Dräng dödar sin plågoande i självförsvar - döms till döden
Sjuhundra härads domböcker kan man läsa om riktigt tragiska händelser. 1624 dömdes
drängen Mickel Gregersson till döden för att han slagit ihjäl bonden Mårten Jonsson
i Båtmanby. Men domboken avslöjar att det var en förmodligen alkoholiserad våldsman
som länge misshandlat och hotat Mickel som fick sin välförtjänta ändalykt - men
lagen var skoningslös, Mickel dömdes till döden, utan hänsyn till förmildrande omständigheter.
Mårten var ändå som man säger nu "känd av polisen", redan 1616 dömdes han till dryga
böter för att ha kallat fogden och länsman för tjuvar.
Så här berättas den tragiska historien i domboken för den 27 oktober 1624:
"Kom för rätten en ung dräng vid namn Mikill Gregersonn, som hade dräpt en bonde,
Morthen Jonson i Båtmanby i Rö socken för 3 år sedan, vilket tilldragit sig så,
att denne man hade beskyllt Michill för att han slagit ut ett öga på hans häst,
vilket inte var bevisat. Några dagar därefter hade Michils husbonde sänt Michill
till kvarnen vid Molnekulla att mala och där satt Morthen och drack hos bonden,
som ägde kvarnen. När Morthen förnam att drängen Michill var i kvarnen gick han
strax fram till honom i kvarnen i avsikt att vilja slå honom. När Michill märkte
detta ville han stänga igen dörren för honom, men Morthen var honom för stark och
sköt upp dörren och slog Michill med en yxa på handen och sedan "allt för ett",
men Michill värjde sig till dess bonden i gården kom och skiljde dem åt. Då skildes
de. När Michills fader fick veta att en sådan ovänskap var kommen dem emellan, gick
hans fader, en gammal blind man, till Morthen och bad honom att inte misstänka hans
son för hästarna, eftersom hans son var oskyldig därtill och att han ville avstå
med detta kiv. Då lovade Morthen Michill vänskap.
Några dagar därefter gick Morthen till drängens husbonde i avsikt att vilja bli
Michills vän, som han lät sig höra, vilket skedde i drängen Michills husbondes närvaro
och lovade då Michill 1/2 spann råg i förlikning för att han slog honom och Morthen
var drucken. Sedan började Morthen och drängens husbonde dricka och drucko så länge
att de vart rätt druckna. När så Morthen skulle gå hem, sa han god natt. Michill
följde honom ut genom porten och då sa Michill till Morthen: "Rågen som I har lovat
mig ber jag att få bekomma". Morthen svarade: "Du skall inte kräva mig, ty jag är
en karl och kan slå dig när jag vill ": I detsamma slog han till Michill med en
käpp, som han stödde sig vid. Steg så drängen Michill tillbaka in i portlidret och
tog där en vreda(?) och gick ut om porten vid pass 2 famnar från porten och slog
till Morthen med samma vreda i huvudet, så att han föll ned död. Michill rymde strax
bort och har varit borta som förmält står. Kom nu självvilligt igen och stämdes
till tinget. Han dömdes för sin gärning från livet efter det 2:a C(apitlet) i Dråpmåla
B(alken) med vilja. Hovrätten tillskrevs."
Hur det gick för Mickel vet vi inte heller - men den avslutande notisen "Hovrätten
tillskrevs" gör att man hoppas att Häradsrätten ändå ansåg att Mickel varit svårt
provocerad och bad att Svea hovrätt skulle mildra domen.
Text: Björn Bergström. Avskrift: Nils Sundelius. Sidan uppdaterad 2008-02-17