,, Rö Hembygdsförening - Arkiv - Gårdstensberget 1/4 2012
   Du är här: Skip Navigation Links > ARKIV > Reportage > Exkursion till Gårdstensberget 1/4 2012
GÄSTBOK

Exkursion till Gårdstensberget 1/4 2012

Gårdstensberget från söder

Gårdstensberget ser inte särskilt dramatiskt ut på håll

Rös kanske mest imponerande fornminne är fornborgen på Gårdstensberget. Vi har länge velat titta närmare på den, och den 1 april 2012 blev det av. Trots att vädertjänsten lovat 3 plusgrader, ömsom snö och ömsom regn, lyckades vi samla ett gäng på 11 personer för att klättra upp och se vad som fanns att se. I sällskapet ingick Michael Schneider och Richard Heimdahl, båda arkeologer och intresserade av fornborgar. Som tur var hängde markägaren Harald Janson med, annars skulle vi ha valt den allra brantaste och besvärligaste vägen upp. Michael utnämde Harald till "borgmästare", och det är ju inte mer än rätt om han har en borg på sina ägor!

Samling vid borgen

Michael Schneider förklarar

Det fanns en ganska bekväm (ja, ganska) väg upp på sydsidan av berget, och snart kom vi till den yttre muren och klättrade över den till den inre muren. Det mest överraskande var egentligen att det innanför den inre muren inte alls var någon plan yta där man kunde föreställa sig hus eller andra bekvämligheter; nej, mitt inne i borgen var det en dramatisk terräng med höga klippor och få ställen där man kunde fått rum med ett hus, om än så litet. "Murar" är förstås litet missvisande, för efter 1500 år eller så har de förstås rasat ned till något som väl rättare skulle kallas vallar.

Imma på glasögonen

Det var rätt jobbigt att klättra upp, och då behövde vi ändå inte bära med oss några stenar

Inre vallen

Att gå längs vallen kräver försiktighet

Vi följde innervallen mot öster och kom snart till ingången, där både den yttre och inre vallen på ett smalt ställe låter en komma in i borgen utan att riskera stukade vrister eller brutna ben. Vi diskuterade med våra arkeologer om hur det kunde ha sett ut när borgen var i bruk och vem som kunde ha organiserat arbetet att bygga den. Enligt en grov beräkning innehåller murarna omkring 1200 kubikmeter sten, som mestadels måste ha hämtats från andra ställen. 1200 m3 sten väger i runda slängar 3500 ton; dvs. 100 000 mansbördor! Det tar en stund att bära upp dem på det 45 m höga berget, och terrängen är sådan att man knappast tror att man kunde ha tagit hjälp av hästar eller oxar i det tunga arbetet!

När borgen var i bruk får man också tänka sig att det inte fanns några träd på berget, för de som fanns gick säkert åt till palissader och husbygge, och dessutom ville man ha fri sikt för att kunna se annalkande fiender så tidigt som möjligt.

Diskussion vid ingången genom yttre vallen

Diskussion vid ingången genom yttre vallen

Efter ett tag ville vi se oss omkring litet mera, och sällskapet delades upp i flera grupper. Björn, Per och Nina drog iväg och letade upp bergets topp, där de kunde se att det hade varit fri sikt till fornborgen på Borgbacken i Rimbo om det inte växt skog på bergets sluttningar. Urban och arkeologerna försvann för att "kolla upp en sak" vid vallarna, och resten av sällskapet hittade under Haralds ledning en riktigt bekväm väg ned.

Nina hittade en skaplig väg ned för den branta nordvästra sidan av berget, och hittade på vägen ett märkligt, mörkt tegelrött stenblock som vi måste fråga någon om. Det såg inte ut som något annat på berget, som annars är fullt av välkänd grå granit och laxrosa fältspat.

Besynnerlig sten

Det tegelröda stenblocket. Vet någon vad det kan vara?

Arkeologgruppen döjde sig kvar länge på berget, medan vi andra stod nere vid gården och väntade tills det försenade snöfallet kom ifatt oss. Vid 15-tiden var vi återsamlade och åkte tillbaka till Lövsta och fick kaffe och kakor från Thelins konditori i Solna. (Tack Per!)

Det blev en lång stunds prat om gammalt och nytt, och vi fick bland annat veta att en av Roslagens få "storhögar" är ett av fornminnena vid Statarbacken på Näs - dit går nästa promenad, utan tvekan! Dagen avslutades med en snabbvisit till kyrkan med våra arkeologvänner, som sedan fick lifta tillbaka till Stockholm med Per Hesselgren.

Litet senare i vår kommer vi att bjuda in till en allmän utflykt till Gårdstensberget nu när vi vet litet mer om det. En litet mer vetenskaplig sida om Gårdstensberget kan Du läsa här.

Sidan först publicerad 2012-04-02, senast uppdaterad 2012-04-08