Du är här: Skip Navigation Links > ARKIV > Reportage > Friluftsfrämjandet 16/4 2015
GÄSTBOK

Promenad med Friluftsfrämjandet 16/4 2015

et finns de som tar sitt promenerande på allvar. När Per Börjesson på Friluftsfrämjandet kontaktade oss i vintras hade han hört talas om vår promenadslinga och undrade om någon kunde följa med som guide. Men när han fick höra att promenadslingan bara är 3 kilometer fick vi diskutera olika utvidgningar och till sist enades vi om att huvuddelen av promenadslingan plus långa promenaden runt Vretarna och Näs vore lagom - drygt 8 km. Undertecknad minns de pustande deltagarna första gången vi bara gick Näsrundan, men det var förstås en smällvarm sommardag.

Samling vid kyrkan

Samling vid kyrkan

Halv tio i dag hade 28 deltagare från Friluftsfrämjandet mött upp vid kyrkan och jag berättade om kyrkans historia från träkyrka till stenkyrka till nästan ruin till dagens kyrka. Så gick vi de få stegen bort till skylten om Fans grav där jag berättade om Nicolaus Kjällmans problem att hitta några märkvärdigheter i Rö att rapportera in till myndigheterna i Stockholm 1685.

Efter en transportsträcka kom vi sedan till gamla telefonväxeln på Ticksta och fortsatte till skylten som berättar om Prinsessan Marinas nödlandning 1936. Så blev det en ny transportsträcka till järnvägsstationen, där det visade sig att det fanns deltagare som kunde väl så mycket som jag om järnvägen och dess öden. En del kunde jag notera i anteckningsboken med tanke på senare uppdateringar här på Rösajten.

Så var det dags att ta sig in i skogen och leta oss fram till Vretarna. Stigen är fortfarande lätt att se och våra röda remsor hänger kvar på de kritiska ställena så att vi kunde gå rakt på Stora Vreta och berätta att här mitt i snårskogen var det en gång åkertäppor och diken. Snitslarna ledde oss sedan till Lilla Vreta, men där började det talas om kaffe, så vi slog oss ned i skogsbrynet och fikade.

Fikarast

Fikarast vid Lilla Vreta

Efter Lilla Vreta gick vi stigen mot Noravägen, som i början var lätt att gå men strax före Noravägen har någon storm ställt till det rejält - vi fick klättra på röjningsavfall och hoppa över förfärliga spår efter skogsmaskiner - tro det eller ej, på 1970-talet kunde man gå med barnvagn den här vägen!

Sedan blev det bokstavligen "a walk in the park" - fast trädspecialister har dömt ut massor av alléträden som dödsdömda och de flesta är redan nedtagna. Det blir en vacker allé igen om ett par hundra år!

Vid Näs berättade jag litet om gårdens historia och vi kunde konstatera att det pågår ett massivt upprustningsarbete runt ladugården. Vi fortsatte längs Statarbacken och kom så småningom till resterna av Sparrens banvaktsstuga, där jag bland annat berättade om olyckan nyårsafton 1947.

Efter en kort avstickare till Västanbroskylten (som korna inte ville lämna ifred när den stod på själva grunden) vände vi och gick längs banvallen hemåt. Sunnabros skylt stannade vi till vid, sedan var det en ny, lång transportsträcka. Två pigga snokar passerade vi i solskenet på vägen, men nu började moln att dra upp - den lokala prognosen för Rimbo hotade med regn på eftermiddagen.

Vid den ståtliga eken en bit före viadukten stannade vi för att ge tillfälle att äta litet, men så fortsatte vi längs gamla Näsvägen upp till Rimbovägen, följde den en bit söderut och kom fram till Ekelundsskylten vid gamla landsvägen, dvs. Johan Nådigs väg. Den märkvärdiga historien om pesten 1710, som dödade nästan alla i torpet Ekelund medan grannarna i Väsby klarade sig helt, väckte som vanligt förundran.

Vi gick vidare mot Väsby, tittade på Gunnar Brusewitz' Fågelsången och sedan kom vi via Väsby vägskäl till bron över Pilkrogsån, där jag berättade om de gamla Röbornas stora behov av krogar. Så var det inga skyltar kvar på den här promenaden, utan vi skildes åt vid kyrkan där jag fick en present som tack för guidningen.

Det utlovade regnet kom framåt tre - tur att det inte kom 3 timmar tidigare! Visst hade vi tur med vädret!

Björn Bergström

Sidan först publicerad 2015-04-16.