god lunch.
Några av deltagarna vid lunchen.
Fler deltagare vid lunchen.
Därefter var det dags för resan hem till Rö.
Data om fortet: Wikipedia, text: Stig Jandrén, bilder: Anders Hagbo och
Stig Liedberg