Du är här: Skip Navigation Links > DOKUMENT > Svea Johanssons berättelse 1929
GÄSTBOK

Svea Johanssons berättelse

Svea Alfrida Johansson, född i Länna 24/4 1916, död 19/12 1984 i Rimbo, efterlämnade denna berättelse om Röbor hon känt. Den lämnades 2015 in till Norrtälje stadsarkiv som genom vänligt tillmötesgående ställt den till vårt förfogande. Berättelsen är efter bästa förmåga bokstavstroget avskriven, även stavfel och talspråksuttryck har lämnats oförändrade, men eftersom hennes kommatering är ganska förbryllande har jag tvingats dela upp en del meningar för att det inte skall bli svårläst. På några ställen har jag skjutit in ord för att förtydliga meningen, de inskjutna orden är markerade med röd text. Ett antal kommentarer har gjorts där jag tyckt att de tillför något; de står sist på den här sidan. Kommentarhänvisningarna är understrukna, klickar Du där hamnar Du längst ned på sidan där kommentaren står. Klickar Du där på kommentarens nummer kommer Du tilbaka dit Du var. När tiden medger det skall vi leta upp en del namn som Svea var osäker på och komplettera kommentarerna.

Axplock från ”Rö socken” och dess människor som levde för cirka 50 år sedan. Tiden 1928 – 1978

Skrivaren är
Svea Johansson
Hassellid, Rimbo.

Vid Kullängen i Rö eller Kårsta bodde år 1929 Kalle och Anna, två syskon som troligen hette Johansson. Dom hade en bror till som hette Johan, han kom senare till Fredriksborg eller ”Baggens” som det sägs i folkmun, det låg i gränsen mellan Rö och Rimbo.

I närheten av deras stuga fanns också Hanssons i Kullängens gård. Hansson hade två döttrar, en av dom hette Anna, hon blev gift med Sven Johansson i Svenstorp, ett torp till Beateberg, dom fick en son som hette Sture.

Sen fanns det två stugor till säger Olle1 , i en stuga bodde en målare lite konstnärlig, honom har jag sett ett par gånger, bland annat målade han kort som han kom till oss vid Härsby och sålde. Han kan möjligen heta Schedin, men jag är inte säker på de.

I den andra stugan bodde Elsa i Lugnet, henne har jag sett några gånger i bönhuset ”Lugnet” i Väsby-stan. Hon blev senare gift med Johan Holm.

Sedan fanns det en stuga till närmare landsvägen som hette Lindberga. Där bodde Gunnar Lindgren, han lever ännu år 1976, med sin syster Amanda Lindgren. Hon hade två barn, Martin Lindgren som är trädgårdsmästare vid Sandal i Rö och systern Ingrid, gift med Birger Gustafsson numera boende i närheten av Sandal i Rö.

Inte långt från dessa stugor låg en gård som hette Hjälnsättra, den gården skulle ha flyttats ut från Härsby en gång i tiden. Vid Hjälnsättra bodde år 1929 Karlsson med dottern Frida och en husföreståndarinna som hette Vendla. Jag har en gång suttit på deras veranda, när vi var skolbarn och hade besökt Viks skola vid Beateberg, vi åkte med sparkstöttingar över skogen till Hjälnsättra gård. Vår magister Martin Enegård var också med. Hjälmsättrarn dog något år senare, han fick kallbrand i benet. Agronom Thorsten Killander köpte sedan gården och det blev silverrävfarm där några år framåt. Olle jobbade mycket där tillsammans med byggmästare Isedor Hesselgren och Sven Ekström.

En bit ifrån Hjälnsättra utmed stora landsvägen bodde Isedor Hesselgren med fru Sally och barnen Valter, Maj, Thorsten, Ulla, Arne, Olle och Inga-Britta i en mindre stuga2. Längre tillbaka hade dom bott i en stuga vid Sveden i skogen, på andra sidan Rösjön. Sveden var nog ett torp en gång i tiden, marken kan ha ägts av Erik Åkerlund i Lovisedal men troligen sålts till Johan Nyström i Söderby och Karl Johansson i Härsby. Cirka 10 tunnland tillhörde Söderby och 6 tunnland Härsby.

Vi återgår till Hesselgrens hem som han hade år 1929. Där hade han en granne som hette August Johansson och frun hans Anna. Dom ägde Fälle eller Fällorna i Rö. En son hade dom som hette Sven. Gården var inte så stor, kanske 25 tunnland.

I närheten av Fälle utmed Stockholmsvägen låg en stuga som hette Erikslund. Augusta Eriksson bodde där och hennes son, gift med Hulda, och deras dotter Ebon.

Helena3 ägde också en stuga nedanför landsvägen. Hon hade en dotter Anna som var gift med Gottfrid i Lövstalund. Hon blev senare blind och bodde hos sin dotter och måg. Om hon hade fler barn vet jag ej.

Ett ställe hette Ektorp, där Stolt och hans fru bodde. Karl Lundell med hustru Anna och Tore, Gertrud, Vera, Hasse och Dagmar som barnen hette, hade bott där tidigare.

Alldeles i närheten fanns Valla och de rådde Anna Stjärnholm om, hon var nog änka och hade några söner. Eurenius, Elis och Olle hette några av dem. Ett par fosterflickor hade hon också, Svea Edgren var en av dem. Selma Forsells fader bodde hos henne på den tiden, han hjälpte till med diverse sysslor, ofta fanns de kor på dom små ställena och även höns och gris.

Utmed Stockholmsvägen låg gården Väsbylund som Frans och Lotta Karlsson ägde, en dotter Frida hade dom. En kusin till henne hette John och var dräng hos dom, hans hemort var annars Kvarnsveden i Dalarna.

De fanns en mindre gård till i närheten som hade namnet Härsbylund, där familjen Emil och Gärda Karlsson med fem barn ägde. Astrid, Tyra, Gösta, Gunnar och Ingrid hette barnen. Astrid var min klasskamrat och läskamrat, hon och syskonen hjälpte oss att plocka potatis på hösten under 1930-talet, mycket duktiga barn, deras mamma åkte och torgade i Stockholm ett par dagar i veckan.

Som nära granne hade dom en byggmästare, Edvard Lindgren med fru Linnea. Evert, Märta, Alf och Tord hette barnen, dom var släkt med Martin Lindgren i Sandal, Edvard var hans morbror. Namnet på stället var Nysättra.

En annan fastighet hette Haga, där fanns två stugor på tomten, i en bodde Filip och Elin Höglund, dom var ägare till Haga, i den andra hade sonen Evert sitt sommarnöje, han arbetade i Stockholm och var gift med Hillevi, och deras dotter Maj.

I en annan stuga bodde Gerda och Emanuel Johansson (Emanuel var bror till August i Fälle), deras stuga hette Hasselbacken. Inga egna barn hade dom, men minst 3 stycken fosterbarn, en flicka var Ebba Eklund och en pojke Ivan Lindblom, han var min skolkamrat. Eivor hette en flicka som kom till dem senare. Emanuel var kyrkvaktare i Rö kyrka i många år och han var även gravgrävare. Som hyresgäst vid Hasselbacken fanns en familj Gustavsson, han var eldare, antingen på båt eller i Stockholm, frun hans och barnen bodde där, Märta och Maisy var skolkamrater åt mig, dom hade en bror också som gick i mellanskolan i Rö, Lennart hette han. Dom flyttade nog tillbaka till Stockholm sedan flickorna slutat skolan.

Inte långt från Hasselbacken fanns Berga, där Karl och Hilda Karlsson bodde med barnen Ingrid och Evert. Berga var en mindre gård, kanske 15 – 20 tunnland. Många småställen låg här i närheten till exp.4 Höns-Nisses eller Nilsson och hans mamma, stället hette Herrhamra.

Lövstalund fanns också här, de ägde Gottfrid och Anna Johansson. De hade en dotter Vera och en son med namnet Arne.

Grönalund låg också här och där bodde en slaktare som hette Karlsson, är inte säker på om han levde men hans fru fanns i livet då. Dom hade många barn, mest söner. Rickard, Karl-Erik, Linus, Knut, Edvin, John, Axel, Helga, Anna och Bror hette dom. Sonen Bror var lastbilschafför och bodde i övre våningen, han var gift med Svea men hon dog nästan med detsamma. Han blev senare gift med Signe och fick fyra flickor.

John Carlsson i Björktorp var hans svåger och han bodde nära Grönalund, han var gift med Anna. John och Anna hade tre stycken barn, Martin, Stina och Bror. John hade ett litet växthus men körde även droska åt sin svåger Bror, när någon ville ha skjuts.

Granlund var en liten gård under Näs gård som Johan och Tilda Johansson brukade. Johan var bror till Hasselbackarn, en dotter hade dom som hette Ida. Vid Granlund fanns det en stuga till, den var nog mycket gammal, Uddéns bodde i denna stuga på äldre dar på 40-talet.

Här i närheten hade Hesselgren sin stuga5, namnet på hans fru var nog Charlotta, dom var föräldrar till Isedor Hesselgren och sonen Sven. Rosenhill hette stället. Alla tre var snickare.

På samma sida som Granlund låg ett litet ställe med namnet Vassen, en låg gammal stuga och där bodde familjen Uddén, barnen hette Märta, Rune och Karin, föräldrarna Axel och Signe.

Inom samma område låg också Eriksberg, där frun hette Anna och hennes make troligen Karl. En dotter hade dom med namnet Gerda, en dotterdotter till dom bodde även där, hon var skolkamrat till mej och hette Greta. Andersson hette dom alla fyra.

I närheten av Berga en bit in i skogen låg ett ställe, Oskar Sjöberg brukade det tillsammans med sin styvmor, jag tror att stället hette Oskarsborg. Fru Sjöberg hette nog Karin.

På andra sidan landsvägen i en djup dal hade Öhlins sitt ställe, minns inte vad makarna Öhlin hade i förnamn, men frun sålde blommor, bär och grönsaker på ett torg i Stockholm. Två söner, Knut och Nisse var hemma, men dom hade nog flera barn. Knuts fru Ruth och deras son Ove bodde också där på tretti-talet.

Glasmästare Pettersson med sin fru Mina bodde också utmed den stora landsvägen. Pettersson jobbade i Stockholm och jag tror att deras ställe hette Charlottendal. Dom hade sex barn, Gustav, Erik, (Otto, han åkte till Amerika) och även dottern Ingrid var gift där, men yngsta dottern Eva var hemma och den tredje av flickorna var gift med Simon Eriksson i Erikslund, Rö. Hulda hette hon. Eva blev gift med Erik Boström.

På andra sidan Glas-Pelles låg smedens Arvid Anderssons stuga, bredvid en väg som gick till Rökrogen och Sveden. ”Rökrogsmen” som han kallades, hade också en syster som hjälpte honom i hemmet, Lovisa hette hon, smeden var en kunnig man att vässa borrar bland annat, men han fick tas på rätt sätt om man ville ha nåt gjort.

På väg till Rökrogen hade Andersson i Väsby, med förnamn Ville, byggt en stuga, hans fru Anna och brodern Gustav bodde där och även dottern Anna. Dom hade fler barn, Berta, Hulda och Eva, en flicka Elin dog nog mycket ung. Gustavsberg hette stugan.

Granne till Ville Andersson var predikant Sandin, gift med Edit, Sixten Lindén i Rimbo syster. Sandin hade en stuga som han byggt själv, det hette Solhäll, en liten dotter hade dom som hette Ragnvi. Ragnar kanske Sandin hade som förnamn. Dom sålde senare sin stuga till musideriktör Gustav Nordkvist och fru Lilly och deras dotter Marianne.

Yngve Bersén var nästa granne, hans fru var dotter till Ville Andersson. Berséns barn hette Göte, Sigge, Anny, Stig, Thord, Ingalisa, Kurt, Nils-Bertil och Gert. Yngste telningen var Gert, jag har sett honom nästan nyfödd år 1930.

Nästan nere vid ån bodde Karl-Erik i Rökrogen med fru och fosterdotter Eva Gustavsson, dom hade nog egna barn också, troligen i Stockholm. Ingeborg var nog en av dem, Andersson var efternamnet, Fina kallades frun.

Sen fanns det en stuga som en skräddare bott i längre tillbaka, Signe och lilla Ruth hade den stugan på 30-talet, om dom var barn eller släkt till skräddaren vet jag ej.

I den tredje stugan vid Rö-krogen eller Tullhamarn som en skogsbacke kallades som låg utmed Rösjön mot Väsby, bodde Brunbergs, bara hans fru levde då, möjligen kan Lilly vara dotter till dom, hon hade en son med namnet Hans Burmester. Hos dom fanns också Olle i Rökrogen, vad han arbetat med eller vad han kom ifrån vet jag inte, kanske Stockholm.

Gick man sedan över ån så låg Karlängen högt uppe i backen, där hyrde Viktor och Beda Johansson av Karl-Pers i Härsby. Beda och Viktors barn var Signe och Gustav, dom var kusiner till Olle i Karlsborg, alltså min make. Viktor var diversearbetare och sonen Gustav var skomakare. Granne till dom var Lovisa Åström, hon rådde nog om sin stuga, troligen var hon änka. Om hon hade flera barn vet jag ej, men en son med namnet Kalle hade hon. Lovisa Åström var syster till slaktaren i Grönalund.

Längre tillbaks i tiden hade de bott folk vid Långsveden och det Sveden som hörde till gårdarna Härsby och Söderby. Husen finns inte kvar, bara några grunder.

Tar nu ett jätteskutt tillbaka till stora vägen och börjar vid Solbacka där Persson bor i en pytteliten stuga med sin fru Hilda. Barnen: Henning var nog skräddare på okänd ort, Bertil Persson var dräng hos Gunnar Pettersson i Väsby och Martin var yngsta sonen. Bertil blev så småningom taxiförare i Stockholm och tillhörde de sjungande taxibröderna. Edvard Persson jobbade i Rö plantskola och var också orgeltrampare i Rö kyrka. Hos dom fanns en fosterdotter Maj-Lis Åström, hon var skolkamrat till mej, hennes mor levde men pappan var död.

Nu hamnar vi vid Väsby, där Ville Andersson var bonde, är inte riktigt säker på om han bodde kvar år 1929 eller om dom flyttat till sin nya stuga Gustavsberg. Gården såldes några gånger under 1930-talet. Lindkvist ägde den några år och Gunnar Karlsson i Hersby och Signe född Nyström köpte den kanske av Otto Lindkvist. Gunnar och Signe hade två barn, Ingrid + Börje. Signe var dotter till Gottfrid Nyström i Söderby, Rö. Gunnar var son till Johan Karlsson i Hersby, Rö.

Gunnar och Ester Petterssons gård låg också i Väsby, dom bodde i en mycket gammal stuga med brutet tak. Dom hade en släkting som bar namnet August, han var nog mest och jobbade i ladugården. Gunnar och Ester hade inga barn, Ester var född Johansson, hennes far hade ägt gården förut. Gunnar var bror med Edvard Persson i Solbacka. Gunnar hade i sin ungdom varit i Amerika eller i väst som det sas i folkmun.

Nära granne till Petterssons var Elin och Kalle Gustavsson men dom brukade inte gården själva då, utan dom hade en arrendator. Elin och Kalle hade inga barn. Lindberg hette arrendatorn med förnamn Oskar och frugan Ester samt barnen Signe, skolkamrat åt mej, Astrid, Sten, Enar, Ingegärd, Bror, Lennart, Tord och Viola. Iris Hydling var också hos dom då.

I samma by fanns även Öströms gård, vad Öström6 hade i förnamn vet jag ej men frun hette Emma. Några av barnen har jag hört namnen på, Eskil, Evert, Erik, Elsa, Elin var död, Lisa och Bror, gården övertogs lite senare av yngste sonen Bror.

Alldeles bredvid Öströms stora stuga fanns en lite stuga och ytterligare en huslänga som Väsby affär var inrymd i, filialen tillhörde Emmerik Blombergs affär som låg vid Rö station. En som hette Karlsson skötte om den, han bodde i en stuga bredvid denna filial. Kakelugnsmakare Johansson blev senare ägare till den. Valter Hesselgren var även knåd eller biträde där omkring 1930. Jag gick ibland till Väsby och hade en korg ägg med mej, man måste handla en del saker, fast lite pengar borde man ha med sig hem. Cirka 60 till 75 öre kilot fick vi för äggen. Uno Augustsson hade varit handlare där förut innan vi kom till Rö, hans fru Mia var kusin till skomakare-Gustav Johansson och min make Olle. Uno och Mia bodde på övre våningen i Öströms stuga. Augustssons hade tre töser med namnet Greta, Eva och Barbro.

Uno Augustsson och Yngve Bersén hade visst haft affären ihop säger Olle, men sen skildes deras vägar och Yngve hade en liten affär hemma hos sig vid Furulid. Uno med familj flyttade till Stockholm. Komersen var nog inte så stor hos Yngve för vi skrattade åt en lustighet där, en av hans barn kom in en dag och ropade pappa, pappa de har komme en kund. Yngve: Körs de var ett förskräckligt rännande, de var en här i förra veckan med. Yngve blev senare auktionsutropare, han var son till skolläraren och klockaren Bersén i Rö.

På andra sidan vägen bodde en soldat med namnet Svärd, hans fru hette Hulda, stugan var rätt ny och kallades Vilan. Svärd var kommunalman i Rö socken. Hade nog en son och sonhustru, Axel hette nog han. Gamla Svärds låg längre bort utmed den gamla landsvägen, Svärd hade visst bott där förut. Här fanns också en stuga som kallades Observatorium och på andra sidan vägen låg en stuga som tillhörde Öströms, Bror och Ester Öström med son Tord bodde där.

På andra sidan vägen lite längre ned i backen låg Byle, där bodde Johanna med sönerna Georg och Erik. Georg dog i unga år, kommer jag ihåg, i början av trettio-talet. Tror också att Värnberg vars gumma blev överkörd av tåget bodde där. Värnberg kom till Härsby en gång och köpte ärtor (gula).

Doktorinnan Anni Silverstolpe på Näs gård gjorde en del av Byle-stugan till museium sedan.

Ett litet skutt över vägen så hade trädgårdsmästare Gustav Dahl med fru Gertrud Maria sitt ställe, en röd och en gul stuga. Barnen Ingrid var skolkamrat åt mej och sönerna Rune, han dog några år senare, hade förut varit biträde i Väsby-affären, Lennart var den yngste sonen, han hjälpte med trädgården och systern Ingrid hjälpte också till med den och även torgade i Stockholm. Johanneslund hette stället.

Granne till Dahls var Lövsta, där bodde Andersson och Lindblom. Andersson hade ägt Lövsta men handlaren Emmerik Blomberg hade köpt det. På övre våningen bodde Johansson med fru Linnea och dom hade 2 flickor, Sigrid och Alice var deras namn.

Syster Hedlund med förnamn Jenny bodde också på övre våningen. Hon var sjuksyster i Rö, hon hjälpte till i hemmen när det var sjukligt i familjen.

Nästan mitt emot Lövsta låg banvaktens stuga, vet inte riktigt men jag tror att banvakten Liljefält bodde där då eller annars Lundmark och Rebecka. Liljefälts fru hette Augusta och barnen var utflugna då år 1929. Efter Lundmark kom Nordström till banvaktsstugan i Rö, han hade bott vid Sparren vid Näs gård förut. S.J. Rev den fina stugan7 någon gång på 1960-talet, synd tycker vi.

Vid Klippan som låg en liten bit från banvaktens hade August och Emma Jansson sitt ställe, deras barn hette Sture, Stina och Britta. Dom hade en hyresgäst som kallades gumman glader. Hon var mor till Valle Glader men han hade nog förnamnet Valfrid och efternamnet Karlsson. Längre tillbaka i tiden hade Knut och Anna Täckman bott där vid Klippan, troligen hyrt där. En fosterpojke fanns hos Jansson med namnet Nisse Grot.

Karlsborg låg också här i närheten, det ägdes av Karl och Hulda Johansson, dom hade en son som hette Olle, han blev långt senare min make. Två söner till hade dom haft. Sven och Nisse, men Sven dog vid 20 års-åldern, han hade sockersjuka och Nils var bara sex år gammal när han somnade in.

Karlsborg ägdes förut av en som hette Sjöberg, hans son Oskar ägde Oskarsborg eller Oskarslund i närheten av Berga och Härsbylund. Lugnet glömde jag bort, det låg också i närheten av Berga och Grönalund. Det ägdes visst av ”babtisterna” i Kårsta. Vi gick på bönemöte där mest när en grupp pingstvänner från Norrtälje kom och sjöng och spelade.

Nu är jag tillbaka till Karlsborg igen, här på övre lägenheten hyrde Masens, alltså Alfred och Agda Eriksson med sonen Nisse och dottern Stina, skolkamrat åt mej. Nisse dog några år senare, han var min läskamrat i Rö kyrka år 1930.

Nu följer jag vägen till Rö-Näs som folk brukar säga, där bor doktor Torsten Silverstolpe med fru Anni och barnen Lennart, Karin och Gustav. Tror också att justitierådinnan8 levde då, hon hade Karin som förnamn om jag minns rätt. Torsten Silverstolpe hade sitt arbete som överläkare på Ersta sjukhus i Stockholm och hans fru Anni var mycket intresserad av rustning av gamla hus och samlade antika saker. En och annan Rö-bo blev botade av doktor Silverstolpe. Min make Olle hjälpte Isedor Hesselgren med byggnadsarbeten vid Näs. Olle fick komma till Ersta sjukhus och operera sina halskörtlar där. Vi fick också telegram från dom när vi gifte oss år 1942. Den Silverstolpska släkten var mycket snälla och enkla av sig.

Gunnar Vestin-Silverstolpe bodde i en flygel på Näs gård åtminstone på sommaren, hans fru dog visst och även en son men han hade två flickor som levde. En hette Margareta och en Birgitta. Gunnar Silverstolpe var en mycket enkel man, han var proffessor och bror till Torsten Silverstolpe. Dom hade en syster också som hade namnet Elsa, hon var gift med Nettelbladt, dom arrenderade senare gården Näs. Nettelbladts bodde kanske i Knutbytrakten först. Tre barn hade dom, Tore var den äldsta, andra flickan hette Ingegärd och den yngste Hervor, nu gift med Lennart Augustsson i Risby. Men den som år 1929 arrenderade Näs gård var Jansson, hans frus namn var Elvira, han själv kanske hette Carl. Barnens namn var Åke, Asta och Ove. Mycket bra barn. Ett litet tillägg till Gunnar Silverstolpe, han hade en serie i Radio på 40-talet som hette ”Under knapphetens kalla stjärna”. Vi hörde också en humor radiopjäs med motiv från Näs gård som Gunnar Silverstolpe gjort.

Vid Näs fanns också statare, Hugo Jansson var en av dem, han var gift med Lydia, ”Valle Gladers” syster, två söner hade dom, Thore och Nisse. Min skolkamrat var Nisse, en hygglig grabb, han blev senare agronom. Ludde och Anna Eriksson hette den andra familjen, ”Julle” och en flicka, gift Ekenberg, Ruth och Erik var namnen på barnen. Ludde och Anna bodde i Byle-stugan på äldre dar. Ludde blev överkörd av tåget några år in på 40-talet vid Sparren, han körde över banan med häst. Fanns nog en ladugårdskarl där också men den minns jag inte. Vi skolbarn var till Näs och tittade på ladugården när vi gick i fortsättningsskolan i Rö. Från Näs gick en liten krokig väg till järnvägen, där fanns en liten banvaktsstuga som troligen Nordström bodde i på den tiden, Frida hette frun och sonen Sixten. Nordström blev också överkörd av tåget, det hände kanske i slutet av 40-talet9 , då hade han flyttat till Rö banvaktsstuga. Han hade posten med till Alfred och Agda Eriksson som förut bott vid Karlsborg, han hörde tåget och skyndade sig ut för att rädda dressinen som han lämnat på banan men han klarade det inte utan blev överkörd. Alfred Eriksson jobbade också på järnvägen han åkte sträckan ibland. Alfred eller ”Masen” som vi sa mest, hade en gång haft tåget efter sej, själv hann han av men matboxen och dressinen blev det kaffeved av. Agda och Alfred flyttade så småningom till Marielund i Rö. Något år efteråt revs denna fina stuga vid Sparren, troligen på 1960-talet. Statens Järnvägars gubbar fick för sej att det skulle rivas ner diverse stugor och järnvägsstationshus, även Rö stationshus, där två familjer hade sin bostad revs ned, många var lessna för det. Tåget som körde mellan Rimbo och Norrtälje lags också ned trots att det gick med elektrisk ström. Vi minns när Arvid Lindberg i Risbylund och hans arbetsgubbar satte upp cementstolpar här utanför oss på järnvägen till Rimbo i slutet av 1940-talet. När jag skriver detta år 1977 finns ännu vår gamla kära roslagsbana kvar, många åker tåg och cirka tjugo tåg går här förbi varje dag.

Vi har sett mycket här på 35 år, för 25-30 år sen stjälpte ett godståg här utanför men ingen människa blev skadad och för cirka 8 år sen körde tåget en mörk morgon på en lastbil som hade stannat mitt på banan. Lokföraren klarade sig trots att han och loket hamnade på en åker, av femton tågåkande människor blev en lättare skadad, även lastbilsföraren klarade sig.

Så vänder vi tillbaka till Rö stationsamhälle igen. Närmast vägen bodde Joel Lundgren och hans fru Anna. Fyra söner hade dom, Erik, Einar, Sven och Gustav. Erik var gift med Valborg och dom hade sitt arbete och bostad i Stockholm. Joel Lundgren tog emot mjölken från bönderna i ett litet mejeri nere vid Rö station. Annelund var namnet på Lundgrens stuga.

Granne till Joel var Granhult, skogvaktare Otto Lindstedt ägde denna stuga med rätt stor tomt, han var gift med Anna och två barn hade dom, Erik och Karin. Anna Lindstedt hade stickmaskin och hon hade även slöjden i Rö skola. Otto och Anna Lindstedt var kusiner. Lindstedt var länskogvaktare, han medverkade också i slutet av 1930-talet i radio några gånger, om nunnekriget10 i Kolmården, längre tillbaka.

Emellan Annelund och Rosenlund hade Gustav Björklund och hans fru Elin sin stuga, ”Fridhem”. Deras dotter hette Alfhild. Björklund arbetade på järnvägen i Rimbo.

I stugan ovanför dom bodde Ivar Augustsson och hans moder Zandra eller Alexandra, hon var också mor åt Elin Björklund. Ivar jobbade hos sin broder Ernst Augustsson i Risby i Rö.

Mycket nära granne till Björklunds var Rosenlund. Jörgen bodde där med sin familj, sin fru och två barn, en flicka och en pojke, dom hade varit en tid i Amerika och var nog hemma i Sverige något år, innan dom reste tillbaka till U.S.A. igen. Jörgen var bror till Persson i Solbacka och Gunnar Pettersson i Väsby. Jörgens efternamn vet jag inte, hans far Per Augustsson hade förut ägt Rosenlund. Jörgen sålde stället till Blombergs när han reste till Amerika i början av 1930-talet. Vid Rosenlund av Blombergs hyrde sedan Sigrid och Kalle Dahlberg och deras son Sven-Åke. Sigrid var sömmerska, sydde klänning även åt mej. Vem som hyrde i den lilla stugan är jag osäker på, kanske Tilda Lindell. Vid Rosenlund liksom många andra småställen hade som mest en ko, allt foder tog man reda på vid järnvägs och landsvägskanter. Ibland fick kossan vallas utmed vägrenen och äta sej mätt medan den som vallade gick bredvid kon och stickade på en strumpa, jag har själv sett detta, inte i Rö men i Bergshamra.

Här i närheten av Rö station låg Risbylund, vem som var ägare vet jag inget om men Johan Karlsson (Nådig) hyrde där, han hade förut varit dräng åt Karl Johansson i Härsby, innan vi flyttade dit från Sandal.

Nedanför vägen mitt emot Rosenlund låg stugan Betanien, där bodde Hållén11 och hans fru. Hållén var så kallad postmästare på Rö-posten, hans fru var syster till fru Hellkvist i Lovisedal i Kårsta, hennes make Hellkvist var nog järnvägare.

Bergsäter gränsade till Risbylund, det ägdes av predikant Fällman, jag har för mej att Valle Karlsson (Glader), Valfrid var hans rätta namn, hyrde där år 1929. I början av 30-talet flyttade Hulda och Karl Johansson i Karlsborg till Bergsäter. Olle var också hemma hos sina föräldrar, tills han blev gift med mej år 1942, den 16 maj.

I vägskälet till Rö station bodde Sand med sin fru Fina. Dottern Elin var gift med Hjalmar Österlund, han var nog stins, ”kanske vid Knutby”, senare blev han stins i Rö. Elin arbetade vid posten, den var inhyrd i Sands stuga. Hjalmar och Elin hade en son som hette Erik. Österlund hade varit gift förut och han var änkling med tre barn, Greta, Karin och Anders. Elin Österlund hade tjänat hos en doktor Pontén som var läkare vid Norrtälje Lasarett i början av 1900-talet. Elins far hade mycket långt tillbaka varit prästgårdsarrendator i Rö. Själv minns jag Sand när jag gick i Rö skola, att han högg ved där.

Ett litet hopp tillbaka till Österlunds son Anders, han begravdes i ett grusras i en grusgrop när han var i 30-35-årsåldern.

Emmerik Blombergs affär och bostad fanns också här, man kunde köpa både bensin, fotogen, sill, korv, bröd och porslin och även tidningen Allt för Alla. Tåget fanns på bara några meters håll så det gick bra att få hem varor. Blombergs fru hette Amalia och sönerna Rolf, Tord och Karl-Georg. Affären brann ned någon gång på 1960-talet men då hade affärsverksamheten redan slutat där.

Rö järnvägsstation låg nära intill Blombergs affär, där Rundgren var stins och även hade sin bostad. Han var gift men hade inga barn, frun dog så småningom och han hade? ett annat kvinns där med en son som hette Fritjof, hon hade haft fiskaffär i Stockholm innan hon kom till Rö.

I stationshuset tror jag att fru Liljefält också bodde i en mindre lägenhet, är inte riktigt säker på om Liljefält levde. Olle tror att Liljefälts hyrde vid Rosenlund först ett tag. Barn hade Liljefälts, Gustav och Hilda var några av dem, dom hade nog tidigt flyttat till Stockholm.

På andra sidan banan låg Blomkvists stuga Ulledal, frugan hans hade namnet Gina 12, hon hade jobb som kokmor ibland, alltså lagade kalas åt bygdens folk men var också hos oss och plockade upp potatis om hösten. Dottern Sally var gift med Isedor Hesselgren, en dotter hette Ulla och en son Gösta. Blomkvist hade nog varit gift förut, han hade en dotter Torborg som var ogift och jobbade nog i Stockholm och en son Allan talade han om ibland. Jag har jobbat ihop med Blomkvist vid Härsby när vi tröskade på logen. Han var en rolig karl att arbeta ihop med. Tant Blomkvist hade också humor, så de var ett roligt par.

I början av 30-talet hjälpte hon oss med att laga mat när en gammal tant som vi kallade farmor i Råbylund begravdes i Rö kyrka, begravningen var vid Härsby.

Nu hoppar jag tillbaka till kröken vid Sands stuga och följer gamla vägen upp till Risby som första stuga eller gård ligger Ernst och Elin Augustssons gård, två barn hade dom, Maja och Lennart. Ernst Augustsson hjälpte de andra bönderna med slakt av grisar, han var också vid Härsby och slaktade. Deras dotter Maja gifte sej i början av 40-talet med Tore Eriksson i Eke och sonen Lennart blev långt senare eller omkring 1970 gift med Hervor Nettelbladt, hon var dotter till Elsa och Z. Nettelbladt från Näs gård, Rö. Hervor hade varit gift förut, hennes föräldrar bodde till sin död vid Solhem, granne till Augustssons i Risby. Men vid Solhem bodde år 1929 fröken Söderberg, efter ett par år var hon död och det blev auktion efter henne. En som hette Rosén och hans fru Elin ägde Solhem några år, sedan köpte Harry Pousard det och efter honom blev ägaren av Solhem Z. Nettelbladt. Under fröken Söderbergs tid var det en som hette Anders som var trädgårdsmästare där, hans stuga låg nära vägen, en mindre stuga, han skötte nog också trädgården åt fröken Söderberg, jag kommer ihåg att han körde vatten från Rösjön med häst förbi Härsby ibland när det var vattenbrist.

Nära granne till Solhem hade familjen Johan Z. Eriksson sitt hem, Alma hette hustrun och tre flickor hade dom med namnet Ingrid, Gertrud och Aina. Risby var Almas föräldrahem, hon var född Jansson. Johan Z. Eriksson hade droskstation. Telefonnumret till dom var Rö nummer 1. Erikssons i Risby hade en arrendator som bodde en bit ifrån, Hjalmar Åhman hette han och frun Astrid, en fyra eller fem barn hade dom, Lars, Erik, Britta, Olle. Åhman flyttade ganska snart till Fasterna socken, han blev senare riksdagsman. En annan bonde som hade namnet Viktor Karlsson kom efter honom till Risby sedan.

En annan stuga som också tillhörde Johan Z. Eriksson och hans fru Alma fanns också i närheten där. I denna stuga hyrde Dahlberg och hustrun Selma. Dom var föräldrar åt Kalle Dahlberg som hyrde vid Rosenlund. Den äldre Dahlberg hade visst varit rallare när järnvägen byggdes här i trakterna. Dom hade nog minst en dotter också. Valfrid Karlsson eller Valle Glader som folk sa, hyrde sedan denna av Erikssons i Risby, till sin död. Sedan blev det sommargäster där.

Om man sedan följer Rimbovägen hamnar man vid Råbylund, det är sista stugan vid Rögränsen mot Rimbo. Där bodde år 1929 Fredrika Sundström, henne kallade vi farmor, hon var änka efter Justus Sundström. Justus var gift för andra gången så farmor hade egna barn och även styvbarn. Hennes första pojke var nog Janne och han arbetade visst i ladugården vid Kundby i Rimbo. Han kom och hälsade på henne ibland vid Råbylund, hon stickade strumpor åt honom. Med Sundström fick hon troligen Emma, Jenny och kanske Lilly. Viktor i Bergshamra var hon styvmor till, hur det var med Frans i Vätö och Oskar i Ledinge vet jag ej. Jag gick till henne med mjölk och litet annat åt henne ibland ifrån Härsby. Det var så mycket nasare och luffare där i hennes stuga så det var olustigt att gå dit ibland. En av dom kallade hon ungkär, han var nog en riktig snobb som gjorde stor toalett varje gång han kom dit, Ohlsén en annan som gick med handel. De var många som låg där över natten. Min fader trodde att hon skulle få en luffar-krans vid sin begravning men det fick hon inte. Hon dog på Syninge ålderdomshem en kort tid efter sen hon lämnat Råbylund. Begravningen var vid Härsby, troligen i maj 1931. Hennes grav låg mycket nära Silverstolpes på Näs gravar. Farmor och jag var en söndag och tittade på ett bröllop i Rö när Ulla Ljungman gifte sig med Stig Karlsson. Farmor hade nog varit på hennes mammas bröllop förut, så hon ville gärna se även detta. Fredrika Sundström var 83 år gammal vid sin död. Vi skötte deras gravar en lång tid efteråt tills deras gravar blev jämnade, någon gång på 1940-talet.

Om man går järnvägen ifrån Råbylund, så ligger 2 stugor på ett backkrön som tillhör Tiksta, en gammal farbror som hette Lundin bodde där i en av dem, han hade en hushållerska som hade så underligt namn som Amanda Viggelin. Båda stugorna kallades Karlberg och en var röd, det var Amandas. I den andra som var vit, hyrde Linus Lundin och hans mor Henrietta, hon låg sjuk för jämnan, troligen lam. Som hjälp i hemmet hade dom Tora, Linus gifte sig så småningom med henne men hon flyttade till Stockholm först ett tag innan det blev giftermål med Linus, dom köpte sedan Betanien av Hållén. Linus var gårdssnickare vid Tiksta.

Ett torp som hade kallades för Kråkhättan, låg ett stycke in i skogen. Gunnar Nilsson var torpare där efter sin fader, hans mor levde då och hans syster Vera var hemma och hjälpte honom med sysslorna runt torpet. Dom fick nog jobba vid gården tre dagar i veckan för torpet. Modern dog sen i något som kallades vattensot. Vera och jag var lite tillsammans när vi var unga. Hon gifte sig sedan med Sverigeloppsåkaren på cykel Thore Andersson och bor nu i Alunda.

Hallboda var ett annat torpställe som familjen Ekberg hade, vet inte så mycket om de, men sonen där kanske hade de då, för gamla fru Ekberg levde. Sonen tror jag hette Karl, en dotter Edit var bosatt i Stockholmstrakten och dottern Agnes var hemma vid Tiksta, hon hade två barn, Karl-Gustav och Karin. Hallbodastugan revs under kriget, de var synd om en så bra stuga. Råbylund-stugan revs också men den var ganska dålig, det var ont om bränsle så, dom fick bra betalt för gamla kåkar.

Vid Nytorp tror jag att Öster och hans fru bodde år 1929, sonen Natanael var nog kvar hemma då, dottern Nanna var troligen gift med Karl Ekberg, dom bodde senare i missionshuset Sion i Rö, en son Lennart hade dom, lite längre fram i tiden blev det en flicka i familjen med namnet Vivi-Ann. Öster hette nog Karl.

Vid Norrtorp i en liten stuga som vi såg från Härsby, hade Hjalmar Karlsson och hans syster sitt bo. Dom var nog födda i Lännatrakten, vid Forsa tror jag, systern hette Lina. Hjalmar hade varit gift och hade en son med namnet Axel. Vet ej om dom hade kor, jag har aldrig varit där. Hjalmar kom till oss ibland vid Härsby och köpte bondbönor för sättning på våren. Han var en flitig kyrkobesökare åtminstone vid helger och han sjöng väldigt mycke. Stugan revs sedan, kanske efter Hjalmars död och Lina flyttade till Karlberg vid Tiksta gård.

I närheten fanns en något större vit stuga till som kallades Norrtorp, vilka som bodde där vet jag ej men Agnes Ekberg och hennes mor bosatte sig där senare.

Från dom här skogsvägarna närmar vi oss Tiksta men dessförinnan ligger Ribacken, en stuga i två våningar. I den nedre bor Johan och Märta, efternamnet är obekant, dom var visst lite glada och pigga av sig. På övre lägenheten bor Augusta Frölund, hon var änka. Hennes son hette Nils och dottern Ester gift med Oskar Lindberg, dom flyttade från Väsby till Nytorp under 30-talet och blev torpare.

En stuga till finns det nere vid gården där tre familjer hade sin bostad i. Öman var ladugårdskarl vid Tiksta, Klara hette frun och barnen Lennart, Alice och Greta.

Jag är inte riktigt säker men jag tror att Axel Eklund, hans fru Alma och sonen Heine bodde i samma stuga när vi kom från Rimbo till Rö eller också kom dom lite senare. Dom nedre lägenheterna hade Öman och Eklund. På övre botten var Rö telefonväxel som Karl och hans fru Gärda Eriksson skötte om, även dottern Svea hjälpte till med den, äldsta dottern Lisa var gift, men den yngsta var också hemma, Margit hette hon. Det fanns nog ett rum till där som August hade bredvid Erikssons lägenhet. August hjälpte Öman i ladugården, tror inte att han varit gift någon gång.

I den större byggningen bodde husbondfolket själva, Josef Karlsson och hans hustru Svea, barnen var två, Lars och Kerstin. Lars var skolkamrat åt mej och även läskamrat.

Det fanns en vit gammal stuga alldeles intill, där en gammal tant som kallades moster bodde. I det vita huset hade det varit gudstjänst en gång i tiden, när Rö kyrka reparerades, säger Olle.

Om man sedan följer Tikstavägen förbi Rö kyrka kommer man till Hersby där Johan Karlsson bor år 1929, hans fru Augusta är sjuk och vistas på sjukhus i Uppsala. Barnen är Gunnar, Einar, Helge, Ragnar, Ruth och Birger. Alla är hemma och arbetar på gården. Einar är gift med Elin, hon är från Sättra-Brunn och hjälper Ruth med sysslorna. Elin och Einars barn hetter Eivor och Gösta. Familjen flyttade sedan till Sättra-Brunn, Einar hade nog börjat med cement-arbete.

Nästa gård ligger med ägorna mot Rösjön, det är också Härsby men vi stavar det med ä i stället för e. Min fader Seth Jansson köpte den år 1928, vi flyttade dit år 1929 på våren ifrån Sandal. Vi kom från Länna socken och hyrde i Ingmor eller baracken i Rimbo från mars till sept. Fader Seth är gift för andra gången och hans fru heter Lisa och vi barn Erik, Gösta, Svea, Lennart och Thorsten. Vi var nog aldrig skrivna i Rimbo utan vårt flyttbetyg kom till Rö. Vår lilla väg som gick fram till grannens gård kallades Härsby-The, det blev kolossalt mycket snö där efter yrväder, för det var en gärdesgård på var sida om vägen. Den gamla landsvägen fanns kvar och gick emellan vår grannes bostadshus och ladugården på den tiden.

Backar man tillbaka till Väsby-hållet så låg det Lutherska missionshuset Hebron ovanför ett backkrön, men först gick man förbi en smedja vid Pilkrogsån som ägdes av Karlssons i Härsby. Vid Hebron bodde skomakare Eriksson och hans hushållerska Selma Forsell, deras bostad fanns på övre botten, dom städade, eldade i kamin och skötte om bönhuset åt församlingen. Eriksson hade varit kusk troligen vid Beateberg, han hade varit gift och frun var död, likaså hans två barn Alfons och Svea.

I närheten av Hebron fanns tre stugor till, dom hörde nog alla till Steninge. Arvid Lindberg med hustru Karin hyrde en av dem, namnet på barnen Birgit och Rolf, senare fick dom en flicka som hette Margareta.

Janne i Steninge som vi sa, hade en pytteliten stuga med ett rum, han var nog bror till Ester Petterssons far i Väsby, han hette Johansson, så då kan Janne ha det efternamnet också. Längre upp i backen ovanför Hebron låg den tredje stuga, jag kan inte säga om Lindbergs hade denna stuga eller den som låg längre ned. Banvakt Lundmark hyrde den stugan på gamla dar som låg högt upp i backen. Tror att Lundmark förut bott i banvaktstugan vid Rö stations närhet efter Liljefält, han hade då en hushållerska som hade namnet Rebecka. Lundmark var bror till Hugo Jansson i Näs och Joel Jansson i Lovisedal.

Ett litet tillägg för skomakare Eriksson i Hebron, han hade varit kusk och suttit på kuskbocken och blev sedan invalid, han kom nog från Enköping. Selma Forsell var duktig, jag såg henne komma den gamla landsvägen i snö och kyla dom kalla krigsvintrarna 39 – 40-talet på väg till Rö skola, kl. sex på morgonen för att elda i skolan innan skol-barnen kom. På hemvägen hämtade hon mjölk hos oss. Har hört i radio om att namnet Forrsell kunde vara släkt med Gustav Vasa. Selma var rödlett, hennes far också.

Så lämnar jag det här området och kommer tillbaka till Rö kyrka. Det är en gammal kyrka från 12 eller 1300-talet, den var rökig och smutsig invändigt när vi gick och läste år 1930. Den har sedan renoverats ett par gånger, bland annat har gamla målningar kommit fram. Rö kyrkskola ligger mycket nära kyrkan, den hade tre skolsalar, storskolan, mellanskolan och småskolan. Martin Enegård hade femte och sjätte klassen, Signe Berggren tredje och fjärde klassen och Ruth Levin hade första och andra klassen. Båda lärarinnorna hade varsin lägenhet på övre botten i skolan. Enegård bodde i ett hus som kallades för Klockar-gården. Martin Enegård var också organist i kyrkan och klockare som vi sa. Nu är skolan tom åtminstone på skolbarn, alla åker buss eller bil till Rimbo skola och går minst nio år där. Någon gång på 1930-talet skulle en liten skola vid Beateberg dras in och barnen skulle gå i Rö skola. Verner Eriksson i Eke skjutsade skolbarnen från Beateberg med häst och vagn, på vintern hade han pressening över vagnen, den liknade en svensk-amerikansk prärievagn. Senare fick dom åka buss, körd av Gunnar Pettersson i Steninge. År 1928 och några år inpå 1930-talet fick barnen från Lisinge gå till skolan i Rö. När isen bar kunde dom gå över sjön Sparren till Näs, eller på sommaren användes roddbåt, gick inte det fick dom gå landsvägen vid Söderlund i Rimbo eller möjligen en liten skogsväg förbi Gemlinge. Det fanns ingen skolfrukost på den tiden, hände nog ibland att dom blev utan mat.

En liten bit ifrån kyrkan ligger prästgården, där bor Otto Ljungsjö med fru Frida och barnen Hedvig, Anna, Ingegärd, Göran och Ester. Förutom i Rö måste han predika i Kårsta eller kanske var det i Frösunda och även i Rimbo kyrka ibland. Tåg åkte han ofta, annars fick han gå. Hans fru Frida spelade orgel i kyrkan när Martin Enegård var ledig. Otto och Frida Ljungsjö var nog smålänningar till börden, han var min konfirmations-präst. I gamla prästgården bor Valfrid Karlsson och fru Hilma, de arrenderar ägorna till prästgården. Deras barn heter Astrid, Valter, Einar, Ester, Martin, Märta, Edit, Bertil, Bengt och Harry. I en liten stuga som förut varit arrendatorsbostad bodde Valfrids far till sin död i mitten av 1930-talet.

Nibble var granne till prästgården, Almina som var född vid Nibble (dotter till Petter och Emma Eriksson) blev gift med David Lindberg, en son hade dom med namnet Rune. David Lindberg hade flera syskon i Rö, Oskar Lindberg, Anna Andersson i Gustavsberg och Laura Nyström i Söderby, tror också att hans syster Linda bodde på en mindre gård vid Beateberg.

Följer man en liten väg som går till stora landsvägen i folkmun kallad Nibble-te så ligger en liten stuga, den reparerades från ett rum och kök till två rum och kök när Karl Johansson i Härsby skulle flytta dit. Min fader Seth Jansson köpte den gården av Johansson år 1928, vi kom till Härsby den 14 mars år 1929. Förutom Karl Johansson bodde Karin Karlsson från Testuga i Riala med sin dotter Ingrid också där. Karin var hushållerska åt Johansson även när han ägde Härsby. Johansson var ogift, han var bror till Emanuel i Hasselbacken, Johan i Granlund och även August Johansson i Fälle.

Ifrån Nibble kommer man till stora landsvägen, den var krokig och kurvig som vägar skulle vara på den tiden. Här låg Åkerbo, det skulle vara något ålderdomshem eller fattigstuga som det kallades ibland. Här bodde en farbror som hette Andersson han hjälpte oss och även andra med tröskning och potatisplockning på hösten. Han var inte släkt med oss men Johansson i Härsby hade honom till hjälp också och då blev vi bekanta med honom.

En bit längre ner i kurvan fanns en rätt snygg stuga med tomt, Mariehill hette den och ägdes av Hilda Andersson, hon blev änka mycket ung, Johan Karlsson i Hersby var hennes bror. En fosterdotter eller adoptivdotter hade hon som hette Lisen, hon var sjuksköterska i Stockholm.

Söderby gård låg också här bredvid som Johan eller Janne Nyström och hustrun Lina ägde, dom hade en son med namnet Gottfrid, han var fjärdingsman i Rö och bodde i en liten stuga vid Söderby, bara rum och kök i den stugan. Gottfrid Nyström var ensam son men själv hade han tolv barn tillsammans med sin fru Laura, barnen hette Signe, Helge, Sven, Rosa, Frits, Henning, Birger, Ingrid, Nils, Gunnar, Einar och sist kom Bror.

Mälby var en gammal stuga som också hörde till Söderby, hade nog varit gård för sej en gång i tiden, ingen bodde där år 1929 men en predikant Erik Lundin i Rimbo kom till mej här vid Hassellid och sålde böcker ibland, han talade om att han bott i stugan ”Mälby” som barn. Av en släkting, August Sundin i Sandal, hade han en gång fått en femöring, den hade råkat ramla ner emellan golvplankorna och försvann förstås. Erik Lundin var släkt med August Lundin i Rö-backa kvarn.

Mycket nära Mälby hade Logren sin stuga, hans fru hette Lotta, dom hade nog inga barn, jag är inte säker på om hans fru levde vid den här tiden, senare fick han en hushållerska med namnet Lotta Nordell, hon hade en stuga vid Broby i Rö. Dom här två var till oss en söndag någon gång på 1930-talet vid Härsby. Logren hade ett dragspel med sig, kanske ett eller tvåradigt, han spelade en del melodier för oss. Logren hade nog arbetat som snickare vid Lovisedal, hos riksdagsman Erik Åkerlund. Kanske Logrens stuga hette Åkerslund. Logrens förnamn var troligen Johan.

Nära granne till Logren var Norbergs, deras ställe kallades Åkersberg. Norberg hade varit målare men han var död, hans fru Josefina levde då och sonen Einar var också målare och bodde hemma, dottern Svea blev sömmerska och Gösta var även han målare i Stockholm. Norbergs pojka som dom kallades var duktiga att spela, Einar spelade fiol och Gösta var nog kunnig på flera instrument. Norbergs kanske hade flera barn, en dotter Tyra var gift med Lovisa Åström i Rökrogens son Kalle, dom var bosatta i Stockholm.

Fortsätter man stora landsvägen så kommer vi till Ösby, där Otilia Sundin bor, hennes make var död, han hade varit skräddare. Deras son Erik är också liksom fadern skräddare till yrket, han bor hemma och är gift med Anna Lundin i Röbacka. Tre söner till finns i familjen, Axel, Holger och Olle. En dotter Karin var gift med Arvid Lundin i Röbacka. Holger och Olle jobbade på en väskfabrik i Åkersberga. Axel arbetade med lite av varje, spelade även dragspel.

Missionshuset Sion låg nära Ösby men vilka som bodde där kommer jag inte ihåg trots att vi hyrde vid Sandal hösten och vintern 1928 + 1929. Nanna Ekberg, född Öster, hade vaktmästaresysslan där någon gång på 1930-talet, innan hon flyttade till Rimbo med sin make Karl och sonen Lennart.

En bit längre bort utmed landsvägen fanns en affär eller lanthandel eller handelsbod kanske man sa på den tiden, Sandal kallades den. Den ägdes av Mary och Albert Andersson. Som expedit hade dom en släkting Helge Andersson, en trevlig ung man som vi var extra glada att få handla av både när vi bodde vid Sandal och senare Härsby.

Enlund var ett annat ställe, det ligger nu alldeles intill nya vägen som går till Norrtälje. Där bodde Arnold Johansson med sin mor, Edvardsson var nog deras efternamn. Arnold var bror till Hulda Johansson i Fredriksborg eller Baggen som folk sa ibland, det stället låg en bit från Råbylund men tillhörde Rimbo.

Ivar Johansson i Åsen i Rö var också Huldas och Arnolds broder. Arnold arbetade i jordbruket vid Nibble har jag för mej.

Stenbacken hette en annan liten backstuga, där Tilda Sundin och hennes barnbarn Doris bodde. Doris föräldrar var nog döda. Tilda hade en son med namnet David, han var predikant, kanske på Ljusterö eller Vendel, han kan ha Eklund i efternamn. Tilda i Stenbacken som hon kallades städade i Rö skola när jag var skolflicka, även Doris hjälpte henne med skolstädningen.

Ifrån Stenbacken kommer man på? gamla landsvägen och gör en sväng upp till Ekes-byn. Som första bonde i Eke bor Karl Eriksson, gift med Hildur och deras barn Margit, Ella, Tore och Elsy. Kalle är bror till Almina i Nibble. Han är måg åt Jan Nilsson i Eke som bor i en stuga i närheten av Kalles. Hildur var nog fosterdotter eller adopterad av Jan Nilsson och hans maka. Thore har gården nu, han är gift med Maja Augustsson i Risby och dom har två barn, Nils och Lena. Har för mig att denna gården är den största i Eke.

Gård nummer två i Eke är Ivar Anderssons. Ivar är gift med Viktoria, det är nog hennes föräldrahem, hon hade namnet Lindholm som flicka. Ivar är från Riala. Deras fyra barn heter Valter, Margit, Erik och Britt. Stugan dom bor i är gammal och liknar den vi hade i Bergshamra och i viss mån även Härsby gamla stuga som vi bodde i första åren i Rö.

Blåns kallas också en gammal gård och den har även en mycket gammal stuga. Dom gamla levde nog år 1929 och hette troligen Karlsson i efternamn men Edvin Sundin var deras måg, så han och dottern Ida skötte nog gården. Dom hade två pojkar Rubert och Sivert, stugan finns kvar men jorden är nog utarrenderad.

Den fjärde gården var också en arvgård där Helmer Jansson var bonde, han var gift med Sofia eller Fia som hon kallades, hon var från Riala. Helmer var nog född vid Eke, han hade en bror Algot som var kvar hos Helmer, en annan bror Valfrid, han bodde vid Denan i Rö och en syster Elin, gift med Kalle Gustavsson i Väsby. Helmer och Sofia Jansson hade en son som hette Einar, han blev senare bonde där vid Eke och gifte sig med med Agnes född Svensson och dom fick tre barn, Iréne, Anders, Harald. Helmer i Eke som man sa, var duktig med att känna var man skulle gräva brummar, han hade också hjälpt Olle här vid Hassellid med det.

Verner Eriksson hade den sista och femte gården i Ekesbyn, hans fru hette Emma, en rar människa. Två döttrar hade dom, Ingrid och Gunhild. Ingrid arbetade som ålderdomshemsföreståndarinna och Gunhild blev gift med Harry Jöngren i Finnby, Rimbo. Emma levde inte så länge men Verner blev omkring 90 år gammal.

Åker man sedan ifrån Eke den gamla landsvägen kommer vi till Ömans stuga. Fru Öman är änka och bor ensam där, hon var mor åt ladugårdskarlen Öman i Ticksta. Vet inte så mycket om henne, hon dog på 30-talet.

Nere vid en krok av vägen ligger gården Broby, där Mattsson var bonde och även ägare av gården. Hans fru levde nog också och ett par döttrar hade dom, en hette Sara, en av dem var gift med Ernst Augustssons bror från Risby, Majsten var hans efternamn och troligen Rickard i förnamn, han dog ganska ung, jag minns hans begravning.

Denan låg lite längre bort om Broby. Valfrid Jansson och hans fru Elin ägde den gården, tre barn hade dom, Astrid, Arne och Aina. Elins gamla fosterfar eller adoptivfar bodde också där, Han hette Karl August Andersson och blev nästan 100 år gammal.

Vänder man tillbaka mot Broby så går en liten väg som nu går ut mot stora nya vägen. Sär fanns en liten stuga som Lotta Nordell bodde i, hon var ogift och hushållade senare åt Logren i Åkerslund, hennes föräldrar hade nog också bott i stugan förut. Denna stuga finns nog ännu kvar men troligen bor någon Stockholmare i den, liksom många andra små röda stugor här i Roslagen. Många av dem har nog varit borta om inte stadsbor reparerat och snyggat till dom.

På andra sidan vägen, nuvarande nya, fanns en gammal stuga som hette Svartmyra eller Östertorp som det numera kallas, Andersson eller Svartmyrarn som han kallades, bodde där med familj. Signe deras dotter var hemma, en son Ragnar hade senare en liten affär vid Ledinge i Finsta. Troligen var det fler barn dom hade som jag ej känner till, Erik har någon talat om, kanske han var affärsman i stället, är inte riktigt säker.

Ifrån Denan, Broby och Eke backar vi tillbaka till Sandal, bredvid Sandalsaffären går en väg till lite småstugor. Först har Mary och Albert Andersson på sin tomt en stuga som troligen förut varit affär, i den stugan hyrde Arvid och Karin Lundin, två barn hade dom då, Kerstin och Roland, senare fick dom en flicka till, Solveig hette hon. Arvid var från Röbacka och Karin från Ösby. Arvid jobbade bland annat i sågen vid Röbacka. Karin och Arvid var nog kusiner.

Granne till dom var Martin Lindgren, han flyttade in i den stugan som vi bott under vintern innan vi flyttade till Härsby. Martin började med höns, bin och grönsaker. Det har han haft som sitt arbete och levebröd hela tiden och bor fortfarande kvar år 1976 vid Sandal, gift med Svea född Eriksson från Rimbo. Två döttrar har dom, Barbro och Anita. Uno Augustssons föräldrar hade förut ägt detta ställe vid Sandal, dom hette August och Fredrika Augustsson, en dotter som hette Elin hade dom också. Martin köpte det här stället av Uno och Mia någon gång på 1930-talet, han lät bygga en ny stuga senare.

En liten stuga fanns också här vid Sandal som kallades Felldins stuga, de var ingen som bodde där på vintern möjligen någon på sommaren. Olle tror att Felldin hade varit smed och var broder till Abraham Felldin i Rimbo. Stugan köptes senare av Svea och Valle Söderblom, Valle hette egentligen Kalle. Svea och Valle (Kalle) hade varit tjänstefolk hos Karl Eriksson i Eke i många år, ”båda två var duktiga”.

Här vid Sandal hade August Sundin och hans fru Maria ett litet ställe, stugan hade två kök och ett rum som var utbyggt bakom stugan. Sundin som var skräddare till yrket var bror till Ottilia Sundins man i Ösby, tror jag. Till August Sundins stuga hörde också lite jord, en del potatis odlade dom och en ko ägde dom, men den fick dom köpa hö till ibland. August och Maria hade sex barn, Ruth, Edvin, Gunnar, Astrid, Einar och Vera. En fosterdotter som hette Elna Knutsson hade dom också. Hon hade föräldrar i Stockholm men dom arbetade. Elna och jag hade sällskap till skolan när vi bodde vid Sandal som nära grannar.

Bakom Sundins stuga hade Fia i Sandvreten också en liten stuga. Vi såg henne ibland när hon gick till Handelsbon, folk sa att hon hade ett träben och att Isedor Hesselgrens far gick till Sandvreten och lagade benet åt henne. Har hört att Fia haft en broder med namnet August, min svärfar sade att han hade jobbat i Stockholms-trakten som yngre, troligen på bryggeri. Syskonen var nog ogifta båda två.

Fortsätter man Sandalsvägen mot ån och kvarn, denna väg var förstås landsväg innan den nya kom till mellan Ösby och Röbacka. Där neråt ån ligger en gammal kåk som kallas Sältes eller Seltes, de bodde ingen människa där då, senare blev det sommargäster där.

På andra sidan ån låg Åtorp, en idyllisk liten stuga. Sven Lundin och hans fru Ester hyrde nog där, jag tror att Åtorp hörde till Röbacka. Sven var son till mjölnaren i Röbacka. Sven och Ester hade två döttrar, Margot och Aina. Ester hette Vall som flicka. Sven jobbade i sågen vid Röbacka på våren och sommaren, bland annat sågade dom böndernas timmer där. Min fader och bröder flottade sitt timmer på Rösjön ibland efter roddbåt från Härsbyskogen till Röbackasågen. Virket användes för eget bruk på gården.

Mjölnaren August Lundin som ägde denna kvarnen och sågen bodde med sin familj i en rätt stor stuga i ett backkrön en bit längre bort från sågen och kvarnen alldeles utmed den nyare vägen som går till Beateberg och Riala från Rö. August Lundins fru hette Maria, har för mig att Maria Sundin i Sandal och August Lundin i Röbacka var syskon, dom gifte sig ofta inom släkten men Maria Lundin var född Täckman. August och Maria Lundins barn hette Axel, Arvid, Sven, Anna, Märta, Nils och Inga. Märta blev gift med Natanael Öster och Inga som var skolkamrat till mej gifte sig med Erik i Gullunge, Finsta. Familjen Lundin var en hygglig släkt.

En mindre gård som låg en bit från landsvägen var Söderlund, där Karl Lundgren och hans fru Anna bodde. Tre barn hade dom, Maud, Stina och Kalle. Lundgren var så att säga sockenpamp, blev också landstingsman så småningom. Anna Lundgren var småländska, båda två är nu döda, men dottern Stina bor kvar vid Söderlund i Rö.

Ösman var namnet på en lite säregen farbror som bodde i en stuga som är riven nu för bra länge sen. Jag minns honom när han gick förbi hos oss när vi bodde vid Sandal. Han var duktig och hitta på historier om gammelgäddor som fanns i sjön, många Rö-bor pratade om det flera år efter hans död.

Ett ställe som ännu finns kvar är Åsen. Det ägde Ivar Johansson och hans fru Augusta. Sonen hette Bo och var skolkamrat till mej. Kossor minns jag att dom hade, men senare öppnades en grusgrop och där sålde dom mycket grus. Vid Lundgrens i Söderlund och Röbacka hade dom också grusgropar. Bo i Åsen gifte sej med Margit Eriksson från Rö telefonväxel och har två barn. Vid Åsen bor dom, Margit och Bo och Bo jobbar i Nords cementfabrik i Rö.

Innan man kommer till avtagsvägen som går till Lovisedal ligger Vikängen. I den första stugan bor en präst som heter Gustav Bureus. År 1929 var han ogift, men han gifte sig på äldre dar. Han hade också två ogifta systrar som kallades fröknarna Buréus. Dom byggde sig en egen stuga alldeles bredvid sin broders litet senare. Buréus var präst i Stockholm, troligen i Jakobs försmling. Vikängen var hans sommarstuga, den hade han kvar till sin död någon gång på 60-talet.

Vid Vikängen fanns också en smed med namnet Ekström. Vad han och frun hade i förnamn har jag glömt. Smeden var litet säregen men ganska knepig. Han kom och lagade pumpen i ladugården vid Härsby ibland. Frun har jag träffat ett par gånger, hon var en riktig arbetsmyra. Barnen hette Kalle, Arvid, Sven, Gunnar, Sigvard, Berta och troligen en flicka till, vet inte namnet, möjligen Maria.

I närheten av sjön mellan Lovisedal och Röbacka fanns en stuga eller mindre ställe som kallades för Uvan. Ett äldre par bodde här, efternamnet var Bergström. Dom var släkt med August Sundin i Sandal. Barnen Hilda och Birger var hemma på besök ibland. Hilda arbetade nog i Stockholm, Birger tror jag var på sjön, har sett honom vid Sundins en gång. Både Hilda och Birger som var ogifta är döda nu, båda två var sympatiska.

Ett litet tillägg: Smeden Ekströms son, Arvid Ekström, arbetade åt riksdagsman Erik Åkerlund vid Järvsö i närheten av sjön Erken, men blev smed i Rö någon gång på 1930-talet. Han byggde sig en egen smedja vid Ticksta. Hans fru hette Berna och sonen Harry.

Lovisedal hade förut ägts av Erik Åkerlund men jag tror att Anton Ljungborg hade köpt det när vi kom till Rö, år 1928 eller 1929. Ljungborg var änkling och hade en dotter som hette Irma. Jag minns att hon ofta kom ridande på en häst till Sandals-affären och även ned till Rö station. En tjänsteflicka hade han som hjälpte dem med hemmet, Estrid var hennes namn. Hon blev senare gift med Bror (Agaton) Johansson från Svenstorp, Beateberg. Lovisedals gård var nog en medelstor herrgård.

Av gårdens folk minns jag hur Lindberg körde mjölken med häst ner till Rö station varje morgon. Mjölken sändes med tåget tll Stockholm, troligen till en större mejerist som hette Nilsson. Sen hämtade han dagens post till gården, han hade en stor postväska med sig. Tror också att han handlade vid Sandal på hemvägen. Han var gift och hade fyra barn, Svea, Göta, Gösta och Karin. Dom hade också en fosterflicka som kallades Märta och ibland Britta. Hon var skolkamrat åt mej, mycket liten till växten. Hon var ofta sjuklig och dog i unga år. Tror att hon var släkt med Lindblom i Lövsta. Hennes föräldrar var nog också döda tror Olle (min make).

Joel Jansson var en av de anställda vid gården. Han var nog bror till Hugo Jansson i Näs och banvakt Lundmark. Joel var gift för andra gången och hade nog flera barn, men en flicka hette Dolly och en pojke Rune. Han var en trevlig grabb, även han skolkamrat åt mej. Dolly blev gift Eriksson och bor vid Finsta. Hennes son Lennart gifte sej med Margareta Lindberg från Risbylund i Rö.

Vid Lovisedal fanns också familjen Jansson. En dotter till dem var Agnes, hon var skolkamrat och även läskamrat åt mej, en mycket rar flicka. Hon hade ett par systrar som var hemma ibland vid Lovisedal.

Boström arbetade även han vid gården Lovisedal. Jag såg honom i sällskap med sin son Helge en julmorgon, troligen år 1928 i Rö kyrka. Något år efter var han död. Rätt många barn hade Boström och hans fru. Erik, Helge, Svea, Kalle och Eva var några av dem. Helge var skolkamrat till mej, han hjälpte sin mor med arbetet och hemmet vid Lovisedal. Sedan flyttade han och familjen troligen till Brottby, där han tog stat på en ny gård. ”Helge var så duktig”. Han betalade och gjorde rätt för sig när han flyttade, även i affären.

Till Lovisedal hörde också ett torp eller ställe som låg litet avsides, Holmen hette de, och där bodde då Christian Söderblom med fru Manna och deras barn Karl, Gunvor, Gunnar, Ingrid, Bengt, Karin, Rut, Rolf och Helga. Deras dotter Ingrid gick och läste samtidigt som jag, men hon flyttade med sina syskon och föräldrar år 1930 till Brottby-hållet. Holmen blev sedan vandrarhem en tid framåt, folk kom med tåget från Stockholm till Rö och hade skidor och ryggsäckar med sej. Dom var starka på den tiden som kunde ligga i en kall stuga.

Ett bra bit från Holmen ligger Hyddan, en söt liten stuga alldeles utmed Beatebergsvägen, nära sjön Viren. Vilken som bebodde stugan år 1929 vet jag ej, men Sven Johansson i Svenstorp med fru Anna och sonen Sture hyrde där ett tag lite senare. Numera bor det sommargäster där. För närvarande är det Jan Johansson, på en tid biträde vid Blombergs affär i Rö. Han är gift med Aina Lundin i Åtorp, Rö.

Granne till Hyddan var en mindre gård som kanske hörde till Beateberg, den hade namnet Virboda. Alfred Fredriksson och hans fru Gerda bodde där, en dotter Eva hade dom också. Fredrikssons arrenderade senare Väsbylund i Rö, cirka tio år under krigsåren 1940.

Agnmora finns också här i trakterna. Det är en liten gård som ligger i en skogsdunge, jag tror att dom ägde den själva, August och Lotta Lundberg brukade den, sex barn hade dom, Uno. Emmy, Edit, Helge, Ture och Tyra. Ture var läskamrat till mej, men han hade förut gått i Beatebergs skola. Olle hjälpte Hesselgren med att bygga om stugan vid Agnmora på 30-talet.

Ett litet torp som låg vid en väg som gick emellan Beateberg och Kårsta fanns här, där Agaton Johansson med fru Emma och barnen Sven, Einar, Ester, Bror, Elsa, Knut, Karin och Gertrud bodde. Torpet var Svenstorp och tillhörde nog Beateberg. Vi har åkt denna vägen genom skogen för minst 30 år sedan och kom fram vid Jälnsättra och Lindberga. De var just här som jag började skriva min historia i detta block.

Men nu kommer jag tillbaka till Beatebergs skola eller Viks skola som den också kallades. Den låg vid sjön Viren, ungefär två kilometer innan man kommer till Beatebergs gård. Skollärare var Holger Svenblad. Han blev senare gift med Mary från Göteborg. Svenblad var nog även han därifrån. Småskollärarinna var Elsa Karlsson, hon blev så småningom lärarinna i Rö skola när Beatebergs skola stängdes. Sedan körde Verner Eriksson i Eke skolbarnen med hästskjuts till Rö skola, såväl vinter som sommar.

En lite mindre stuga var Fiskartorp. Den låg lite närmare Beateberg. Jag vet inte vem som bodde där på den tiden, men Lövberg, som var skogsarbetare och senare gift med Signe Nyström, Karls son, har bott i denna stuga på 30-40-talet.

Källberga var ett annat torp eller stuga. Här fanns familjen Vilhelm Persson. Hans fru Elin dog 1951, deras barn hette Harry, Arne, Stig, Svea, Astrid, Inga-Lisa, Sally och Erik.

Lite närmare gården fanns en gul villa och den beboddes av inspektor Henrik Lövgren och hans fru Elsa och barnen Rune, Rosa och Ella-Britta. Senare fick dom en liten son till, han kunde möjligen ha namnet Henrik.

Axel Englund var kontorist. Han bodde framme vid gården och Olga var nog namnet på hustrun. Två söner hade dom, en hette nog Einar, den andra kanske Nils, han var sjuklig.

Nilsson var trädgårdsmästare och han liksom Lövgren och Englund bodde länge kvar på gården. Maria var Nilssons fru, även dom hade två söner, Nils-Erik och Holger.

Mjölkkörare och posthämtare, det jobbet sköttes av Engberg. Han körde mjölken till Rö station med häst och vagn. Den mjölken sändes med tåget till Stockholm. På hemvägen hämtade han posten och handlade nog åt en del av gårdens folk vid Beateberg. Engberg var gift men han hade nog inga egna barn.

En av statarna var Karlsson. Han var nog gift, jag känner inte honom, men två söner hade dom, Harald och Karl-Axel.

Joel Jansson eller Lill-Joel som han kallades, arbetade också på gården. Vad hans fru hade för ett namn vet jag inte, men barnen hette Herbert, Jenny, Viola, Ebba, Tore och Helge. Jag är inte säker på om Joel Jansson och Karlsson jobbade vid Beateberg vid 30-talets början, men senare var dom där.

Min morbror Edvin Karlsson kom också till Beateberg omkring 30-talet och han bor nog kvar där ännu år 1978. Han började köra mjölken till Rö station i början av 30-talet med en mindre lastbil, dom körde förut med hästskjuts. Edvins fru hette Edit, två flickor hade dom, Ulla och Maj-Britt. En liten pojke, Sture, dog i början av 30-talet. På Rö kyrkogård begravdes han.

En annan familj arbetade på gården, barnen känner jag, Karl-Gustav var läskamrat till mej, Alva gifte sig med Birger Nyström i Söderby och yngste sonen Alf jobbade nog kvar vid Beateberg några år. Deras föräldrar hade namnet Jansson i efternamn och de hade även barnen förstås. Fadern dog tidigt men mamman levde.

Lövstrand har jag för mig var skogvaktare, men är inte riktigt säker på om han hade sin bostad vid Gullbergby eller framme vid gården. I den villan har Olle och jag varit på idrottsfest omkring år 1940. Då var det nog ingen som bodde där vid Gullbergby. Lövstrand hade nog familj, men jag känner ingen av dem.

På 30-talet fanns också på gården en familj Lindström. Han var kusk där, hans fru hette Frida. Hon var duktig i att väva linne-borddukar. Minst fem barn hade dom, Frideborg, Frits, Kalle, Asta och Åke.

Strömberg hade nog ett torp eller stuga på vägen till Gullbergby, namnet på det var nog Angalund. Hans fru levde, tror jag, två barn, Signe och Evald hade dom som jag vet om. Strömberg såg man i Sandalsaffären ibland.

Ett annat torp var Lövhagen och Gustavsson med familj bodde här. Dom hade många barn, förutom frun så var äldsta sonen Evert hemma på senare tid, Birger blev snickare i Rö och Rimbo och stannade kvar där och gifte sig med Martin Lindgrens syster Ingrid. En hette Einar och bor numera i Rimbo.

Bergsängen var också ett mindre ställe. Om det var i privat ägo eller om det tillhörde Beateberg vet jag inte, men Klas-Erik och Hillevi Eklund bodde där några år innan dom flyttade från Rö till Stockholm. Klas-Erik Eklund hade varit dräng hos min fader Seth i Bergshamra en gång i tiden har jag hört berättas. Hillevi var syster till Svea Karlsson i Ticksta i Rö, dom var båda två Riala-flickor, pappan var skomakare.

Mariedal var det sista torpet, det låg nog inte så långt ifrån Riala-gränsen. Manne eller Emanuel Gustavsson med sin familj bodde där på 30-talet. Sofia hette frun och barnen Thore och Vera. Familjen flyttade senare till Gunnar Petterssons gård vid Väsby i Rö som arrendator utav gården. När Manne slutade fortsatte sonen Thore, han köpte den av Gunnar och Ester Pettersson och bor kvar där.

Det skulle ha varit något torp som hette Himmingby också en gång i tiden, det fanns bara en lada kvar som minnesmärke utmed vägen till Riala. Fredrika Sundström i Råbylund i närheten av Rimbo hade bott där i yngre år med sin familj. Hon berättade ibland om hur folk fick slita, själv hade hon burit en säck råg eller säd hem till Himmingby på ryggen från Beatebergs gård och hon väntade barn och klarade det ändå.

Till sist kommer medelpunkten vid Beatebergs säteri, det är stora huset där gårdens ägare bor, konsul Roberg, han kan ha Thorsten i förnamn. Han var gift men jag är inte säker på om frun levde. Barn fanns också, åtminstone ett par flickor. Roberg dog nog i slutet av 30-talet och gården såldes till Robert Ljunglöf, han som tillverkade snuset. Även Ljunglöf är död och hans fru Hanna dog för något år sen.

Nu läser jag i dagens Norrtälje-Tidning den 18 april år 1978 att Beateberg har sålts till Åke Lindhe från Åmål för en köpesumma av 25 miljoner kronor. Om detta är säkert vet jag inte men vi får hoppas att gården även nu kommer i goda händer.

Ett litet tillägg: Det fanns i närheten av Berga och Grönalund ett mindre ställe som kallades Laduborg, det ägdes av Baudou. Han bodde nog där tillsammans med sin mor. Baudou blev senare gift med en som hette Sigrid, hon lever ännu och bor sedan några år tillbaka i Rimbo, på Birgitta-gården.

Detta har jag skrivit ur minnet, så en del saker kan vara fel. Olle har också berättat en del för mej om gamla Rö-bor.

Svea Johansson
Hassellid
Rimbo

Anmärkningar:
1) Sveas make, vilket framgår senare.
2) Huset heter Furuberg
3) Helena Augusta Andersson, f 18/12 1855 i Rö, flyttade 1935 från f.d. båtsmanstorpet Rosendal till Lövstalund.
4) Ovanlig förkortning för ’exempel’?
5) Johan Viktor Hesselgren (1863-1944), timmerman och snickare. Hustrun hette Charlotta Hesselgren, född Hellman (1861 -1929).
6) Hans Erik Öström, f 30/4 1860 i Norberg, d 24/8 1933 i Rö.
7) Dvs. banvaktsstugan Sparren, revs 1970.
8) Emma Julia Wilhelmina Silfverstolpe, f 17/2 1841 i Uppsala, flyttade till Stockholm 1895.
9) 31/12 1947, se även "Olyckan vid Sparren"
10) ’Nunnekriget’ kallades insatserna för att bekämpa nunnefjärilen, som ödelade tusentals hektar skog i Kolmården kring sekelskiftet 1900. Man fick till och med bygga en ny järnväg för att transportera det virke som måste avverkas för att stoppa nunnefjärilen.
11) Anders Hållén, f 1855 i Skederid, stationsföreståndare på Rö järnvägsstation 1898 – 1913.
12)Gina hette egentligen Georgina Blomkvist, född Jansson (1866 - 1955). Hon var gift med Karl August Blomkvist (1857 - 1935), som var rättare bl.a. på Lovisedal och Ticksta.

Avskrift Björn Bergström, kommentarer Björn Bergström och Per Hesselgren

Sidan först publicerad 2015-03-12.