Silverstolparna på Näs

Näs herrgård är ett gods och herrgård vid sjön Sparren i Rö. Borgmästaren i Stockholm, Hans Nilsson Benick fick 1624 Näs i donation av Gustaf II Adolf. Sonen, hovrådet Gustaf Taubenfelt, köpte sedan gården av sin mor, Sigrid Berkhelt. Hans son, Hans Casper Taubenfelt, dog 1676. Sedan bytte gården ägare flera gånger och var bland annat i släkten Douglas' ägo.

Krigsrådet, sedermera statssekreteraren Carl Eric Wadenstierna köpte Näs 1773 och lät uppföra dagens huvudbyggnad 1773-1775. Hans barnbarn Fredrika Carolina Mannerheim, som var född på Näs, var den som genom arv och sitt äktenskap med Fredrik Samuel Silverstolpe gjorde att Näs kom i familjen Silverstolpes ägo.

Familjen Silverstolpe huserade på Näs under nästan tvåhundra år. Fastigheten Näs, med sina 371 hektar, var en av de stora arbetsgivarna i Rö. Många pigor, drängar och arbetare bodde på Näs. I slutet av 1800-talet var det hela 60 personer. Gården hade även betydelse för bygden genom att många av traktens innevånare fick olika uppdrag till exempel som hantverkare.

Fredrik Samuel Silverstolpe (1769 - 1851)

År 1812 gifte dåvarande ägaren till Näs, Friherre Lars Augustin Mannerheims, bort en av sina tre döttrar – den endast 22 åriga Fredrika Carolina - med den då 43-årige Fredrik Samuel Silverstolpe. Paret får påföljande år en son, Fredrik August. Lille Fredrik, som han kallas, dör i 1828 blott 15 år gammal i mässlingen. Fredrik är begravd med sina föräldrar i det Silverstolpska gravkoret på Rö kyrkogård.

Fredrik Samuel hade, när hustrun och hennes två systrar ärvde Näs 1835, avslutat sin karriär som diplomat och ämbetsman.

Ur Fredrik Samuels karriär kan nämnas att han var ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien från 1798 och var överintendent (överintendentsämbetet var ett statligt verk som skötte administrationen av statliga fastigheter) samt chef för Kongl. Museum 1813-36 – senare Nationalmuseum. Han gjorde sig tidigt känd som diktare och sångare samt tecknare, särskilt av karikatyrer och humoristiska bilder ur det sociala livet. Som ung studerade han även arkitektur under L J Desprez. Familjens begränsade ekonomiska resurser tvingade honom snart att söka tjänst, men genom ett stipendium kunde han tillbringa några år som student i Uppsala. Efter sin kansliexamen inleddes hans karriär vid Kabinettet för utrikes brevväxling (UD). Under denna tid umgicks han i en musikalisk krets som bl. a omfattade kompositören J M Kraus.

Fredrik Samuel blev 1796 sänd till Wien, som chargé d'affaires. Ett par år efter hans ankomst utnämndes general Bernadotte till franska republikens sändebud i Wien, och han var troligtvis den förste svensk som gjorde dennes bekantskap. Han blev mycket imponerad av Bernadottes personlighet och förmåga. Fredrik Samuel umgicks även med WA Mozarts änka, Constanze, och hjälpte henne bl.a. med att upprätta en förteckning över Mozarts efterlämnade verk.

Han lärde även känna Joseph Haydn i Wien och gjorde en översättning av texten till Haydns oratorium Skapelsen och såg till att det uppfördes i Stockholm. Han introducerade den svenska musiken i Wiens musikkretsar, skänkte Haydn ett exemplar av Kraus' musik till Gustav III:s begravning och tog initiativet till att både Haydn och Salieri blev kallade som ledamöter av Musikaliska Akademien.

Fredrik Samuel blev 1802 återkallad till Sverige och utnämnd till kammarherre men sändes 1805 som chargé d'affaires till S:t Petersburg. Den representativa livsstil, som krävdes av en diplomat i den aristokratiskt präglade ryska huvudstaden, översteg hans blygsamma lön och belastade tungt hans privata ekonomi, varför han 1807 på egen begäran återvände till hemlandet. Ytterligare ett diplomatiskt uppdrag fick han 1810, då han sändes till hertig Fredrik Kristian av Augustenborg, för att förhöra sig om dennes inställning till att överta sin avlidne bror Karl Augusts roll som svensk tronföljare.

Fredrik Samuel var preses i Konstakademin. Fredrik Samuel kom i den rollen bli måltavla för Götiska förbundets anhängare. Han blev även oense med kronprins Oscar angående akademiens klädedräkt och avgick 1836. Han karakteriserades som "Silverperuken" - han skall ha varit en av de sista kvarlevande företrädarna för det sena 1700-talets hårmode.

Det är dock främst genom sin musiksamling och sina kultur- och musikhistoriska ögonvittnesskildringar, vilka han testamenterat till Uppsala Universitets bibliotek, som han har betydelse för eftervärlden.Han efterlämnade ett rikt skriftligt material. Två volymer självbiografiska anteckningar, av vilka en betydande del är ägnad "un personnage illustre", d.v.s. Karl XIV Johan.

Fredrika Karolina Silverstolpe, född Mannerheim
(1790 - 1864)

Gösta Silverstolpe (1815 - 1895)

Hans hustru Fredrika Carolina var den, som efter fadern Lars Augustin Mannerheims död 1835, tog över både 1/3 av Näs och familjeförmögenheten. På 1850-talet räddade hon socknen ur en prekär ekonomisk situation. En alldeles för dyrbar renovering av prästgården var en mycket tung belastning för socknen. Fredrika Carolina betalade då skulderna – som tack döptes prästgården om till Fredrikelund.

Fotografiet av Fredrika Carolina från 1850-talet är troligen ett av få porträtt av en person som föddes i Rö på 1700-talet

Sedan Fredrika Carolinas båda delägande systrar och maken Fredrik Samuel dött, under första halvan av 1850-talet, valde Fredrika Carolina att 1855 sälja gården till Fredrik Samuels brorson, den kungliga sekreteraren Carl Fredrik Gustaf (Gösta) Silverstolpe. Gösta hade sedan 9 års ålder bott hos sin farbror efter det att hans egen far, Gustaf Abraham Silverstolpe, hastigt dött 1824 och efterlämnande en familj med 5 minderåriga barn varav det yngsta var fyra månader.

Köpet av Näs verkar Gösta ha finansierat genom successiv försäljning av de fastigheter som inte låg i direkt anslutning till Näs. Han var starkt drivande och införde mer moderna metoder i jordbruket. T.ex. lät han sälja alla gårdens jordbruks- inventarier vid en gårdsauktion 1878 inför en övergång till att arrendera ut jordbruket. Under Silverstolparnas tid på Näs har jordbruket sedan dess drivits av en arrendator.
Förutom godsägare var Gösta även politiker och landsting- och riksdagsman i andra kammaren samt järnvägsdirektör. Han var VD för Stockholm - Rimbo Järnvägsaktiebolag 1873-93.

Roslagsbanan öppnade ju 1885. Innan Roslagsbanan kom till kunde det ta upp till tolv timmar att ta sig från Stockholm till Näs, en resa som nu förkortades till tre-fyra timmar.

Gösta gifte sig med Therese Stegeman, född 1825. De fick en son och två döttrar – flickorna var födda i Rö. Hans hustru dog i tärfeber endast 41 år gammal. Han gifte sig en andra gång 1873 med flickornas 31-åriga guvernant, ”demoiselle” Emma Julia Wilhelmina Wensjö. Gösta, som samäger gården med sina barn efter första hustruns död, verkar på Näs i 40 år fram till sin död 1895.

Dottern Fredrika Elin Teresia Charlotta föddes 1857 på Näs. Hon förblev ogift och dog i Stockholm 1913. Dottern Selma Elisabeth Sofia (Lilly) föddes på Näs 1858 och gifte sig med sin brors svåger pastorn, Johan Fredrik Westin. Hon avled på Näs 1937 och ligger begravd i makens hemsocken Fasterna.

Efter Göstas död övergick Näs helt till de tre barnen men ingen av dem var permanent bofast på Näs. Herrgården användes huvudsakligen som sommarställe av de tre barnen och deras familjer.

Litet mer om Gösta, Therese och Fredrika kan Du läsa här.

Karl Fredrik Silverstolpe (1854 - 1921)

Sonen Karl Fredrik Silverstolpe föddes 1854 i Stockholm och kom året därpå till Rö i samband med faderns köp av Näs. Han var mantalsskriven på Näs fram till 1887, men familjen verkar ha bott på Riddargatan i Hedvig Eleonora församling i Stockholm.

Karl avlade examen 1878 juristexamen vid Uppsala Universitet. Samma år gifte han sig med Katarina Maria Kristina (Karin) Westin, född 1854. Karl utnämndes 1890 till assessor och tre år senare blev han revisionssekreterare. Mindre än ett år efter att han utnämnts till expeditionschef i Justitiedepartementet utsågs han 1902 till justitieråd, en post han innehade till sin död. Hans stora musikintresse - han var amatörmusiker och en av stiftarna av Filharmoniska sällskapet - ledde till att han 1895 valdes till ledamot av Musikaliska Akademien.

Han dog 1921 i Stockholm och ligger begravd på Rö kyrkogård.

Torsten Silverstolpe (1887 - 1954)

Från 1939 ägdes Näs av överläkaren vid Ersta Sjukhus Torsten Fredrik Mannerheim Silverstolpe och hans bror Carl Gunnar Mannerheim Westin Silverstolpe. Ingen av dem bodde inledningsvis året runt på Näs utan utnyttjade gården som sommarbostad.

Torsten blev 1916 med. lic. och tjänstgjorde en tid under första världskriget i Wien och bl.a. i Uppsala, på Mörby lasarett och Danviks hemmet. Han gifte sig 1917 med Louise Marie Anna Amalia (Annie) Blixén, född 1891. De fick tre barn Lennart, Gustaf och Karin. Torsten var överläkare vid Diakonianstaltens sjukhus och sjukhem i Stockholm (nuvarande Ersta sjukhus) 1923-52.

Han var skriven på Näs från 1944. Torsten och Annie moderniserade huvudbyggnaden och husen på statarbacken.

Gunnar Westin Silverstolpe Silverstolpe
(1891 - 1975)

Carl Gunnar Mannerheim Silverstolpe (Westin) var född i Stockholm 1891. För att inte förväxlas med poeten Gunnar Mascoll Silfverstolpe tog han sin mamma Karins flicknamn Westin som tillnamn i vuxen ålder. Han disputerade 1919 på avhandlingen ”Kapitalbildning En teoretisk och ekonomisk undersökning”. Han var den förste professorn i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg 1923-32 och arbetade också vid KTH i Stockholm. Han gav ut flera populära böcker inom sitt ämne, som exempelvis ”Nationalekonomi för alla”, som kom ut i tretton upplagor mellan 1922-50 och var även en uppskattad föredragshållare i radio. Han gifte sig 1917 med Signhild Arpi, som dog 1926. De fick tre barn Bo, Margareta och Birgitta.

Gunnar skrev poesi, tecknade den svenska kooperativa rörelsens historia och författade lättlästa läroböcker i nationalekonomi. Han var en stor folkbildare och påverkade det ekonomiska tänkandet, särskilt inom svensk arbetarrörelse. En stor del av sina sista år tillbringande Gunnar på Näs. Med åren blev han alltmer excentrisk och något av ett original. Han avled på Näs 1975.

Efter de bägge brödernas frånfälle ägdes Näs av ett tiotal efterlevande. Det bodde ingen Silverstolpe på herrgården och jordbruket var fortsatt utarrenderat. Gården såldes 1989 till finansmannen Tomas Fischer, som 2015 sålde större delen av skogen till Lennart Björk, grundare av klädmärket Gant. Senare samma år såldes herrgård och jordbruksmarken till Morgan Olsson, en av grundarna till Nordic Capital.

På Rö kyrkogård ligger det Silverstolpska gravkoret, som uppfördes 1840-41. Här vilar Fredrik Samuel och hans hustru Fredrika Carolina Mannerheim och deras ende son som levde 1812-28. På kyrkogården ligger också många andra av Silverstolparna begravda.

Huvudbyggnaden på Näs

Ägarlängden

Fredrik Samuel Silverstolpe och Friherrinnan Fredrika Carolina född Mannerheim 1837 – 1855
Gösta Silverstolpe 1855 - 1895, efter hustruns död 1866 ihop med barnen
Karl Silverstolpe och Justitierådinnan Karin med Karls systrar Elin och Lilly 1895 - 1937
Torsten Silverstolpe tillsammans med brodern Gunnar 1939 - 1954
Gunnar Silverstolpe tillsammans med Torstens änka Annie med barn och barnbarn 1954 -1972 (1975)
Ett tiotal barn och barnbarn till Torsten och Gunnar 1975 - 1989

Näs’ ägarstruktur under Silverstolparna har tidvis varit splittrad såväl som komplicerad. Ovanstående ”regentlängd” är därför inte helt komplett. Se även nedan.

Ett diagram över Näs' ägare

Källor:
Elisabeth Rudbäcks och Jan Hanbergs föredrag 2/9 2012
Svenskt Biografiskt Lexikon

Text: Per Hesselgren, Kompletteringar och korrektur: Elisabeth Rudbäck. Sidan först publicerad 2016-05-14, senast uppdaterad 2019-11-04.