Du är här: Skip Navigation Links > FOLK > Militärt > Hundra Härads kompani 1719
GÄSTBOK

Hundra härads kompani 1719

undra härads kompani var ett av de 8 kompanierna i Upplands regemente – 150 indelta soldater, varav sex korpraler, en kompanichef som skulle vara kapten, en löjtnant, en fänrik och ett halvdussin underofficerare i varje kompani. Regementets manskapsstyrka var alltså 1200 man, plus befälet och 25 trossdrängar, som körde vagnarna med tält och andra förråd.

Regementet blev indelt 1682 – det innebär att befälen tilldelades gårdar som skulle försörja dem och soldaterna fördelades på rotar – en eller flera gårdar som tillsammans skulle rekrytera och underhålla en soldat. Nu fanns ett Upplands regemente långt tidigare; sitt namn fick det i Regeringsformen 1634, men före indelningsverket fanns inte den fastställda fördelningen av vilka som skulle hålla en soldat, utan man skrev ut soldater i socknarna när det behövdes. Hundra härads kompani var indelt i Seminghundra, Ärlinghundra, Långhundra och Sjuhundra härader, så man förstår hur kompaniets namn uppstod.

Generalmönstringar skulle hållas vart tredje, eller ibland vart femte, år och då samlades regementet (ibland fick man nöja sig med att samla ett eller några kompanier i taget) och man gick igenom allt manskap och deras utrustning och förde noggrant bok över alltihop.

I Generalmönsterrullan antecknas varje man, vilken rote som håller honom och mer eller mindre noggranna anteckningar om hans ålder, födelseort, hälsa, tjänstgöringstid och annat. 1719 års generalmönsterrulla visar hur det stod till med kompaniet när man efter marschen hem från Norge, där Karl XII dött den 30 november 1718, mönstrades i Stocksund den 14 september 1719. Efter kungens död släpptes alla tankar på att fortsätta kriget mot Norge, och uppbrottet gick fort. Det högre befälet, med den blivande Kung Fredrik I i spetsen, delade på krigskassan och for hem så fort man kunde. För de vanliga soldaterna och lägre befälet i Upplands regemente blev det en lång vandring hemåt över Strömstad och Åmål runt Vänern.

Belägringen av Fredrikssten blev inte särskilt kostsam räknat i förluster vare sig för svenskarna eller norrmännen, omkring 200 man på den svenska sidan och mindre än hundra på den norska. Som vanligt i den tidens krig var det mest sjukdomar som skördade offer och i den här rullan nämns endast en enda soldat som stupat i strid.

Vid mönstringen i Stocksund var 108 soldater av kompaniets fulla styrka på 150 närvarande. Sedan den förra generalmönstringen i Märsta 23/7 1718 hade 7 dött under belägringen, 26 under hemmarschen, 2 hemma på roten och 4 hade rymt. 4 soldater fick därutöver avsked sedan kompaniet kommit hem. Värre gick det för trossdrängarna, som skulle vara 25. Av dem dog 15 under fälttåget och en hemma. En rymde, en fick avsked och 6 klassades upp till soldater och sattes in på vakanta nummer i kompaniet. Vid mönstringen finns bara 2 trossdrängar kvar.

Om man jämför med mönstringen 1767, nästan 50 år senare, är den mest påtagliga skillnaden att 1719 års soldater var så mycket yngre. Medelåldern var 28 år (jämfört med 39 år 1767). Så här såg åldersfördelningen ut:

Åldersfördelning

Ålderfördelningen vid Hundra härads kompani 1719

Tittar man på soldaternas tjänstgöringstid, så ser man att de flesta blev antagna när regementet 1710 sattes upp på nytt efter katastrofen vid Poltava. Nästan 40 % av soldaterna blev antagna då, vilket ändå betyder att över hälften av soldaterna dött eller blivit avskedade under de nio årens krig sedan dess.

Tjänsteålder

Antalet tjänsteår bland kompaniets soldater 1719 (avrundat till hela år)

Soldaterna kom från hela dåvarande Sverige, självfallet med tyngdpunkt i Uppland och Roslagen. Så här ser fördelningen ut:

  • Uppland 67
  • Roslagen 9
  • Stockholm 6
  • Bergslagen 5
  • Närke 4
  • Östergötland 3
  • Finland 3
  • Sörmland 2
  • Bohuslän 1
  • Dalarna 1
  • Norrland 1
  • Skåne 1
  • Småland 1
  • Nyland 1
  • Åland 1

Som man kan vänta kom soldaterna mest från bondeståndet. Det står helt enkelt 'Bonde' på de flesta, men man får nog tänka sig att en hel del bondsöner och drängar döljer sig bakom den rubriken. Frälsebönder var ju helt befriade från krigstjänst och självägande skattebönder lät sig nog bara sällan rekryteras till soldater. Men det fanns även andra yrkeskategorier bland soldaterna:

  • Bonde 77
  • Skräddare 4
  • Skomakare 6
  • Strumpvävare 2
  • Bagare 2
  • Trädgårdsdräng 2
  • Bryggare 1
  • Dräng 1
  • Guldsmed 1
  • Mjölnare 1
  • Plåtslagare 1
  • Sadelmakare 1
  • Student 1
  • Pergamentsmakare 1

Som en sista bit statistik i denna uppsats kan vi nämna att 82 av soldaterna var gifta och 26 ogifta. Det är ju en helt annan proportion än i 1767 års rulla, där nästan alla var gifta, men det kan förstås bero på den avsevärt lägre medelåldern.

Vill Du läsa rullan mer i detalj, så kan Du göra det här!

Nu när Du läst denna uppsats borde Du titta på 'Hundra härads kompani 1767' om Du inte gjort det förut. Det finns en hel del att fundera över vid en jämförelse.

Källor:
1) Generalmönsterrulla för Hundra härads kompani 1719 (SVAR)
2) Ulf Sundberg: "Svenska krig 1521 - 1814", ISBN 91-89080-14-9

Sidan först publicerad 2013-12-13