Du är här: Skip Navigation Links > PLATSER > Detaljstuderade platser > Lanthandeln i Sandal
GÄSTBOK

Lanthandeln i Sandal

nnan näringslivsförordningen 1864 var etablering av handeln starkt reglerad, faktiskt gällde i stort sett fortfarande en medeltida lagstiftning. I princip var det inte möjligt att t.ex. öppna en affär på landsbygden. Fram till 1846 var handelsbodar på landet i princip förbjudna, då blev det tillåtet att öppna en handelsbod om den låg mer än tre mil från stadsgränsen. När man 1864 fick rätt att fritt etablera lanthandel oavsett avstånd från staden kom antalet snabbt att växa – redan 1870 fanns det 4,700 lanthandlare i Sverige.

Sandal ligger utmed nuvarande Gamla Norrtäljevägen strax efter Rö Kyrka. Här gick tidigare den hårt trafikerade vägen från Stockholm till Roslagen, Norrtälje och Kapellskär. Idag är den nedlagda affären skyltad med ”Café” ett minne från en kortlivad satsning i början av 2000-talet.

Det finns ingen egentlig dokumentation – i alla fall som jag funnit – när lanthandeln i Sandal öppnade. Med utgångspunkt från kyrkoböckerna kan man dock göra följande spekulation.

Första gången Sandal nämns i kyrkoböckerna är 1851 – och tycks vara en avstyckning från Nibble. På 1860-talet bodde där en slöjdare, som hette Anders Ersson, född i Rö 1817. Han hade en son, Jan Erik Andersson. Inledningsvis står Jan Erik noterad som skrädderiarbetare – kanske arbetade han hos sockenskräddaren Anders Sundin, som också var verksam på Sandal. Från 1871 står Jan Erik dock upptagen som ”handlanden”. Kanske startade verksamheten i liten skala med ett begränsat sortiment på några hyllor i ”kammaren”. Det förefaller ha varit inledningen till över hundra års lanthandel i Sandal. Jan Erik verkar här som lanthandlare fram till äldsta sonen, Karl Johan Andersson, tar över på 1890-talet.

Karl Johan dör dock 1899 i blindtarmsinflammation, bara 31 år gammal. Av bouppteckningen framgår att Sandal nu består av ett boningshus med två rum och kök, en bagarstuga, handelsbod, fähus, ladugård och med stall, lider och magasin samt en källare. Handelslagret omfattar nästan två tusen artiklar – allt vad bönder och hantverkare kan behöva i sitt arbete, dock förutom torra varor ett begränsat utbud av livsmedel. Lagervärdet uppgick till mer än elva tusen kronor, vilket motsvarar 650,000 kronor i 2015 års penningvärde. Många av byborna fanns noterade i svarta boken över fodringar alltifrån major Albert Uggla på Beateberg med 130,75 till torparen Johannes Jacobsson på Orrtorp, som häftar i skuld med 50 öre; ordning och reda.

Det är inte fadern Jan Erik, som vid sonens död återtar rollen som ”hökare” – han är nu omskolad till skomakare – utan en Karl Emanuel Andersson från Ununge tar över. Han blir kvar till 1907, då Karl Axel Eriksson från Rådmansö tar över lanthandeln. Familjen stretar på fram till 1924, då de flyttar till Västerhaninge.

Sandal gammal

Albert Anderssons lanthandel i Sandal.

En Oskar Albert Andersson gifter sig med en av döttrarna, Edla Mary och tar över. Nu gör bilismen sitt intåg på allvar. Albert installerar en bensinmack på 1920-talet. Telefonen gör sitt inträde och affären får nummer 6 – samtalen kopplas via den synnerligen välinformerade telestationen på Ticksta. De båda världskrigen med stor varubrist och hantering av ransoneringskort utgjorde en stor utmaning.

Bensinpumpen

Den första bensinpumpen installeras i slutet av 1920-talet. Albert och Mary står längst till höger.

De konkurrerade med Blombergs affär vid Rö station samt ambulerande varubilar och en fiskbil. Under en tid fanns det även en mindre affär i Väsby, där vägen gick innan den nya kom i mitten på 1930-talet. Även lanthandeln i Sandal hade utkörning. Inledningsvis med häst och vagn, senare per cykel och så småningom med bil. Innan telefonen eller om man inte hade telefon lämnade man sin beställning för kommande vecka vid leveransen av varor. Albert och Mary kom att driva affären fram till 1960.

Verksamheten hade under en tid haft en nedåtgående trend när Börje och Sally Andersson tog över 1960. Sally är släkt med Mary. De hade sedan 1948 en affär i Finsta, där Börje också arbetat som expedit. Under några år drev de bägge affärerna men de avyttrade Finsta efter några år. Börje hade gått Köpmannaskola i Stockholm och där fått ett brett kontaktnät. En av lärarna gav honom insikt i aktiehandelns spännande värld – med lyckat resultat; goda affärer gjordes i bl.a. Volvo.

De moderniserade huset, skyltade upp ordentligt och gjorde om affären till ett snabbköp. Fram till början av 60-talet betjänades kunderna manuellt bakom en stor vacker ekdisk. Enligt uppgift finns disken kvar på Erikskulles hembygdsgård i Söderbykarl.

Mycket av inköpen gjordes via ICA-Hakon. Börje åkte även ofta till Stockholm och gjorde en hel del inköp av färskvaror på Årsta partihallar. En del produkter som exempelvis ägg, äpplen m.m. köptes av lokala producenter. Kräftor köptes från Erken och kokades med stor omsorg av Sally. Säsongen var kort för många färskvaror, apelsiner åt man till jul, bananer fanns när bananbåten anlöpt, jordgubbar under några sommarmånader etc. En hel del varor delades och packades länge i affären som hela ostar som delades i små bitar. Mjöl, mannagryn, socker m.m. köptes i säckar och delades upp i påsar. Halva djurkroppar styckades och köttfärs maldes på plats. Kaffe kom i säckar och maldes på plats. Länge var den speciella Röblandningen väldigt populär. Snus köptes i tunna och förpackades i påse. Fotogen var viktigt som drivmedel och ljuskälla. Mjölk såldes först i lösvikt sedan i glasflaska. Sill inlagd i saltlake av olika kvaliteter kom i trätunna och förvarades i ett speciellt rum. – nyöppnad tunna var alltid ett starkt försäljningsargument.

Det var en evig kamp mot olika skadedjur – inte minst råttor. Hälsovårdsnämnden kom emellanåt på besök representerad av Helmer per cykel och den strängare inspektören från Norrtälje – men utan större klagomål. Svinnet var minimalt för det fanns kunder som med tacksamhet köpte den prisnedsatta korven med utgånget datum.

Bensinförsäljningen var en viktig del av verksamheten och gjorde att bilisterna också passade på att göra sina inköp. Betjäningen var manuell och man förväntade sig putsning av framruta och strålkastare och koll av oljan. Sysslor som barnen lärde sig i tidig ålder. En punktering kunde också lagas.

Bilprodukter

Rekonstruktion av avdelningen för biltillbehör på familjens museum på Rådmansö.

När mellanölet fick säljas i livsmedelsaffärer från den 1 oktober 1965 blev det ett klart lyft för affärerna. Genom det generösa öppethållande blev affären i Sandal räddningen för mången törstig själ. Det kom att bli så populärt att det avskaffades av myndigheterna 1977.

Tipset fick en renässans med TVs intåg i stugorna och Tipsextra. På 1960-talet kostade en rad 40 öre – på den tiden skulle man hitta 12 rätt. Arne Persson från Källberget satsade varje vecka på den riktigt stora vinsten genom att vecka efter vecka tippa tre rader med bara ettor, kryss och tvåor.

Butiken utgjorde en viktig träffpunkt för traktens män. Här möttes t.ex. Karl Eriksson i Eke, Gunnar Nyström från Cementfabriken, Erik Andersson (”Bulten” Anderssons far) från Björkliden samt grannen och trädgårdsmästaren Martin Lindgren. När kiosken och grillkiosken så småningom byggdes samlades även traktens ungdomar här - de äldsta kom stilande i bil, de yngre fick hålla till godo med moppe eller cykel. Innan mobiltelefonen utgjorde telefonautomaten utanför affären en viktig funktion för många. Den användes blåsiga och kyliga kvällar för en hel del pusskalas.

Börje med kunder

Börje med glada kunder.

Hela familjen var engagerad i verksamheten – barnen redan från tidig ålder. Familjen hade under många år bara en gemensam semesterdag – den tillbringades i allmänhet med en utflykt till handlaren i Östhammar. Som mest hade de 7-8 medarbetare. Köket fungerade som personalmatsal och naturligtvis skulle leverantörerna bjudas på kaffe. Sally hade minst sagt fullt upp.

En stor del av familjens hela liv kretsade kring affären och man kan anta att man inte hann med så mycket mer. Men de utvecklade ett brett kontaktnät både med leverantörer och kunder. De var glada fester bl.a. på Röborgen. Under många år hade familjen boxrar. En fotbollsplan anlades bakom affären och familjens söner blev förutom duktiga i fotboll även framstående pingisspelare. De ärvde kanske sitt idrottsintresse av sin far, som blev Roslagsmästare på 400 meter i slutet av 1930-talet.

Öppethållandet var generöst. Innan butiker fick fria öppettider 1972 kunde försäljning ske via kiosken, som gick under en mer generös lagstiftning. Fanns det inte i kiosksortimentet kunde det hämtas i butiken. Egentligen hade man öppet alla dagar utom juldagen – men i ömmande fall betjänades kunderna även då. Vid polisens utryckning till ett ruskigt yxmord en Påskdag, när alla andra mackar var stängda, var Börje Anderssons lanthandel räddningen för en stor polisstyrka på mördarjakt.

Under 1970- och 80-talet kom det bussar från Finland och Åland. De gjorde t.o.m. flygblad på finska. Finländarna var framförallt intresserade av smör, socker och kaffe. Med den ökade bilismen ökade också betydelsen av kunder på väg till sitt fritidsboende i Roslagen. För många blev det en tradition att stanna och handla i Sandal, på dåvarande E3:an, samt växla några ord med Börje.

Sandal litografi

Bert Håge Häverös litografi visar hur det kunde se ut en dag utanför affären.

Familjen kom att driva lanthandeln fram till 1996. Sönerna Sören och Ola tog över 1986 – men Börje hade svårt att helt lämna verksamheten. Största delen av kundunderlaget försvann över en natt när nya E18 togs i bruk vid midsommar 1995. Lanthandeln i Roslagen hade under det senaste decennierna minskat från ett hundratal affärer i södra Roslagen till ett litet fåtal. Handeln koncentreras i allt större omfattning till ”charmiga” affärscentra.

Affären på slutet

Börje framför affären innan den lades ned.

När lanthandeln i Sandal stänger för gott 1996 går en epok i graven. Nu finns det inget att köpa i Rö – inte ens den allra minsta lilla chokladbit. Länge var vägen till Rimbo eller Norrtälje för inköp ett tidskrävande företag. Affären utgjorde en betydelsefull funktion. Även om vi idag snabbt kan ta oss till ett köpcentrum saknar många Röbor en mer närliggande butik.

Affären i dag

F.d. lanthandeln i Sandal 2016.

Källor:
Husförhörs- och församlingsböcker Rö
Bouppteckningar Sjuhundra Häradsrätt F:II:10 1898-1900 sid 99
”Lanthandlarna vart tog dom vägen” Radio Roslagen 2011
Intervju 2016 med Sally Andersson, sönerna Jan-Ola och Sören Andersson samt dottern Annsofi
Norrtelje Tidning 29 april 1994

Text: Per Hesselgren, bilder: Familjen Andersson; bilden av bensinpumpen dock från Kjell Närkhammar; den lilla flickan blev sedermera gift med Kjell.

Sidan först publicerad 2016-11-29, senast uppdaterad 2016-11-30.