Du är här: Skip Navigation Links > ARKIV > Reportage > Höstfest 30/10 2014
GÄSTBOK

Höstfesten 30/10 2014

en 30 oktober samlades 36 medlemmar i S:t Olofsgården för att höra Michael Blum berätta om Roslagsbanan och sedan umgås och förfriska sig med ost och vin. Björn Bergström hälsade välkommen med ett rekordkort anförande, sedan tog Michael oss med på en tågresa från Norrtälje till Stockholm med många gamla och nya bilder.

Förutom sin häpnadsväckande beläsenhet om allt som rör Roslagen förr och nu har Michael en särskid merit, som gör honom högst lämpad att berätta om Roslagsbanan: han har varit konduktör på Roslagsbanan på den tiden det begav sig!

Michael Blum när det begav sig

Michael Blum i tjänsteutstyrsel på den tiden det begav sig.

Som de flesta av oss vet finns numera bara en liten del kvar av det smalspåriga järnvägsnät i Uppland som en gång var 32 mil långt: Roslagsbanan till Kårsta, Österskär och Näsbypark - bara en femtedel av de ursprungliga sträckan. Därtill kommer förstås sträckan Uppsala - Faringe, som numera drivs som museijärnväg. Michaels föredrag spände över Roslagsbanans hela livstid, från den högtidliga invigningen av linjen Uppsala - Norrtälje 1884 till våra dagar. För Röbornas del var det dock slut redan 1981, då trafiken från Kårsta till Rimbo lades ned.

Vi fick se bilder från alla stationerna mellan Norrtälje och Stockholm, beundra interiören i de "sjangdobla" förstaklassvagnarna som ingick i snälltågen mellan Stockholm och Norrtälje, men också ägna en tanke åt alla som satt på tredje- och fjärdeklassvagnarnas träbänkar i två timmar innan de kom fram. Nästan alla närvarande svarade faktiskt ja på Michaels fråga om de någon gång åkt Roslagsbanan under dess storhetstid, så det är personliga minnen vi har. Fast undertecknad som 15-årig sjövärnsaspirant på väg till Fejan åkte minsann inte förstaklassvagn!

Michael avslutade med att framföra ett par visor - ackompanjerad av sin mobiltelefon, där han hade kompet inspelat! Vad de hittar på nu för tiden! Särskilt en visa var intressant för oss Röbor (när tjugofemöringen väl trillat ned). Det visade sig nämligen att den som skrivit visan var samme Erik Wijk som var med på olyckståget 31/12 1947! Han var alltså spelman förutom att han var tågförare.

Interiör från tredje klass

Interiör från tredje klass på Roslagsbanan i förra seklets början. Okänd konstnär.

Visan, som heter "Rimbotåget", går till melodin från skillingtrycket om Elvira Madigan och texten är så här:

Häromda’n på Rimbotåget i en tredjeklass kupé
förekom och hände något, som jag nu ska återge

Med sin lille son vid sidan satt en gumma i ett hörn
väntande i tyst förbidan på att träffa konduktör'n

Saken var att gossen senast fyllt de nio rätt och slätt,
medan gumman nu allenast löst för 'onom halv biljett

Konduktör’n kom på det hela, ja, han hade det på känn
”Gossen har, det kan ej fela, sex år fyllt för länge se'n”

”Men han liten är till växten”, tyckte gumman om igen
”Och så går han ju förexten uti korta byxor än”

Mitt emot vid vagnens fönster, mest ett rosigt äpple lik
satt ett kvinnligt hälsans mönster, nitton år från 'allstavik

Och hon hörde tyst förhöret och föll in i talets mitt
”Är det byxorna som gör 'et borde jag få åka fritt”

När applåderna lagt sig bars vin, kex och ostar in och alla fick prata av sig av hjärtans lust. Framåt tiotiden hade de flesta tagit sig hemåt, disken var urplockad och inställd i skåpen och Kicki Lindberg kunde låsa och åka hem hon också.
Björn Bergström

Text Björn Bergström, bilder och vistext Michael Blum. Sidan först publicerad 2014-11-03.