Du är här: Skip Navigation Links > FOLK > Grannar i Rö > Ulla Engström
GÄSTBOK

Ulla Engström

Ulla Engström

Här ser vi Rö-bon Ulla Engström som ”omslagsflicka” på tidningen Hemslöjd nr 6 2013. Foto: Sara Mac Cay.
Rö hembygdsförening tackar tidningen Hemslöjd för tillståndet att publicera!

Det är ingen överdrift att påstå att det finns en röd tråd genom Ulla Engströms liv. För Ulla handlar det om att skapa med händerna. Men vi tar det från början. Ulla växte upp på Södermalm i Stockholm, närmare bestämt på Blekingegatan, inte långt ifrån Eriksdalsskolan som då var nybyggd och där Ulla var elev.

- Det var ett himmelrike, vilken fin skola! Jag tänker på dessa små badkar som stod i två rader i badhuset, det var så vackert och fint ordnat. Ulla berättar hur hon sprang som barn i backen upp till Allhelgonakyrkan, lekte vid Silverlings hage och i närheten av Sachsska barnsjukhuset.

Rötterna finns i Rö, mamman hette Tora Norberg, växte upp i Åkersberg mellan kyrkan och Beatebergsvägen i ett hus som Josefina och Fredrik Norberg byggde i början av 1900-talet. I Stockholm utbildade hon sig till sömmerska och tog gesällbrev, sen bar det av till modehus i Schweiz där hon på kuppen lärde sig tyska. Det var roliga tider för Ulla och sedan fortsatte jobbet som lärare på den högt ansedda Märthaskolan i Stockholm.

Sömnadsskolan och modehuset startades av grevinnan Marg von Schwerin och stöddes av prinsessan Märtha, som hade ett stort intresse för mode. Skolan var en av de få tillverkarna i Sverige av couture, som ses som den högsta formen av sömnadskonst. Som lärare hade Ulla Engström den nuvarande kungens systrar i skolbänken.

Hantverket och kreativiteten har alltid funnits runt Ulla och hennes närstående. Hennes första man, Gösta Engström, startade egen tapetserarfirma år 1959 på Fridhemsgatan i Stockholm. 1962 flyttade Gösta verksamheten till S:t Eriksgatan 7 som dottern Helena fortfarande driver.

År 1975 gick Märthaskolan i graven, dels på grund av en kraftig höjd hyra och konkurrens från konfektionsindustrin. Personalen delades upp, en del försvann till Operan, en del till Dramaten. Men Ulla ville inte ville släppa intresset och kunnandet för sömnad och hantverk. Att filta ull hade blivit populärt och Ulla hade hittat ett nytt arbetsområde.

Det är också här familjen första hund Viktor kommer in i bilden, det var en sheepdog och en dag sa Ullas dotter Helena att hon ville ha en tröja av hundens päls. Sagt och gjort. Ulla stegade upp på vinden och tog ner sin farmors mors gamla spinnrock och satte sig och spinna. Ulla började frilansa i materialet ull och hade bland annat kurser i filtkunskap och i samma veva skulle Ulla och Göstas gemensamma dotter Helena börja på gymnasiet.

- Hon ville gå i skola i Norrtälje, för annars skulle hon inte hinna med hästen. Ulla och Helena flyttade ut till Rö och Gösta hade kvar en lägenhet på Kungsholmen och var på landet på helgerna, och så småningom valde Ulla och Gösta av att avsluta sitt äktenskap.

Åren gick och Ulla fortsatte med sina kurser och verksamheten i oförminskad skala, hon talar sig varm om ull, lin och de saker hon sytt och tillverkat. Hon blev engagerad i fåravel, spånad, vävning, växtfärgning, filtning och linodling där hon blev en betydande person i Fransåkers linodlarförening. På bordet hemma hos Ulla i Rö har hon tagit fram alla klipp hon sparat från tidningsreportage. Det är svartvita bilder från 70- och 80-talen där Ulla står ute på en linåker, håller kurs på Tolvmansgården eller håller en föreläsning någon kulen novemberkväll. Alltid aktiv, ivrig att lära ut kunskapen i olika tekniker.

Kronan på verket bland tidningsurklippen är nog porträttet i den ansedda tidningen Hemslöjd. Artikeln är från 2013 och på omslaget har Ulla släppt ut sitt hår och blandat det med garntrådar och ull i alla dess former. På en av bilderna kastar Ulla upp en jättestor boll i luften, den liknar en tennisboll och är filtad av ryaull.

När jag besöker Ulla Engström andra gången slår hon ett slag för linet.
- Jag har alltid velat förmedla kunskap om linodling, det är en viktig gröda. Lin är fantastiskt! Den tar åt sig fukt och torkar fort, en viktig nyttoväxt, säger Ulla och hämtar en grå disktrasa från köket för att visa.

Genom skolkamrater till dottern Helena träffade Ulla Stig, hennes andra man som tyvärr har lämnat jordelivet. Stig föddes i Kullängen i ett hus som kallades Halls krog i närheten av avtagsvägen mot Kullängen (nuvarande busshållplats Kristinelund).

Stig och Ulla hade mycket gemensamt. Stig var finsnickare och snickrade reservdelar till hennes spinnrockar.
- Många kunde svarva spolar men få kunde göra det så ordentligt som Stig, konstaterar Ulla med ett skratt. Att restaurera spinnrockar blev naturligt för Stig som växt upp med en spinnande mor.

För 33 år sedan köpte Ulla och Stig ett gult fint hus längs med 50-sträckan i Rö, där Ulla fortfarande bor kvar.
Genom åren har det blivit många engagemang i trakten, Stig var under en period kyrkvaktmästare och i Rö kyrka hänger en hel del textil som har skapats av Ullas händer. Bland annat har hon sytt altardukar och antipendiet som täcker altaret, och var engagerad i Rö kyrkliga syförening och församlingshemmet.

I filtad ull har det blivit flera väggbonader, runda konstverk som ser ut som frukt och Ulla berättar att filtandet var en stark tradition i norra Sverige, då handlade det om att att göra varma plagg, men Ulla ville jobba mer med funktion, form och elegans.
- Jag gjorde till exempel smidiga vantar som man kunde åka tunnelbana med, skrattar Ulla. På bilder visar hon filtade västar, vantar, kepsar och sockor.

Ulla lever fortfarande ett väldigt aktivt liv trots att hon uppnått en ålder av 85 år. När jag intervjuar Ulla håller hon som bäst på att planera en utställning med spetsar på församlingshemmet i Rimbo.
- Jag tycker inte om att bli gammal, för jag har inte tid med det.

Ulla gick bort den 17 april 2019 - vi har förlorat ytterligare en av Rös kulturpersonligheter. Vi är tacksamma för allt det hon delade med sig av!

Text: Peter Gropman, bild: Sara MacCay. Sidan först publicerad 2019-02-02, senast uppdaterad 2019-04-23.