Livregementet till häst

e ordinarie ryttarna från Rö tillhörde Livregementet till häst. Det var egentligen ett vanligt kavalleriregemente som sattes upp av rusthållare i Stockholms, Uppsala, Gävleborgs, Västmanlands, Örebro, Södermanlands och Skaraborgs län, men som utmärkelse för regementets välförhållande under Karl X Gustavs krig blev det 1667 utnämnt till livregemente. 1680 blev det indelt på 1505 nummer (305 man starkare än de övriga kavalleriregementena).

Från början benämndes kompanierna på vanligt sätt efter sina chefer, men 1695 fick de egna namn. Ryttarna från Rö (och resten av Roslagen) kom att tillhöra Roslags kompani.

Det fanns under Stora nordiska kriget också ett värvat Livdragonregemente, som inte bör blandas ihop med Livregementet, som alltså var indelt. Långt senare bytte en del av Livregementet namn till Livregementets dragoner, men då hade det gamla Livdragonregementet för länge sedan upplösts.

Ursprungligen var dragon benämningen på en fotsoldat som red till slagfältet, men där satt av och stred till fots. Men de Röryttare vi talar om här var alltså riktiga kavallerister, som stred till häst.

Den första generalmönsterrullan för Livregementet är från 1683. Kompanichef var en ryttmästare Breitholtz, som fick avsked först år 1700, just när invasionen av Danmark startade. Hösten 1683 mönstrades Roslags kompani i Uppsala och då var Anders Persson Näsman ryttare för rusthållet nr 15 Näs, som inte ansågs stort nog för att hålla en ryttare, utan fick Väsby i Bro socken som augmentshemman, d v s en gård som hjälpte till att betala kostnaderna. Anders Näsmans häst ansågs för svag och kasserades vid mönstringen, så att Näs och Väsby fick skramla ihop pengar till en ny häst.

I maj 1685 mönstrades kompaniet i Stockholm, Näs rusthåll har bytt nummer till 2 och ryttaren heter Jöns Berg.

1686 skedde mönstringen i Köping. Både Jöns Berg och hans häst blev godkända.

1687 mönstrades kompaniet åter i Uppsala med en ny ryttare för Näs, Per Håkansson. Nu hade hästen blivit för gammal och kasserades.

I 1687 års rulla har Karl XI (som hade mönstringar som sitt största nöje vid sidan av jakten) själv skrivit in en lång harang där han hutar åt rusthållare som inte ställer upp goda ryttare och hästar. Fortsätter det, hotar Kungen, så blir de roterade i stället och får betala för fotsoldater. Läsövning på 1600-talssvenska:
"Observeras en gång för alla, att alla Skattägare som Rusta för deras skattegårdar och bekommit Aug:t eller tilldelningh dhe skola alla hafwa förlorat deras Skatterättighet för så stor deel de utij Skatterättigheten äga der dee upsäija Monteringar eller af den icke till nöije praestera. Samma saak, ware och så med dee Skattägare som hafva warit indelte på det wissa båtsmans och Knechtehållet och sedermehra ehrhållit Kongl. M:ts Tillståndh att få Rusta för sitt hemman och der medh sluppit Båtsmans (eller) Knechte Roteringen, dess lijkes och dee Skattägare som widh Indelningen aff wisse Båtzmans och Knechte hållet heller tagit på sigh att Rusta för deras Skatträttigheeter än att låtha Rotera sigh uthij båtzmans och knechte hållet. Skohla sammaledes wara deras Skatterättigheter förlustigh der icke Munteringen till nöije praestera eller och dhen alldeles upsäga.
Carolus"

1688 skedde mönstringen åter i Uppsala. Per Håkansson hade tydligen med sig samma gamla häst, men kunde tala för sig, för han kom undan med att hästen skulle kasseras "der han intet tager sig".

1691 fördubblades antalet ryttare socknen skulle ställa upp med. Lisinge bildade rusthåll nr 32 med 1 1/2 hemman i Närtuna by som augment. Ryttaren hette Måns Wigg och hans häst var gammal men fick passera. Näs fick nu nummer 33, med 1 hemman i Darsgärde i Länna socken¹ som augment. Per Håkansson står kvar som ryttare, men nu med tillnamnet Asp. På hästen fanns inget att anmärka.

1692 var det mönstring i Uppsala igen. Båda Röryttarna är kvar, Måns Wigg på sin gamla häst och dessutom var en av hans pistoler trasig. Rusthållen i Rö fick nya nummer, 30 för Lisinge och 31 för Näs.

Vid mönstringen 1693 i Uppsala har Måns Wigg inte gjort något åt vare sig hästen eller pistolen. Dessutom är kolven på hans karbin alldeles utsliten och karbinremmen för tunn. Per Håkansson Asp har också en för dålig karbinrem, men passerar annars utan anmärkning.

1694 mönstras kompaniet i Märsta. Måns Wigg rider fortfarande för Lisinge, men hans rusthållare Hans Nilsson har dött och änkan Karin Larsdotter och hennes barn antecknas som rusthållare. Ryttaren för Näs är fortfarande Per Asp, nu utan patronymikon. Detta år får Rö-rusthållen sina slutgiltiga nummer, 31 för Lisinge och 32 för Näs. De numren användes sedan tills indelningsverket lades ned 1901.

1695 står Karin Larsdotter och barnen fortfarande som rusthållare för Lisinge, men det har blivit trassel med augmentshemmanen i Närtunaby, som kungen råkat donera till en adelsman. Genom några invecklade fastighetsaffärer verkar man ändå ha löst problemet. Efter 19 års tjänst har Måns Wigg blivit sjuk och får avsked. Per Asp står kvar för Näs.

1696 mönstras kompaniet i Norrtälje och nu har tydligen Måns Wigg tillfrisknat, för han har gift sig med änkan Karin Larsdotter och själv blivit rusthållare. Den nya ryttaren heter Johan Wigg - om han var släkt med Måns eller bara övertog Lisinges ryttarnamn vet vi inte. På Näs har kapten Jost Kleinschmidt också dött och hans änka Anna Gagge efterträtt honom som rusthållare. Hon har skaffat fram en ny ryttare, som heter Per Ås.

Nästa bevarade rulla är från 1704, upprättad i Guttstadt i Polen. Nu har regementet varit i krig i drygt 3 år och rullan är upplagd på ett annorlunda sätt. Alla detaljer om rusthållens hemman och augment är slopade, bara rusthållaren nämns. Däremot antecknas alla avgångar och nytillkomna sedan krigsutbrottet. (Rullan för hela Roslags kompani finns avskriven under Dokument.)

Kompanichefen Magnus Breitholtz fick som sagt avsked just före krigsutbrottet och efterträddes av regementskvartermästaren R J von Gersdorf, som befordrades till ryttmästare och hann vara kompanichef precis två år innan han stupade i slaget vid Klissow 1702. Den nya kompanichefen heter Jakob Cronström.

Johan Wigg, ryttaren för Lisinge, har tappat bort sitt harnesk, men annars är hans häst och utrustning utan anmärkning. Anna Gagge rustar fortfarande för Näs, men Per Ås stupade illsammans med sin kompanichef vid Klissow. Hela utrustningen är förlorad, men hästen överlevde tydligen slaget för att dö i september 1703. Efter honom kommer ett drygt år senare en ny rekryt från Sverige som heter Staffan Pärman. Hans utrustning är komplett så när som på de två pistolerna och sadelhölstren.

I rullan 1705 antecknas Johan Wigg och Staffan Pärman utan andra anmärkningar än att Pärman är kommenderad på uppdrag under mönstringen. Antagligen var han ute på en av de ständiga raiderna för att skaffa foder åt hästarna, som verkar ha upptagit all tid man inte spanade, marscherade eller slogs med fienden.

1707 ligger man inkvarterad i goda kvarter i Berchtleben i Sachsen. Johan Wigg har fått en ny karbin, nya pistoler, en ny kappa och ett par stövlar från Sverige. Hans gamla häst dog 1706 och han fick i stället en sjuårig brun hingst med stjärn, som godkändes vid mönstringen. Även Staffan Pärman har fått ny utrustning hemifrån; kappa, sadel med remtyg, betsel, stövlar och stigbyglar.

Tydligen skickade Livregementet hem sina rullor före Poltava, annars hade vi inte haft 1704, 1705 och 1707 års rullor i behåll. De flesta regementen gjorde inte det, så källmaterialet för den första halvan av det stora nordiska kriget är för alltid försvunnet, i de flesta fall bränt före kapitulationen vid Perevolotjna.

Genom att rullorna är borta vet vi inget om hur det gick för Rö-ryttarna under kampanjerna i Polen och Ryssland 1708 och 1709. Kanske stupade de i det stora kavallerislaget vid Holowczyn, kanske i någon obetydlig skärmytsling, eller kanske frös de ihjäl den förfärliga vintern 1708 - 1709. Om de överlevde för att vara med vid Poltava, där Livregementet ställde upp med 2/3 av sin ursprungliga styrka, är det inte osannolikt att de kom undan till Perevolotjna, för kavalleriet klarade sig betydligt bättre än infanteriet vid Poltava. Till sist gick ändå de överlevande i rysk fångenskap den 1 juli 1709 och få av dem kom någonsin hem - inte våra Rö-ryttare i alla fall.

Hemma i Sverige började man omedelbart återuppsätta Livregementet, men i 1710 års rulla från mönstringen i Kristianstad 9/9 1710 saknas tre av Upplandskompanierna, däribland Roslags. 1711 mönstras regementet åter, nu i Everöd, fortfarande utan Upplandskompanierna. Antagligen skickade man bara en del av regementet till Skåne 1710, för den nye ryttaren för Lisinge antogs redan i september 1709.

1712 däremot, mönstras Roslags kompani i Norrtälje. De nya ryttarna heter Sven Svensson Lilja för Lisinge och Mikael Bergman för Näs. Båda hästarna får betyget god och godkäns.

1713 sker mönstringen vid Annelövs gästgivaregård i Skåne, och nu får vi veta mer om Sven Lilja och Mikael Bergman. Lilja är barnfödd i Ryds socken i Östergötland och antogs till ryttare i september 1709. Han är 21 år gammal, kan läsa och skriva. Hans stövlar, skor, strumpor, skjorta, byxor, tröja och handskar är förslitna. Han anses vara en god karl, men rider en oduglig, redan kasserad häst, som är 9 år gammal, brun med 3 vita fötter.

Bergman är barnfödd i Edsbro socken i Roslagen, 21 år gammal och antogs till ryttare 30/5 1711. Hans stövlar, skor, strumpor, skjorta och handskar är förslitna. Han själv är god nog, men hans lilla tioåriga bruna häst med vit höger bakfot som kasserades vid förra mönstringen godkänns nu med tvekan. Vad säger inte allt detta om hur illa ställt det var i Sverige 1713?

1714 mönstras kompaniet i Uppsala. Kompanichefen, ryttmästaren Olof Skragge, har 27 tjänsteår, löjtnanten Alexander Ludvig Bäck har 36 och kornetten (så kallades fänrikar vid kavalleriet) Tore Wass har 32. Befälet är alltså medelålders män allihop!

Sven Lilja rider fortfarande för Lisinge. Han har tappat bort skinntröja, handskar, stövlar och byxor (!), men fått nya. Den gamla hästen kasserades 1713, men han fick en ny svartbrun häst som godkänns vid mönstringen. Mikael Bergman är också kvar och rider samma häst som 1713. Han har tappat bort handskar, stövlar, hatt och skinntröja

1715 saknas Roslags kompani vid mönstringen, men 1716 möter vi Sven Lilja och Mikael Bergman igen. Lilja rider nu en trosshäst i stället för en riktig ridhäst och Bergmans 14 år gamla, kastanjebruna vallack med vita tecken anses för liten och kasseras.

Nästa bevarade rulla är från 1719, efter Karl XII:s död, medan ryssarna härjade på ostkusten. Sven Lilja blev 1716 uttagen till elittruppen Livskvadronen och ersattes av Johan Tunberg som ryttare för Lisinge. Tunberg är född i Uppland och rider en 8-årig svartbrun häst utan tecken. Tunberg blir själv godkänd, men måtte ha ridit barbacka, för han saknar "sadell och allt tillbehör, hölster, betsel och stänger". Själv saknar han karbin, pistoler, värja och diverse annat. Skulle han kasta kottar på fienden? Mikael Bergman är kvar för Näs och rider en 5-årig brun häst utan tecken. Också han saknar sin karbin.

1720 är freden nära och nu antecknar man vilka hemman som står för rusthållen igen: inget har ändrats på 30 år. Johan Tunberg är kvar med samma häst, men för Näs får vi veta att den första ryttaren för Näs efter nyuppsättningen 1709 hette Anders Bergman och dog 11/4 1711. Det var honom Mikael Bergman efterträdde och han rider fortfarande samma häst.

Johan Tunberg, fortfarande ryttare för Lisinge, gifte sig 1720 med Märta Persdotter i Lisingetorp, och då får vi veta att hans patronymikon är Nilsson.

Mikael Bergman gifte sig 1721 med Karin Persdotter i Eke, men hon dog samma år och Mikael gifte om sig med Karin Eriksdotter från Näs. Den 17 mars 1729 var det mönstring i Norrtälje, och då fick Mikael Bergman avsked, för han hade fått lungsot. Hans häst blev underkänd redan 1727, så vid denna sista mönstring gick han väl till fots. I augusti fick han och Karin en dotter, men det är det sista vi hittat om Mikael Bergman. Kanske flyttade han hem till Edsbro.

1736 står Johan Tunberg kvar för Lisinge, och Näs är vakant. 1731 - 1735 fanns en ryttare på Näs som hette Karl Johan Boman, fast utan häst, och 1735 blev han själv kasserad.

I oktober 1741, två månader efter att Sverige förklarat krig mot Ryssland i det bedrövligt illa skötta "Hattarnas krig", mönstrades regementet i Västerås, men då deltog inte Roslags kompani, som tillsammans med Livkompaniet, Majorens och Södermanlands kompani inte var "hemmavarande". Förmodligen hade de skickats till Finland som en förtrupp vid krigsutbrottet.

1746, tre år efter freden i Åbo, fanns nya ryttare för båda rusthållen. På Lisinge Olof Lijsing, född i Uppland 1718, antagen 1743, ogift och utan häst. För Näs rider Jöns Näswall, född i Roslagen 1715, antagen 1743. Hans häst får med tvekan godkänt. Eftersom de båda antogs 1743, när kriget mot Ryssland tog slut, kan man ana att deras företrädare båda dog i kriget. 1741 nämns ryttarna Olof Näsvall och Nils Söderblad i kyrkboken - det kan ha varit de som dog i Finland, fast utan rullor vet vi inte säkert.

Det här är så långt vi hunnit följa Röryttarna hittills. 1791 genomfördes en stor omorganisation och Röryttarna blev nu i stället dragoner, men vid den tiden var en dragon inte längre en beriden fotsoldat, utan en riktig ryttare, fast med lättare utrustning än det tunga kavalleriet, kyrassiärerna.

I Rös kyrkböcker nämns fler ryttare under den här perioden än de som vi hittills hittat i rullorna, bland annat "gamle ryttaren" Erik Månsson Brask som 1713 "kom hem från Ryssland och fick till hustru" Maria Johansdotter i Brotorpet. En Erik Brask red för rusthållet nr 42 Torvalla i Husby-Sjuhundra 1696, 1704 och 1705 - sannolikt är det han som till sist fick slå sig till ro här i Rö!

Den sista dragonen i Rö hette Alfred Svärd och red för Näs' rusthåll. Om honom finns en särskild berättelse som också innehåller en avskrift av hans kontrakt från 1885. Hans kollega i Lisinge, Karl Johan Svedberg Lantz, slutade troligen direkt när indelningsverket började vakantsättas 1901. Han och hans familj flyttade till Stockholm 1903 och ingen mer dragon tillsattes på Lisinge.

Anmärkningar

1) Darsgärde ligger förstås i Skederids socken.

Sidan först publicerad 2008-05-28, senast uppdaterad 2015-12-09.