Du är här: Skip Navigation Links > FOLK > Grannar i Rö > Lennart Augustsson
GÄSTBOK

Lennart Augustsson, Risby

Ett samtal med Lennart Augustsson är verkligen en resa i tiden över köksbordet med spännande möten med människor som levat och verkat i Rö. Sorgligt nog för en utsocknes förblir många i detta rika persongalleri utan ansikte. Lennart har vid 88-års ålder ett glasklart minne, som vilken trettioåring som helst skulle känna avund till. Han är fortfarande en reslig karl, trots ett tufft arbetsliv.

Lennart, född 1929, är den tredje generationens bonde på Risby. Risby ligger väster om Rimbovägen (väg 280) strax efter att man passerat f.d. Rö Järnvägsstation på väg mot Rimbo. Det är en urgammal liten by, som redan finns omnämnd i brev från 1409, men här har säkert människor levt mycket tidigare än så. Gården består av cirka 23 ha åker och 20 ha skog. Den nuvarande huvudbyggnaden byggdes på 1920-talet. Lennarts son med familj bor där sedan 2003. Lennart själv bor i en mindre byggnad på gården.

Risby Norrgård

Risby i början av 1900-talet

Familjen Augustsson kom genom Lennarts farfar i mitten av 1880-talet till Risby från Husby. Farfar hette August Jansson och var född 1849. Han gick bort 1916 i lunginflammation. Lennarts far Ernst tog då över gården.

Lennart gick sex år i Rö skola samt en fortsättningsskola, som omfattande 14 dagar (sic!) per år under två år. Som alla bonnaungar fick Lennart hjälpa till på gården från barnsben. Vid tretton års ålder var skoltiden över. Efter det att elen kommit till Risby införskaffades en mjölkmaskin, som Lennart fick ett speciellt ansvar för. Mjölken levererades till Mjölkcentralen, som hade en uppsamlingsfilial vid stationen. Den sköttes av Joel Lundgren. För att hålla kylan även under varmare årstider förvarades is, sågad på Sparren, i högar täckta av sågspån och jord.

Lennart Augustsson

Lennart Augustsson våren 2017

Lönen drygades ut med ”storjakt” på ekorrar. Ekorrskinn köptes upp av Slaktar-Lasse från Norrtälje. En krona och något mer för de eftertraktade vinterskinnen. De stackars ekorrarna blev sedan päls till stadens damer. På så sätt kunde Lennart bl.a. spara ihop till en trampcykel.

Tältbion, som slogs upp mitt emot Rö banvaktarstuga, utgjorde ett välkommet avbrott i vardagen. Flygmalaj-filmerna med George Formby var något av en favorit. Danserna på Hallboda loge, där Björn Waldegårds far Lasse ofta spelade dragspel, var mycket uppskattade. Ungdomarna samlades ofta vid affischerna på planket nere vid Blombergs lanthandel och vid station för snack, rök och lite smusslande krök. Hunden var en kär vän och på vintrarna åktes det skidor och skridskor på isarna. Direkt efter skolan försvann många av kamraterna för att söka arbete och lycka i stan.

Lennart spelade som ung halvback dvs. mittfältare i Rö IK. Han var även med och anlade den nuvarande fotbollsplanen. Han har alltid varit intresserad av jakt och under många år fungerat som jaktledare. Han konfirmerades tillsammans med fyra kamrater för Allan Elin. Lennart gjorde värnplikten vid I8 Uppsala, som granatkastare.

Lennart har under sitt yrkesliv fått uppleva lantbrukets mekanisering och småbrukets avveckling. Självbindaren till senare tröskverket och skördetröskan samt traktorn minskade succesivt behovet av arbetskraft i jordbruket.

Det innebar att många av de unga lämnade landsbygden. Många av de mindre gårdarna i Rö kom att bli sommarnöjen. Familjer kom från stan med tåget och hämtades av Fridström i Volvon PV800 (gement kallad Suggan) – om man inte hade egen bil förstås.

Lennart kommer väl ihåg när kyrkklockorna ringde vid utbrottet av andra världskriget och att skolan var stängd en vecka. Många blev inkallade. Det blev under kriget något av högkonjunktur för gårdfarihandlare, som cyklade runt i Roslagen. De övernattade ofta på höskullen. Vid ett tillfälle trampade Lennart på en stackars gårdfarihandlare som låg och sov i godan ro bland höet.

Efter faderns och moderns död 1955 tog Lennart över gården med benäget stöd från farbrodern Ivar. Vete, en hel del råg och oljeväxter samt potatis odlades på gården. Naturligtvis hade man även grisar. Förutom spannmål producerades även mjölk fram till 2004, då det traditionella lantbruket upphörde. Gården sköttes uteslutande av familjen med hjälp av dagkarlar vid skördetid.

Parallellt med jorden har Lennart arbetat en hel del i skogen för Stora och Holmen. Under många år var det handsåg, yxa och häst som gällde. Även här har han fått uppleva mekanisering genom bl.a. den första motorsågen från cirka 1960.

Lennart gifte sig 1969 med Hervor Nettelbladt, som växte upp på Näs, som hennes far arrenderade. Hon hade från ett tidigare äktenskap två söner Peter och Greger Bergelin. Lennart och Hervor fick tillsammans sonen Bertil 1972. Peter såväl som Bertil är verksamma på Risby. Idag bedrivs inte något egentligt jordbruk på gården. Bertil driver en entreprenadfirma med inriktning på skogs- och jordarbeten. Hans fru Malin har dock några hästar. Man producerar även en hel del ved, där Lennart fortfarande är delaktig.

Risbytraktor

Den första traktorn kom till gården 1950 – det var en David-Brown.

Berättat för Per Hesselgren i juni 2017.

Sidan först publicerad 2018-09-30.