Klockaren i Rö
Av Paul Martin Lijsing (1896-1973)
(Avskrift ur ”Hundare och Skeppslag”, nr. II, Norrtälje 1940)
lockarsysslan i en socken har samma ärevördiga ålder som socknen själv. Upplandslagens
kyrkobalk förordnar år 1296, hur bönder skola bygga kyrka och välja präst. Därefter
heter det: "Nu är präst tagen med biskopens och sockenmännens vilja. Då äga bönderna
att överlåta sin kyrka och hennes skrud i prästens händer och prästen i klockarens.”
Det äldsta anträffade årtalet för Rö kyrka lär vara 1200. Sedan den tiden eller
något dessförinnan har det funnits klockare i Rö. Till sysslan valdes en lämplig
bonde i socknen. I närheten av kyrkan ligger byn Hersby. En gård i denna by bär
sedan gammalt namnet Klockarbacken (Klockareboda 1573 - Klockarbacka 1599). Här,
bodde enligt jordeboken klockaren år 1545 och kallas för en "kyrkelandbonde”. År
1571 uppgick värdet av Lars klockares lösöre till 62 daler 4 öre. Denne är den tidigaste
till namnet kände klockare i Rö. Enligt Berzén i Svenska Bygder, årg. 1902 var Hans
klockare 1679 och Jöran 1688. Den senare efterträddes år 1695 av bonden i Nibble
Gabriel Persson Malm.
Gabriel Malm, född år 1672, var helt visst en rätt begåvad man att döma av hans
inlagor vid de processer, han förde. (Hans son Per Gabrielsson i Nibble är den ende
riksdagsman, som kommit ur böndernas krets i denna socken). Men att Gabriel Malm
även hade sina fel och brister visar minsann ett protokoll från allmänna sockenstämman
i Rö sockenstuga anno 1725, den 26 september, som utgjorde en fortsättning på stämman
sistlidne 27 juni. Efter gudstjänstens slut samlades man kl. 11 f. m. för att inför
sin kyrkoherde, magister Anders Lodin, yttra sig över de klagomål, som anförts mot
klockaren av greve Carl Ulric Torstenssons inspektor på Beateberg, Olof Bruhn.
Först frågades de närvarande, huruvida de Gabriel Malm tillagda vitsorden "med sitt
oroliga, inbilska, högfärdiga, ilskefulla och förtretliga leverne" vore av någon
sanning.
En del av församlingen svarade: "Inte hava vi något emot klockaren, vi vilja ha
honom kvar." Dessa, som således svarade, frågades, om de inte voro kunniga om hans
leverne. Därtill svarade fogden på rusthållet Näs: "Nog äro vi kunniga om hans trätor,
fast han inte har gjort mig emot." En del svarade: "Han är mycket argsinter, illaker,
kommer med svordom, smädeord och slagsmål. Skall han vara klockare längre, så skall
stort vite sättas för honom."
Det frågades vidare, om någon ville komma fram och närmare angiva sina klagomål
mot klockaren. Då kom kyrkovärden i Hersby Lars Olsson fram och sade: "Vi vilja
hava klockare, som vill vara oss hörsam, och det sade jag på sockenstämman som herr
Magistern sist här höll, och det säger jag nu. Klockaren har ofta med munbruk och
spotska ord överfallit mig i kyrkan, då vi haft något där att göra."
Kyrkovärden i Väsby Anders Persson sade: "Klockaren plägar ofta på åtskilliga ställen,
uti samkväm, ja, uti sitt eget hus så mig som många andra med skamfulla ord och
svordom överfalla. Ingenstädes skall man höra, att någon klockare förer sådant väsende
i socken med sockenmännen som denna klockare förer, är icke med den ena så är det
med den andra. Vidare är klockaren girig vid julhalmens sammanhämtande. Efter juldagen
kommer han igen efter halm. Han vill inte läsa för barnen, tvenne nu i Väsby och
Erik Perssons barn i Ticksta."
Erik Ersson i Väsby sade: "Jag var angående båtsmansstämning till klockarens gård
Nibble. Då överföll han mig med skamfulla ord och några örfilar." Klockaren sade
härvid: "Det är väl, du har fått något att löpa med."
När nu herr Överstelöjtnanten Sölfverberg *) en liten stund suttit och hört häruppå,
sade han: "Jag har intet göra här, och jag är gammal och orkar inte sitta här längre."
Då frågades, om herr överstelöjtnanten inte hade något att andraga mot klockaren.
Han svarade: "Det jag sade på förra sockenstämman, det står jag fast vid. Vidare
har jag intet påminna", och gick så efter tagit farväl sin väg.
Tolvman Mats Andersson i Mälby berättade: "Uti samkväm i Söderby utlät sig klockaren
i sådana ord: 'Jag aktar inte en frälsebonde mer än en hund, och inte råder han
mer än en hund heller'." Erik Nilsson i Mälby sade: "Det hörde jag ock, och det
är sant.”
Lars Olsson i Hersby sade: "Inte minns jag just orden, som klockaren då sade, men
det vet jag, att klockaren trätte, kivades och svor gruveligen."
Tolvman Mats Andersson i Mälby sade ytterligare: "Nu i sommar för tre år sedan kommer
klockaren på ängen med yxan i handen och sade till mig: 'Jag skall hugga yxan i
skallen på dig, om jag än skulle kläda tio stegel', och han utöste grova eder och
svordom."
Erik Ersson i Väsby sade: "Jag var med där. Han språng efter pigorna med yxan först,
som gingo och räfsade på ängen, och jag tog yxan av klockaren och hov den i ån,
och sedan förliktes jag därom med honom. Detta skedde av orsak, att de togo igen
höet, som klockaren av halva tegen slagit bort för grannarna. "
Klockaren tillfrågades, vad han hade häremot att säga. Han sade: "Jag går ut hädan.
Jag behöver inte stå här och kläda skott. Jag skall leverera nycklarna åt magistern
och inte befatta mig med klockartjänsten mer." Han gick så ut ur sockenstugan. Kyrkovärdarna
sade, då klockaren gick ut: "Det är klockarens gamla lag det. Man skall inte länge
tala vid honom, förrän det blir träta och kiv av med honom, evar han är hemma eller
borta”.
När klockaren en god stund varit ute, kom han in igen. Framropad av inspektoren
Bruhn begynte trädgårdsmästaren vid Beateberg Thomas Bergman berätta, att vintern
1723, då vinternoten drogs i Rösjön vid Röbacka, har klockaren kommit till noten
och oanständig träta och svordom och mångfaldiga skällsord utöst till Beatebergs
gårdsfogde John Goldsmit i mycket folks närvaro. Klockaren svarade: "Jag borde hava
fisk med, ty jag rådde i vattnet så väl som de." Klockarens son Per Gabrielsson
ropade till på golvet: "Inspektoren Bruun kommer fram med allt ont.” Var ock denne
klockarens son ganska framfus och hånisk i sitt talande och ville inte rätta sig
på ofta gjorda förmaningar.
Klockaren sade nu: "Jag vill inte vara klockare längre. Sjung om onsdag, vem som
vill! Hörer nu, då jag säger, jag skall inte vara klockare mera. De få taga till
klockare, vem de vilja, men jag skall välja med. Jag har så mycket att säja som
en annan i socknen. Inte skall de sättia någon till klockare, som icke är så god
som jag. Bruun kan väl bliva klockare och sjunga om onsdag. Men han duger inte där
till." Detta upprepade klockaren många gånger å rad, och han gick av och an på golvet.
Inspektoren Bruun sade: "Det lärer finnas uti det protokoll, som i sommars den 27
juni hölls av herr kyrkoherden, huru obeskedeligt klockaren i detta mål talat."
Det begärtes in det protokollet. Där funnos orden så: "Tag klockartjänsten, jag
skiter på henne!"
Ryttaren Erik Thunberg kom nu fram och sade: "1724 kom jag till Nibble till klockaren,
medan jag var rättare vid gården, och jag visste av intet ont. Men klockaren överföll
mig i sitt hus med så svåra ord, dem jag nu inte kan nämna. Klockaren böd till hugga
med yxan i mig." Klockaren svarade: "Ja, den trätan kom därav, att du tog bort 7
tjog löv för mig som jag har brutit, och du trädde en fåra mitt över min broddåker."
Härvid sades på golvet med tvära och gäckande ord: "Kom, vi vilja gå hädan ! Vad
skola vi göra här?" I anledning därav förestältes dem åtskilliga resor, om de hade
något påminna angående klockaren utöver protokollet av den 27 juni sistlidne. Därtill
svarade fogden Almrot på Näs, Nils Hansson i Lisinge, Anders Ersson i Hersby, Risby
skattebönder och någre andre : "Nej, vi hava intet mera säja än då sades.” Och så
gingo de ut ur socknestugan och kommo inte mer in igen.
– Så långt protokollet. Klagomålet mot klockaren ledde icke till någon allvarligare
påföljd för honom. Han satt kvar vid sin klockaresyssla i ännu många år. Det sista
vi få veta om honom, meddelar Rö dödbok : ”1737, Maj 26 dog och den 1 juni begrovs
klockaren Gabriel Persson Malm i Nibble, 65 år gammal. Haver varit klockare i Rö
i 42 år. Död i långlig sjukdom eller svår bröstsjuka. Begraven fram i koret på södra
sidan.” Han efterträddes som klockare av sin måg Karl Ersson (1737-1761). Dennes
efterträdare Isak Tunaeus (1761 - 1775) var den förste klockare i Rö, som på allvar
förenade klockarsysslan med barnundervisning. Klockare hava sedan varit i denna
socken: Per Lindbom 1775 -l782; Karl Fr. Lindmark 1782 - 1798; Anders P. Ekenberg
1798 - 1810; Erik Sjögren 1810 - 1848; Carl Aug. Njurling, den förste innehavaren
av förenade folkskolelärare-, klockare- och organistbefattningarna, 1849 - 1865;
Erik Aug. Eriksson 1865 - 1874; Karl Sandquist1877 - 1883; J. F. Cederberg 1883
- 1885; Joh. Victor Th. Berzén 1886 - 1925; Martin Enegård 1925 - 1936; Erik .J.
Engberg 1936 -.
P. M. L.
*) Sven Sölfverberg, f. 1653, död 1727. Ägde och bebodde Hersby. Familjevapnet hänger
över graven i Rö kyrka.
Sidan först publicerad 2012-12-07.