Utflykten till Fejan 7/7 2013
äderleksrapporterna hade utlovat hyggligt väder denna dag sedan ett par veckor tillbaka
- men det överträffade alla förväntningar. Hemma i Rö handlade det om plus 28 grader,
på Fejan var det väl aningen svalare, men säkert var det sommarens varmaste dag
hittills!
Samling vid kyrkan
Klockan tio samlades vi vid kyrkan, 28 personer totalt, och äntrade den buss vår
sponsor Bengt Fridström ställt till förfogande till ett rent vänskapspris.
Vi åkte i behaglig fart i den luftkonditionerade bussen till Räfsnäs, där taxibåten
Gladan från Enskärs sjötransport väntade. Vi fick en kort men uppfriskande sjöresa
och förtöjde en kvart senare vid den gamla karantänsstationsbryggan på Fejan.
Taxibåten Gladan, som körde oss till Fejan
Under resan berättade Björn Bergström om Fejans historia och i synnerhet förstås
om den dramatiska sommaren 1894, när den sista koleraepidemin hindrades från att
sprida sig genom doktor Carl Erik Wallers outtröttliga arbete.
Så vandrade vi runt en stund och tittade på byggnaderna från den gamla karantänsanstalten
- med missionsstationen "Kongovillan" som höjdpunkt - huset är en orgie i nationalromantisk
stil som skulle ha skeppats till Kongo för att bli missionsstation, men den
hotande koleraepidemin 1892 fick staten att expropriera huset som byggsats och sätta
upp det på Fejan som läkarbostad i stället.
Kongovillan - missionsstation som i stället blev läkarbostad
Björn tillbringade tre somrar här som sjövärnsaspirant, men det var ju 49 år sedan
så det var inte mycket som gick att känna igen. Execisplatsen är igenväxt, av flaggstången
där örlogsflaggan hissades varje morgon 0800 under trumpetfanfarer återstår bara
foten, och förläggningen i "nya sjukhuset" von Döbeln är nu igenspikad och inuti
lär bara krossat glas, sönderslagen inredning och rostiga sängskelett återstå.
"Nya sjukhuset" von Döbeln, döpt efter den första kolerabåten. Kasern för Sjövärnskåren,
flyktingförläggning, men sjukhus användes det aldrig som.
Vi hann med en öl i den behagliga skuggan på uteserveringen innan vi blev kallade
till bords för att avnjuta "Strömming Bellman" med potatimos, rårörda lingon, pressgurka
och brynt smör. "Gott" är att underdriva!
I väntan på lunchen
Så fick vi en stund att driva runt på Fejan innan "Gladan" plikttroget återkom för
att köra oss tillbaka till Räfsnäs. Med 24 knop i medelfart tog det knappt en kvart
innan vi var på fastlandet igen och blev upphämtade av en ny buss från Fridströms.
Och precis enligt plan var vi tillbaka vid Rö kyrka och åtskildes klockan 4.
Du kan läsa mer om Fejan och dess historia i den uppsats Björn gjorde av materialet han samlade in
när han förberedde utflykten.
Sidan först publicerad 2013-07-08