Slaget vid Narva

v en slump snubblade jag över en lång redogörelse för slaget vid Narva 20 november 1700. Den är inskriven i Riala församlings kyrkoräkenskaper, inte direkt ett ställe man letar efter krigshistoriska dokument! Tydligen skickades redogörelsen hem som underlag för en tacksägelse i landets kyrkor; i Riala hölls tacksägelsen kanske den 5 februari 1701, annars kan datumet avse att den sattes upp på kyrkporten den dagen för alla läskunniga att ta del av. Utgången av slaget var ju verkligen spektakulär; den ryska armen om kanske 35 000 man bakom väl förberedda befästningar fick grundligt stryk av en uttröttad, lerig och hungrig svensk armé om kanske 10 000 man, under befäl (åtminstone formellt) av en 18-årig kung.

Ingen verkar kunna förhålla sig neutral till Karl XII - särskilt inte historikerna. Han kan bara inte vara en allvarlig, djupt religiös ungdom som växte till man medan han gjorde vad han trodde var bäst för att försvara sitt land. Antingen framställs han som näst intill en gudom och militärt geni, eller också är han en svagt begåvad krigsgalning som hade litet tur i början. Det må vara hur det vill med detta, utgången av slaget vid Narva ruskade om hela Europa - massor av länder fick tänka om sin utrikespolitik grundligt.

Här har vi nu en berättelse formulerad en vecka efter slaget, med de vanliga bugningarna åt Gud Fader och Kungen själv. Jag undrar hur mycket den genomsnittlige kyrkobesökaren 1701 intresserade sig för hur trupperna ställdes upp eller vem som anförde den ena eller andra kolonnen, men det här är vad de fick höra i februari 1701.

Det finns gott om information om slaget att läsa på Internet, till exempel på Tacitus.nu, Hans Högmans hemsida och Wikipedia.

Som det föll sig var nog inga Röbor med i slaget; Upplands regemente hade farit så illa av att ligga ombord på flottan under sommaren att det inte blev fulltaligt igen förrän i maj 1701, och Livregementet till häst landsteg i och för sig i Estland i början av november, men hann inte ifatt armén före slaget.

Jag har skrivit av texten så bokstavstroget jag kan - formuleringarna i sig är ju en intressant inblick i det tidiga 1700-talet. På sina ställen har jag fått ge upp - jag kommer inte på något vettigt ord som kråkfötterna kan betyda, men på det stora hela går ju berättelsen att följa.

Här följer hela berättelsen - är Du inte intresserad av krigshistoria kan Du ju ta det som läsövning i 1700-talssvenska.

Så här såg första sidan i den tryckta redogörelsen ut. Texten i Rialas kyrkoräkenskaper är förmodligen en avskrift av den tryckta. Bilden fick vi av Anna Maria Forssberg som är forskare på Armémuseum och intresserar sig för just sådant här.

Avskrift från Riala kyrkoräkenskaper, vol. J:2 (1691 – 1752) [SVAR bildid C0029651_00027 ff]

Tacksegielse publicerat d 5 feb: Ao 1701

Kort, dock sanfärdig Berättelse, om den glorieuse och i mannaminne oförlijklige Seger, hvar med den aldrahögsta Gud d 20 Novemb: hafver behagat wällsigna Kongl. Maj:ts af Swärje Rättmätiga wapn emot dess trolöse fiende Czaren af Muscow. Narwa d 28 Nov 1700.

Den 13 Novemb: upbröt Kongl. Mayt: ifrån Wesenberg, 15 lifländska mijhl från Narva, med dess armee, som giorde allenast ett antal, ungefär till 8000 man till häst och fot effter som Kongl. Mayt: till att winna tijden, intet wille afwakta de öfriga trouppers ankomst, som på marchen till Wesenberg woro stadde, och fortsattes marchen således, att man genom diupa och mycket elaka wägar och defileer, sampt landet på 10 mijl af fienden så förhärjat och förstört, att ingen ... hwarken för manskapet, eller hästarna war till fångs.

D 19 hujus? ankom till Lagena, half anden mihl ifrån Narwa . Fienden hade fuller haftt tillfälle att giöra mothvärn under wägen wid passen Purtz, Pyhäjäggi och Sillamäggi, men så försummade han dock det samma, och fans allenast Scheremetiof med 6000 hästar wed Pyhäjäggi, hwilka hade sina fouragerer ofver passet, dem några troupper så oförmodeligen öfwerkomo att de nödgades lämbna forragere bunterne efter sig och draga sig öfwer blifvandes dock någre nedergiorde: Han sielf Scheremetiof som stod på andra sijdan passet, tog om natten flychten och skyndade sig med sina underhavande troupper till det Ryska lägret. Andra dagen om morgonen fortsattes marchen öfwer passet, hwilket icke de förra dagen kunde skee, alldenstund mörkret war infallet innan armen hinte hijt och continuerades der med alt in till d 20 då man upbröt ifrån Lagena och moth middagen ankom för fiendens läger, hwilket alt ifrån stranden, neder wed strömmen, sampt ponter qvarn och in till Joala, var befäst med itt starkt retrenchemente, bestående af fasta wallar och diupa grafwar, bröstwärn med spanska ryttare och stormpålar speckade, samt med åtskillige utanwärk och batterier på fördelachtiga högder wälförsedt, jempe en stark contravallations linia.

Strax wed ankomsten lät Kongl. May:t uthi fiendens åsyn och canonerande ifrån dess Batterier, armeen marchera och ställa sig, rijdandes sielf omkring att recognoscera på hvilka ställen fienden uthi dess retrenchemente bäst måtte stå ett angripas; medlertijd war infanteriet i werket till att förfärdiga fachiner och sedan Kongl. Mayt således hade tagit retrenchementet uthi ögnesicht, förordnades twänne hufwud attaqer, hwar till armeen på fölljande sätt wart fördelt: på den högra flygeln som wart förordnat att inbryta wed gambla Ratzhoff, och blef commenderad af general Welingk, förandes General major Posse attaquen, giorde lieutenant Rosenschiöld med 50 man af Grenadier Gardet det första anfallet, på honom fölgde en Bataillon af Grenadier Garde under Capitainens Grefve Sperlings commando, som blef soutenerat af twenne Batailloner utaf Gardet, nembl. Lijfbataillon under öfwerst Lieutenant Palmqwists anförande mitt uti, Major Numers på högra och Capitain Ehrensteen på wenstra sijdan, hwilka secunderades af öfverste Knorring med en Battaillon Hälsingar på högre, och af Capitain Casimir Wrangel med en Battailon Wäsmanlänningar på wänster, de der åter af öfversten Magnus Gabriel von Tisenhausen med dess finnar på höger, Major von Wulfen med en annan bataillon Hälsingar mitt uthi, och Capitain Kurck med en Bataillon Wäsmanlänningar på wänster blevo soutenerade, och efter dem General Lieutenant Wachtmeister ordres att tränga sig in med Cavalleriet af bemälte högra flygel.

På den wänstra flygelen, som war förordnat att inbryta ofvan för Wepsekyle och commenderades af general lieutenant Reenschiöld, formerades twänne attaquer, hwar af den förste på höger anfördes af general Major Maidel i twänne Columner, den högra Columnen anfördes af Öfverst lieutenant Roos med en Bataillon Wärmlänningar som blef soutenerad af en annan bataillon utaf samma regemente under Capitain Focks anförande, hwilken Major von Feilitzen med en Bataillon Wäsmanlänningar secunderade, slutandes Capitain Sass? med en Bataillon finnar; men den wänstra Columnen blef anförd af öfverst lieutenant Gryndel, som blef soutenerad af twenne Batailloner finnar, den andra af öfverst lieutenant Lode och den 3:die af Major Berg. Begge dessa Columner attaquerade fiendens retranchemente på wänster nedan för itt af fienden upkastat högt och stort wärk som på begge sijder kunde beskuta linien af Retranchementet och Commendera fältet.

Öfversten Gref Stenbock som anförde den andra attaquen på wänster, blifwandes soutenerad af öfverst lieutenant Hastfehr med en Bataillon finnar med allehanda skanstyg försedde, attaquerade sielfva det stora wärket, hwar uppå fölgde Kongl. Mayt som till den ända? bevistade attaquen på den wänstra flygelen medan efter alt anseende der syntes willja blifva det skarpaste fächtandet, och Kongl Mayt dess uthan war i de tankar? der samma sades att anträffa Czaren som på den sijdan hade sitt hufvud qvarter, hafvandes Kongl Mayt med sig i föllie? General lieutenant Rehnskiöld, Capitain Lieuten: och general majorn Horn med drabanterne och wänstra flygels Cavallerie, havarf general Major Ribbing commenderade reserven. På den wänstra flygeln commenderade general felttygmästaren Artolleriet som bestod af 21 stycken och majoren Apelman på den högra: deruppå utgafs till lösen dessa ord: Med Guds Hielp och befalte Kongl. Mayt att signalen till attaquen skulle gifvas med 2 raqveter.

Attaquen blef strax derpå klock: 2 efftermiddagen, effter infanteriet uppå begger flyglarna tillijka med största vigeur begynt, under faveur af itt töcknigt och snömörkt wäder som fölgde armen på ryggen, och det med en sådan succes, att oachtat å fiendens sijda skedde itt kraftigt motstånd, så hade dock våra den lyckan under en fierdedels timmas förlopp på båda ställen att forcera retrenchementet och poussera fienden och blef han å begge sijdor med stort nederlag efterjagat längst retrenchementet.

När wänster flygel kiörde fiendens högra för sig ända neder till Narva ström, hvarest de fufler? sökte att salvera sig öfver bryggan, men som den samma af den stora myckenheten blef öfverlastad och gick sönder, så fördränktes ett stort antall af de flychtige uthi Elven och de öfriga blef tvungna att göra ett desperat motwärn medan de sågo sig alla utwagar till flychtande wara betagna, formerandes mellan be?es i lägret bygde stora trähus och jordehyttor sin wagnborg så att man moth dem moste göra en ny attaqve, hvilket med continuerligt skiutande på hvarannan warade in till dess mörkret inföll, så att man intet kunde skillia den ena från den andra.

Samma framgång hade med Guds nåd den högra flygeln emoth fiendens wänstra, i det han och dref den samma på flychten, kommandes dedan endast der af såsom gardet med den ofvan bemälta attaqven att comungera sig med wänstra flygeln der Kongl Mayt war, och ehuru wäl sielfva orten var mycket obeqvem att agera och uthrätta mågot med Cavalleriet så blef det dock, sedan Infanteriet hade giort öpning commenderat att sentera det samma, ährsättiande med tappert förhållande den Desadvantage som ortens olägenhet dem elljest tillfogade, sädan mörkret det hindrade alt vidare fächtande, rangerade Kongl May:t de hos sig hafvande troupperna emellan staden och retranchementet, ställandes dem efter ortens Situation emoth de sijdor, hvar ifrån någon fientl. Surprise stod att befaras, sampt lätt mellertijd genom Generalfälttygmästaren Siöblad, general Major Maydel och öfversten Grefve Stenbock med något manskap intaga och besättia fiendens förnämsta Batterie på en hög belägit, af hvilke hela retranchementet kunde beskiutas, hvarigenom fiendens macht å begge flyglarna all communication med hvar andra blef afskuren.

Som nu fienden såg sig således å alla sijdor wara instängd och alla uthvägar till retraite betagne, affärdade den dehlen af fiendens öfverblifna troupper, hvilka wed Narva ström voro sammandrefna, ännu samma aftton deras uthskickade till Kongl May:t och submitterade sig Kongl Mayt:s nåd, hvilken också dem blef tillskodd? hvarpå straxt derefter hos Kongl May:t sig infunno effterfölliande fiendens generaler, nämbl. Under fältmarskalken och öfverkrigskomissarien Knees Jacob Fioderovitz Dolgakoy, generalen Aftemon Michnielowitz Golowin, och general fälttygmästaren Printz Artzchelowitz och lade deras gewär för Kongl Mayt:s fötter, gifvandes sig på nåd och onåd, sampt inrymmandes Kongl May:t deras påster som med twänne Batailloner af Gardet blef intagna och besatta, hvilken deras submission Kongl Mayt så nådigt ansåg att dem blef effterlåtit marchera af och passera öfver strömmen med fult gevär sedan de hade givit ifrån sig alla fanor och Estandarer.

Enär general Weide det förnam hvilken commenderade resten av den wänstra fiendens flygel, som jämväl? af de wåra hölts af stuven , skickade han emoth morgonen sin general adjutant jempte en trumslagare med bref till generalen af den swänska armeen och på lijka sätt bad om nåd, hvilket så snart Kongl May:t det i underdånighet blef föredragit, honom och så med dess folck bevilliades, dock med den åthskilnad, att de utan öfver och undergewär skulle få begifva sig bort.

Här uppå nederlade hela de fientliga regementerna för Kongl May:t fötter deras fahnor och gewär, marcherandes sedan så officerare till stort antahl, som gemena med blotta huffuden genom lägret öfver strömmen.

Så snart war skedt, blef hela fiendens läger intagit, hvarest öfverflöd på allting fans, jempte itt rikt byte, dock war der iblan förnemligast att räkna itt kostbart artollerie, beståendes af 145 helt nya matallstycken af differente storlek de största till 45 pund effter svensk måtstock. 28 nya Metall mörsare af åtskillige inventioner och 4 haubitser med en ansenlig quantitet ammunition. 6 par pukor, 145 fahnor, 20 estandarer föruthan dem som i sielfva action blefvo sönderrefna och i mörkret förekomne, sampt wed fiendens retraite i strömmen dränkte, hvar af alla dagar någon upfiskades och här och där igenfinnas; En stor myckenhet gevär, Tzarens qvarlämnade fält kassa, för uthan en hop tält och Baraqver, sampt itt ansenligt förråd af Proviant och fourage med annat rikt byte som Kongl May:ts armee tillföll.

Hans Kongl May:t har icke allenast sielf med oförlijklig tapperhet och försichtigt commando fört och dirigerat hela denna gloriöse actionen, uthan och vågat dess höga Kongl person uthi alla de fahrligheter som den ringaste Soldat var underkastat, ity Kongl May:t på de ställen hvarest största elden och skarpaste fächtandet var så till häst som foot månde anföra Infanterie och Cavallerie, hvar wed Kongl May:ts drabanter sig särdeles distingerade; Men så har der emot den allwäldige? Guden uthi alla dessa fahrligheter således bevarat Kongl May:ts höga person, så att Kongl May:t till alla dess trogna undersåtars obeskrifliga gledie och hägnad är blefven alldelses oskadd.

Till Genralspersoners beröm bör man inte heller förbigå att nämbna, det de för sig på alt sätt igenom itt försichtigt och tappert anförande sig månde signalera. Så regements som Compagni officerare amulerade?, lijka som mellan sig, hvem som skulle kunna de tapperste actioenrne förrätta. Hos den gemena Soldatesquen fans itt oförskräckt mod och största lust att angripa fienden, hvilket och så skedde med en otrolig och ogemen vigeur.

Under warande action, sedan härtigen af Croy, hvilken Tzaren wed dess hastiga afresa dagen tillförende meddelt? En skrifftlig instruction hade updragit öfver commando wed armeen, såg att allting var förlorat, och gick öfver ända , begaf han sig tillika med general lieutenanten och öfveringenieuren Alard, general majorn och Pålska Envoyeen Baron Lang, öfversten af Tzarens garde Blumenberg, öfversten Lafont, major Pijhl och någre Ingenieurer uthi det Ryska lägret och gåfvo sig sielfva till fånga, men uthom dessa hålles alla de andra Ryske generalerna fångna, sampt åtskillige öfverstar, öfverste lieutenanter, majorer och andra officerare.

Och är således nu mehra staden Narva, hvilken uthi 10 wekors tijd har utstådt en svår och heftig belägring medelst den aldra högstes underbahra hielp och Kongl May:ts oförlijklige hielte mod lyckeligen vorden unsatt.

Denna säger är så mycket mehra glorieuse, och oförlijkligom till att skatta, som den samma är förvärfvad med en ringa macht emoth fiendens stora hoop och antahl, räcknandes sig fienden sig hafva varit 80000 manstarck, hvaremoth Kongl. May:ts armee inte är att anse mehr än för en hand full folck, som äntå af stora fatiguer, besvärliga Marcher, och brist på livsmedel och fourage, det de i några dagar intet nutit, var så godt som, aldeles afmattat. På fiendens sijda kan man räkna förlusten åthminstone till 18000 man med de som i Narva ström drunknade. Der emot stijga antahlet af de döda och blesserade på Kongl. May:ts sijda högst till 2000. Hvar under dok? de mäste finns dem så qväste att man om deras restitution kan giöra sig godt hopp.

Lista på de Ryska fångarna

Fältmarskalken Duc de Croy
Underfältmarskalken Knes Jacob Fiodorovitz Dolgorukoy som tillika är Öfver Krigs Comissarius
Generalen af Infanterie Aftermon Michailowits Golovin
Generalen af Infanterie Adam Weide
Generalen och Governeuren i Novgorod Knes Ivan Jurievits Trubetskoy
Generalfälttygmästaren Artzchelowits Prins af Georgia
General lieutenanten och öfveringenieuren Alard
General majoren och Pålnijske Envoyen Baron Lang
Generalmajoren Ivan Ivanowits Butterlin
Öfversten af Tzarens Garde Blumenberg
Öfversten af Artolleriet Casimir von Kragen
Öfverste La Font
Öfverste Deden
Öfverste Jacob Gordon
Öfverste Sehneventz
Öfverste Gulitz
Öfverste Wästkoff
Öfverste Emtegrahf?
Öfverste Ivanitz Ri

Föruthom åtskillige öfverstar, öfverste lieutenanter, majorer och Compagnie officerare, hvilka man håller onödigt att nambngifva, varandes en stor myckenhet deraf permitterade att draga sig med det manskapet som lade sitt gevär neder, och förlofvandes att gå hem åt Ryssland medan Kongl May:t sig med många fångar intet ville belasta.

Sedan siunges = O Gud wj lofven Dig etc.

Avskrift och tolkning: Björn Bergström. Sidan först publicerad 2011-12-19, senast uppdaterad 2013-10-08.