Utflykten till Vaxholm 10/7 2016
rots olycksbådande väderprognoser fortsatte vår osannolika tur med vädret på sommarutflykterna
även i år - för femte året i rad. Fast 24 plusgrader kan kanske tyckas vara att
ta i, men så blev det i alla fall.
Punktligt klockan 10 rullade bussen från Fridströms iväg från kyrkan med oss 20
deltagare. Bussar får inte köra in i Vaxholms gamla stad, så vi blev avsläppta nere
i hamnen. Resan till Vaxholm tog bara 45 minuter mot beräknade 60, så vi gjorde
oss ingen brådska att promenera upp till Rådhustorget för att möta vår guide.
Vi är framme i Vaxholm. Foto: Björn Bergström
Vår guide Anders tar hand om oss. Foto: Björn Bergström
Därifrån togs vi på en rundvandring i de pittoreska kvarteren - med prunkande trädgårdar,
backiga gator och överallt påminnelser om Vaxholms gamla militära anor. En gång
var staden och fästningen utposter mot illasinnade grannländer - fast nu blåser
en handelsflagga över fästningen i stället för den tretungade.
Så här såg det ut överallt i "Gamla staden". Foto: Camilla Lindholm
Vår guide berättade många historier om färgstarka Vaxholmsbor. Vad sägs om krögaren
(och slagskämpen) Carl Andersson från Småland som blev frälst, slog sönder sitt
förråd av öltunnor, flyttade till Vaxholm och ägnade resten av sitt liv åt att frälsa
de ogudaktiga och lindrigt nyktra Vaxholmsborna. För det verkar som om befolkningen
av soldater, hantverkare, straffarbetare, strömmingsfiskare och skeppare på sand-
och vedkilar (segelfartyg som fraktade sand och ved till Stockholm) bara sällan
spottade i glaset. Carl Andersson har fått en gata uppkallad efter sig, strax intill
där den gigantiska missionskyrkan låg - den rymde 2000 personer! Kyrkan finns inte
längre - när Missionsförbundet inte längre hade råd att underhålla den revs den
1966-67 för att den inte skulle få en profan användning.
En annan Vaxholmsprofil vi fick höra talas om var Johan Peter Cronhamn, bördig från
Skåne, som avverkade i stort sett alla yrken från glasmästare över lärare och tulltjänsteman
till professor i sång vid Musikaliska Akademien. Även han har fått en gata uppkallad
efter sig, där han hade ett hus där han lär ha förbrukat stora mängder punsch och
pilsner tillsammans med den blivande kung Oskar II.
Vi blev också förevisade kanonställningarna i Batteriparken, där man så sent som
1916 fortfarande hade kanoner för att försvara inloppet till Stockholm. I dag finns
där bara väldiga jordvallar kvar, men också cirkulära järnräls där de gammaldags
kanonerna kunde baxas i sidled för att riktas på mål.
Därefter lämnade vår guide oss och vi promenerade i sakta mak till Vaxholms hotell,
där vi blev bjudna på en utsökt lunch bestående av Wallenbergare med Pecannötspaj
till efterrätt. Per Hesselgren kontrollerade för övrigt receptet i sin mobil och
gav sitt fullständiga godkännande.
Vi sätter oss till bords. Foto: Björn Bergström
Närbild på lunchen. Foto: Camilla Lindholm
Åtminstone undertecknad var onödigt mätt efter den måltiden, men vi tog oss ned
till linfärjan som tog oss över till fästningen på Vaxholmen. Påbörjad under Gustav
Vasa avvärjde den två invasionsförsök av danska styrkor, men försummades under stormaktstiden,
då Stockholm ju låg i mitten av Sverige och inte alls var någon utpost mot öster.
Våra gränsfästningar låg ju då i Finland, Ingermanland, Estland och Lettland! Efter
förlusten i ryska kriget 1809 blev fästningen åter en östlig utpost och man rustade
upp den igen. Men 1872 provsköt örlogsfartyget Hildur tre projektiler mot fästningen,
och det visade sig att hennes moderna kanoner lätt slog hål på de 2 m tjocka granitblocken
i fästningens murar - och där slutar fästningens saga, fast den användes ännu ett
hundratal år för andra militära ändamål.
Fästningen sedd från hamnen. Foto: Camilla Lindholm
Gänget åker tillbaka till Vaxholm. Fast Nisse, Per och Björn blev akterseglade och
fick ta nästa färja. Foto: Björn Bergström
Efter en svettig eftermiddag i fästningen åkte vi tillbaka till staden och kunde
punktligt kliva på vår buss klockan 4. Sedan var det ju bara en transportsträcka
i en buss med behaglig temperatur innan vi kom tillbaka till Rö strax före fem och
kunde åka hem till oss. Nog var det en lyckad sommarutflykt!
Text: Björn Bergström
Sidan först publicerad 2016-07-10