Du är här: Skip Navigation Links > HÄNDELSER > Pesten 1710
GÄSTBOK

Pesten 1710

en stora pesten 1710 - 1711 sägs ha krävt 100 000 människoliv i Sverige. I Stockholm dog 20 000 personer, 1/3 av befolkningen, under det halvår epidemin var som värst, sommaren och hösten 1710.

Den rekordkalla vintern 1708-1709 följdes av regn och kyla, och på många platser rådde missväxt. I slutet av juni 1709 hade den svenska huvudarmén lidit ett allvarligt nederlag vid Poltava och helt upphört att existera vid kapitulationen vid Perevolotjna den 1 juli. 23 000 soldater gick i fångenskap i Ryssland, de flesta för att aldrig återvända. Från Bender skickade Karl XII order om att alla indelta regementen skulle nyuppsättas. Dessutom skulle nya regementen organiseras genom att 3 eller 5 rotar och rusthåll tillsammans satte upp ytterligare en soldat eller ryttare.

Samtidigt härjade ryssarna ursinnigt i Baltikum och den ena fästningen efter den andra föll. En strid ström av flyktingar sökte sig till Finland och Sverige, några av dem smittade av den pest som tros ha kommit till Europa via Turkiet år 1707. Den 19 augusti 1710 bedömde "Collegium Medicum" att det faktiskt var den fruktade pesten som drabbat huvudstaden.

Rö socken verkar ha klarat sig förunderligt väl i jämförelse med andra trakter - Öland sägs ha förlorat halva sin befolkning och Stockholm som sagt en tredjedel.

Det första offret var den 23-årige studenten Petrus Ekegren - som efter tre dagars sjukdom dog i Eke den 6 september 1710. Det ligger nära till hands att tro att han blivit smittad i Stockholm eller Uppsala och sedan bar med sig smittan hem till Eke (efternamnet antyder ju att han kom från Eke). En 9-årig flicka dog i Brotorpet 4/11, en pojke där 11/12 och i Eke förlorade Anders Matsson två söner och en sonson 4/12.

En månad efter utbrottet i Eke hade smittan spritt sig till Risby, där Erik Anderssons 17-årige son Erik dog den 2/10 och hans 20-åriga syster Märta den 17/10. Den 1/11 dog Erik Andersson själv, 58 år gammal. Två veckor senare dog två flickor i Risby, som båda hette Karin Andersdotter, döttrar till varsin av Erik Anderssons grannar. 4/12 dog den enas mor, två systrar och en bror. En tredje grannfamilj i Risby förlorade sin 18-årige son 21/12.

Ryttaren Olof Salberg från Gullunge var på besök i torpet Ekelund med sin dotter när hon blev sjuk och dog den 12/11. 22/11 dog hans värd, smeden Erik Hansson och 2 av dennes barn i Ekelund, 21/12 hans änka Annika.

22/11 dog Anders Matsson i Nibbles 5 veckor gamla baby.

Pål Perssons änka från Tickstatorpet och hennes son dog i Röbacka 21/11. Två kvinnor dog också i Röbacka i november, men blev inte begravda förrän strax före jul i en pestgrav man anlagt i "Sandbacken" på Röbacka. Pestens övriga offer begravdes på kyrkogården, men vid jultid fruktade man väl att det skulle bli ännu värre.

Nu blev det inte så, för pestens sista offer i Rö blev trädgårdsmästaren Elias' änka Margareta i Brotorpet, som dog 50 år gammal den 6 februari 1711.

Om man summerar pestens offer i Rö ser det ut så här:

By, gård eller torp Barn Ungdomar Vuxna Summor
Brotorpet under Eke 2   2 4
Eke 1   3 4
Torpet Ekelund under Näs 3   2 5
Nibble 1     1
Risby 5 3 1 9
Röbacka   1 3 4
Summor 12 4 11 27

Förutom att offren är så få i förhållande till den folkmängd på kanske 400 personer vi tror att Rö hade (långt under 10 %) så undrar man varför bara ett fåtal av byarna drabbades. Att pesten började på Eke kanske kan förklara Eke och Brotorpet och i Röbacka låg ju åtminstone senare under 1700-talet en krog där resande stannade. Men varför blev familjen i det lilla torpet Ekelund nästan utplånad, medan närliggande Byle och Väsby klarade sig helt? Var det ryttaren Salbergs olycksaliga besök som kostade dem livet? (En son och hans hustru överlevde dock i Ekelund)

Till sist, varför drabbades Risby värst i hela socknen? Om smittan kom från Eke borde ju pesten ha grasserat värre där, tycker man - kanske skapade någon på väg från Stockholm till Rimbo en särskild smitthärd i Risby.

Sammantaget klarade sig Rö alltså jämförelsevis bra under den förfärliga pesten 1710, som i vissa andra delar av landet härjade ända till 1713. Vi har hittat motsvarande siffror för Vist socken strax söder om Linköping i Östergötland, också det en landsortssocken, även om den domineras av de båda storgodsen Sturehov och Bjärka-Säby. Från och med november 1710 till 26 april 1711, då datum för dödsfallen åter noteras i Vist, dog där 232 personer i pesten. Som jämförelse dog under hela år 1709 bara 43 personer. Vist bör därför ha haft 2 - 3 gånger större befolkning än Rö, men ändå motsvarar dödstalet där 3 gånger så många offer som i Rö.

"Vi" kom lindrigt undan!

Vill Du läsa mer om pesten så använd denna länk till Wikipedia.

Sidan uppdaterad 2008-03-23