Förordning rörande slagsmål mm
är man läser gamla dokument blir man i bland nedstämd för att det är så litet man
förstår av det som var våra förfäders vardag. Utöver den alltid besvärliga läsningen
av kladdiga anteckningar i gammal tysk handstil på gammalt språk kommer vår oförmåga
att förstå själva problemet - vad är det de uppfattade som ett problem som måste
lösas?
Somliga saker är förstås omedelbart begripliga - kyrkan värnade om sin domsrätt
vid sidan av den ordinarie; den gav ju också inkomster till Rö kyrka, som mellan
1701 och 1705 inte hade råd att köpa en ny bok att skriva in födda, vigda och döda
i, trots strängt påbud i kyrkolagen 1686.
Annars är det mest en källa till förundran, hur kyrkoherden prioriterade mellan
stort och smått, dagsaktuellt och långsiktigt, när han skrev ned och fick godkänt
av församlingen på dessa regler. Men vid det här laget har vi förstått att Röborna
var ett hetsigt släkte, så slagsmålen fick bli regel nummer 1.
Man anar också en luthersk(?) syn på kvinnors önskan att se bra ut - "franska seder
och huvudbonader" ses som ett allvarligt problem som hotar samhällets grundvalar,
men man kan ju inte förmena dessa vilsegångna kvinnor Guds ord, så de får höra på
från vapenhuset eller vid fönstret! I bland är våra förfäder på 1600-talet så nära,
i bland är de ljusår bort!
Förordningen utarbetades av den nytillträdde kyrkoherden Nicolaus Andreae Kjällman
från Södermanland (installerad 13 maj 1675), som blev kyrkoherde i Rö och Rimbo
på förord av riksrådet Bengt Horn, "mot konsistoriets vilja".
LIBER ACTORUM
Ecclesia Rubra Anno 1675 etc:
I. Ordning om slagsmål åk dess straff
Såsom vår gode Gud, wti sitt heliga ord strängeligen har förbudit, ibland dhe Christne,
Trättor, slagsmål åk dråp, ty är i kyrkioherdens åk heela denna Låfl: församlingens
närwaro, förordnat åk enhelleligen samtykt:
|
Att den som i samqvämme, antingen i Giästabud, eller på wäg eller wägamoot
|
|
1) Träter någon? böter till kyrkian
|
2 pr.
|
|
2) Then som håriifs åk örfilar ger - " -
|
3 pr.
|
|
3) Tager någon till knijf eller annor wapen bötr -"-
|
4 pr
|
|
4) Angåår gärningen ens timmeliga helso åk lijf, straffas effter Lag
|
|
|
II. Ordning om Innhyses fålk
Om någon uti Röö försambling hyser någon landstrykare eller landsstrykerska som
opassade komma och fara, giwandes them husrum åk siälfwåld, kyrkioherden owetterliga,
bötr till kyrkian för hwar wecka
|
2 pr
|
|
|
|
III. The som för sina grove synder åk öwerträdelse skull äro satta ifrån Herrens
Högwördige nattvard, bevijsandes ingen bättring, vtan framhärda ändå i sitt onda,
åk likväl stiälandes, i een främmande eller nykommen Lärares närwaro, sig fram till
duken åk anammar, bahnlyses fullkomliga: dett med Archibiskopens åk Domkapittles
sinnrijka förordning.
|
|
|
IV. Om Sädestiggare
Föllier någon insocknes man någon utsocknes man, att tiggia säd, bara därföre, att
han har tagit hemman?, böte till kyrkian
|
6 pr
|
|
|
|
V. Inte lik skall begravas i kyrkian med mindre änn för hvartera betalas
|
10 pr.
|
|
|
|
VI. Wällborne Her Hofrådes Göstaff Taubenfelts döde kropp, som nu siälf fämte ligger
i Röö kyrkia obegraven, åk Pastori owettiga der insatt, skall, antingen Christliga
med dhe andra bliva begraven, eller medh B.M:s i Nääs hustru.(1)
|
|
|
|
VII. Catechismi Examen skall hållas hwar Söndag morgon hela åhret igenom, såframt
då och då, inte särdeles hinder förefaller.
|
|
|
VIII. Alle qvinnor, hustrur eller Pijgor som hava begynt bruka franska seder åk
huvudboner skola, af kyrkiowärdarna åk klåkkaren sampt sexman i samma rote, uthledas
af kyrkian, förr än Gudztiänsten begynnes, dokk have låf, att höra Gudz ord i våkenhuse
eller wjd kyrkofönstret, vällförståendes gemene bondehustrur åk döttrar. Prestehustrur
åk döttrar, sampt andre, dock hvar effter sitt stånd. Ty äliest heter det
Superbia Pauperum eller Paupertas Superba (2)
|
|
|
|
IX. Alt Tobaks drikkande om helgdagsmårnerna, i Klåkkarstugan, skall wara förbudt,
finnes någon som det gör, böte till kyrkan
|
16 öre.
|
|
|
X. Effter hvar siuk människa som låter bedia för sig af Predikstohlen, åk bliver
hiälpt till hälsan, skall låta giöras Takkseyelse till Gud, af Predikstohlen, åk
dem som några medel haver giva till kyrkian några öre.
|
[Rö församling, kyrkoräkenskaper vol. LI: 1, bild 75 i Arkiv Digital]
(1) Gustaf Taubenfelt dog 1674, så kyrkoherdens påbud är ju förståeligt! B.M i Nääs
hustru = Borgmästaren Hans Nilssons hustru Sigrid Simonsdotter, Gustaf Taubenfelts
styvmor; hon levde emellertid fortfarande 1676, så det är inte självklart vad som menas.
(2) Det borde betyda "de fattigas stolthet" eller något liknande - vad som menas
är inte fullt så klart; det kan ju vara ironiskt ("malliga fattiga") eller kanske
mer troligt någon bibelreferens som alluderar på Jesus' föredöme.
Sidan först publicerad 2011-06-19, senst uppdaterad 2015-12-04.