Utflykt till Gamla sta'n 8/7 2017
å har vi varit på utflykt igen. I år gick resan till Gamla sta'n i Stockholm och
vi var 26 medlemmar som äntrade bussen från Fridströms vid kyrkan klockan 10 och
rullade iväg mot huvudstaden. Vid obelisken på Slottsbacken hade vi stämt möte med
5 medlemmar till, som bor i Stockholm och med rätt tyckte det var opraktiskt att
åka till Rö för att åka tillbaka till Stockholm. Tyvärr fanns där ingen obelisk
på Slottsbacken, bara ett stort tält av plastväv - efter 200 år har man bestämt
sig för att renovera obelisken och kört delarna därifrån. Fast vår guide, Bengt
Jonshult, hittade oss ändå - han tyckte vi såg ut att vara från en hembygdsförening!
Samling vid obelisken
När alla samlats fick vi veta att Bengt är litteraturvetare, vissångare, guide och
1700-talskännare. Han är doktorand vid Köpenhamns universitet och arbetar på en
avhandling om Carl Michael Bellmans prosa. Inte oväntat kom mycket av dagen att
handla just om Bellman, vilket började redan här när Bengt framförde Bellmans hyllningssång
till Gustaf III.
Vi började vår sightseeing i den trånga gränden mellan Slottets högvaktsflygel och
den nordvästra flygeln, som är det enda som finns kvar ovan jord av slottet Tre
kronor, som brann i maj 1697. Högt uppe på väggen i högvaktsflygeln finns ett litet
fönster med grovt järngaller - bakom det satt Bellman en tid i "bysättningshäkte"
för obetalda skulder - han räknades av något skäl att tillhöra hovstaten, och hamnade
därför här i stället för i stadens vanliga bysättningshäkte på Södermalm.
Här bakom satt Bellman
Vi gick tillbaka över Slottsbacken och in bakom Finska kyrkan, där det finns ett
litet torg (som i alla fall jag aldrig vetat om). Bengt berättade om kyrkans ovanliga
historia - först tennishall, sedan teater och till sist kyrka - och sjöng en Bellman-visa
till.
Bengt sjunger
I ett hörn av det lilla torget finns en liten järnstaty av en pojke, med den
märkliga egenskapen att om man stryker den över huvudet så blir man lättare med
barn! Statyn är fullkomligt blanksliten på huvudet, så det är nog många som försökt
bättra på sin fertilitet på det viset. Man lägger också pengar och godis kring statyn,
och kastar pengar i dammen strax intill. Vår egen Fontana di Trevi, alltså.
Den lilla järnpojken får på vintern stickad mössa och halsduk av någon anonym
Vi trasslade oss fram genom många smala gränder och passerade bland annat den av
Bellman odödliggjorde hovurmakaren Johan Fredmans verkstad. Vi fick berättat om
Fredmans uppgång och fall, och också att strax intill låg den krog, "Källaren Fimmelstång",
där poeten Lasse Lucidor dog i en duell 1674.
Här låg Fredmans verkstad
Efter en vilopaus på torget "Brända tomten" (vad har den att göra med restaurangen
vid Berzeliiparken?) fortsatte vi ned till Köpmantorget, där vi fick höra att såväl
Jan Guillous hjälte Carl Hamilton som Jan Mårtenssons detektivande antikhandlare
Johan Kristian Homan bodde - givetvis bara i fiktionen.
Turen passerade också det gamla Stockholms "red light district" Baggensgatan, där
det längs några hundra meter fanns ett tjog krogar och ställen som vår guide finkänsligt
nog kallade "jungfruhus" - vi hade ju en 7-årig flicka med oss i sällskapet!
Därifrån tog vi oss ned till Järntorget, där Evert Taube står staty framför den
äldsta riksbanksbyggnaden. Bra mycket vackrare än den nya vid Brunkebergstorg, om
ni frågar mig. Vår guide tackade nej till att sjunga Nocturne, som nämns på notbladet
Everts staty håller i handen - han kunde inte texten sade han - men däremot fick
vi höra Nudistpolkan i det rätta, hastiga tempot.
Everts staty framför gamla Riksbanken
Därifrån är det inte långt till "Den Gyldene Freden", där lunchen väntade. Den Gyldene
Freden öppnades 1722 och fick sitt namn efter den fred som ingicks 1721 i Nystad
och avslutade det stora nordiska kriget 1700 - 1721.
Gyldene Fredens skylt
"Freden" var ju Evert Taubes
stamlokus och sedermera har även Svenska akademien mötts till middagar här - deras
snapsglas, numrerade 1 - 18, står i en glasmonter i den lokal där vi fick vår lunch
serverad.
Vi sätter oss till bords
Resten av sällskapet
Lunchen var förstås köttbullar, potatismos och lingon - Fredens paradrätt.
Även här fick vi musik, med ett avslutande nummer där vår medlem Nicke Wagemyr sjöng
en av de mer dramatiska av Fredmans epistlar till ackompanjemang av Bengt.
Livfulla gester
Så tog vi avsked av vår guide och vandrade på olika vägar tillbaka mot slottet -
själva visade vi lilla Elisa Mårten Trotzigs gränd, dels för att den är den smalaste
i sta'n, och dels för att Mårten själv är en avlägsen förfader till Ann Britt och
förstås Elisa.
Tyvärr var gränden helt fullklottrad
Klockan tre prick kom vi in i Livrustkammaren och blev guidade bland uppstoppade
hästar, rustningar, paradsadlar, kungliga kläder och överdådiga vagnar. Ann Britt
klassade (med en viss fackkunskap) Gustaf II Adolfs "jättehäst" Streiff som en D-ponny,
inte utan att bli emotsagd av somliga. Att den sågs som jättestor i sin samtid är
däremot oomtvistat. Efter det var årets stora sommarutflykt klar, och vi satte oss
i Fridströms bekväma buss och for hem. Vid det laget var nog många rätt trötta i
fötterna, lilla Elisa somnade, och jag var nära själv.
En trött liten flicka
Text Björn Bergström, bilder Ann Britt Bergström. Sidan först publicerad 2017-07-09.