Du är här: Skip Navigation Links > ARKIV > Reportage > Utflykt till Vaxholm 10/7 2016
GÄSTBOK

Utflykten till Vaxholm 10/7 2016

rots olycksbådande väderprognoser fortsatte vår osannolika tur med vädret på sommarutflykterna även i år - för femte året i rad. Fast 24 plusgrader kan kanske tyckas vara att ta i, men så blev det i alla fall.

Punktligt klockan 10 rullade bussen från Fridströms iväg från kyrkan med oss 20 deltagare. Bussar får inte köra in i Vaxholms gamla stad, så vi blev avsläppta nere i hamnen. Resan till Vaxholm tog bara 45 minuter mot beräknade 60, så vi gjorde oss ingen brådska att promenera upp till Rådhustorget för att möta vår guide.

Framme i Vaxholm

Vi är framme i Vaxholm. Foto: Björn Bergström

Samling på Rådhustorget

Vår guide Anders tar hand om oss. Foto: Björn Bergström

Därifrån togs vi på en rundvandring i de pittoreska kvarteren - med prunkande trädgårdar, backiga gator och överallt påminnelser om Vaxholms gamla militära anor. En gång var staden och fästningen utposter mot illasinnade grannländer - fast nu blåser en handelsflagga över fästningen i stället för den tretungade.

Trädgård i Vaxholm

Så här såg det ut överallt i "Gamla staden". Foto: Camilla Lindholm

Vår guide berättade många historier om färgstarka Vaxholmsbor. Vad sägs om krögaren (och slagskämpen) Carl Andersson från Småland som blev frälst, slog sönder sitt förråd av öltunnor, flyttade till Vaxholm och ägnade resten av sitt liv åt att frälsa de ogudaktiga och lindrigt nyktra Vaxholmsborna. För det verkar som om befolkningen av soldater, hantverkare, straffarbetare, strömmingsfiskare och skeppare på sand- och vedkilar (segelfartyg som fraktade sand och ved till Stockholm) bara sällan spottade i glaset. Carl Andersson har fått en gata uppkallad efter sig, strax intill där den gigantiska missionskyrkan låg - den rymde 2000 personer! Kyrkan finns inte längre - när Missionsförbundet inte längre hade råd att underhålla den revs den 1966-67 för att den inte skulle få en profan användning.

En annan Vaxholmsprofil vi fick höra talas om var Johan Peter Cronhamn, bördig från Skåne, som avverkade i stort sett alla yrken från glasmästare över lärare och tulltjänsteman till professor i sång vid Musikaliska Akademien. Även han har fått en gata uppkallad efter sig, där han hade ett hus där han lär ha förbrukat stora mängder punsch och pilsner tillsammans med den blivande kung Oskar II.

Vi blev också förevisade kanonställningarna i Batteriparken, där man så sent som 1916 fortfarande hade kanoner för att försvara inloppet till Stockholm. I dag finns där bara väldiga jordvallar kvar, men också cirkulära järnräls där de gammaldags kanonerna kunde baxas i sidled för att riktas på mål.

Därefter lämnade vår guide oss och vi promenerade i sakta mak till Vaxholms hotell, där vi blev bjudna på en utsökt lunch bestående av Wallenbergare med Pecannötspaj till efterrätt. Per Hesselgren kontrollerade för övrigt receptet i sin mobil och gav sitt fullständiga godkännande.

Sätter oss till bords

Vi sätter oss till bords. Foto: Björn Bergström

Lunchen

Närbild på lunchen. Foto: Camilla Lindholm

Åtminstone undertecknad var onödigt mätt efter den måltiden, men vi tog oss ned till linfärjan som tog oss över till fästningen på Vaxholmen. Påbörjad under Gustav Vasa avvärjde den två invasionsförsök av danska styrkor, men försummades under stormaktstiden, då Stockholm ju låg i mitten av Sverige och inte alls var någon utpost mot öster. Våra gränsfästningar låg ju då i Finland, Ingermanland, Estland och Lettland! Efter förlusten i ryska kriget 1809 blev fästningen åter en östlig utpost och man rustade upp den igen. Men 1872 provsköt örlogsfartyget Hildur tre projektiler mot fästningen, och det visade sig att hennes moderna kanoner lätt slog hål på de 2 m tjocka granitblocken i fästningens murar - och där slutar fästningens saga, fast den användes ännu ett hundratal år för andra militära ändamål.

Vaxholms fästning

Fästningen sedd från hamnen. Foto: Camilla Lindholm

Tillbaka

Gänget åker tillbaka till Vaxholm. Fast Nisse, Per och Björn blev akterseglade och fick ta nästa färja. Foto: Björn Bergström

Efter en svettig eftermiddag i fästningen åkte vi tillbaka till staden och kunde punktligt kliva på vår buss klockan 4. Sedan var det ju bara en transportsträcka i en buss med behaglig temperatur innan vi kom tillbaka till Rö strax före fem och kunde åka hem till oss. Nog var det en lyckad sommarutflykt!

Text: Björn Bergström

Sidan först publicerad 2016-07-10