Brevet till Therese Silverstolpe
osthistorikern Mats Ingers skrev nyligen ett inlägg i hembygds- föreningens gästbok. Det handlade om ett brev
till ”välborna Therese Silverstolpe på Näs i Rö socken”; han undrade om vi visste vem denna Therese Silverstolpe var.
Vi fick också skannade kopior av brevet och kunde läsa det själva och börja reda ut saken. Jo, tack vare
Per Hesselgrens släkthistoria om Silverstolparna var det inte svårt
att ta reda på vem Therese var – hon var gift med Gösta Silverstolpe (1815-1895) och levde mellan 1825 och 1866.
När var brevet skrivet? Det står ingenstans i brevet när det skrevs, så vi fick lov att försöka datera det utifrån
andra uppgifter. Att brevskrivaren var hennes syster Bety sägs i brevet, men något mer visste vi inte – och vem var
”Tante” som omnämns i brevet? ”Tante” kallade man ju äldre kvinnliga bekanta som man inte var direkt släkt med
långt in i vår tid – så det var nog i Göstas släkt hon fanns.
Utsidan av brevet till Therese
När det gäller dateringen hade vi först bara frimärket på brevet att gå på, det är ett lokalpostfrimärke som användes
i Stockholm 1856 - 1862, men när vi började rota i saken lyckades vi datera det ganska noga. ”Möblerna har kommit hem
från landet” står det i brevet, så det bör vara höst – förr i tiden hyrde välbeställda Stockholmsfamiljer ett sommarnöje
på landet, för att sedan flytta hem med möbler och allt på hösten.
Thereses efternamn som ogift var Stegeman, men det är inte lätt att hitta någon i Stockholms kyrkböcker rakt av –
det finns ett åttiotal församlingar att leta i, och somliga kyrkböcker finns ännu inte tillgängliga på Internet.
Det blev bouppteckningsregistret som gav oss den avgörande ledtråden – när fadern Karl Stegeman dog 1859 upprättades
en bouppteckning som berättade vilka arvtagarna var och var familjen bodde.
Där fick vi veta att Therese var född 4/8 1825, dotter till Karl Stegeman (1793 – 1859) och Sofia Bergman (ca 1804 – 1844).
I husförhörslängden för samma församling några år senare hittade vi en lillasyster Betty Adelaide – systrarna stavade
som vuxna sina namn som de ville, Betty släppte ett ”t” och Therese var döpt till Teresia. Betty gifte sig i början
av 1850-talet med sekreteraren Bruno Johansson och fick med tiden fyra barn. De bodde hela tiden i Storkyrkoförsamlingen.
I brevet säger hon att hon är förbi tjugonde veckan. Sonen Sverker nämns i brevet, så det måste vara ett yngre barn (eller
två, skulle det visa sig) hon är gravid med. Betty dog i barnsäng 20/2 1858 – hon födde tvillingarna Arvid och Karl den dagen
– de överlevde båda, för de nämns i Karl Stegemans bouppteckning, men alltså inte Betty. Hon tackar för brev från Gösta
och Therese, vi antar att det är gratulationer på hennes 30-årsdag 20/9 1857, så nu kan vi datera brevet till slutet av
september 1857.
Så var det ”Tante” – vem var det? När brevet skrevs har ”Tante” tagit båten från Stockholm till Norrtälje, förmodligen för
att hälsa på på Näs – ångbåten förkortade restiden till Näs med ett par dagar, vägarna var verkligen usla på den tiden.
Göstas ingifta faster, Fredrika Carolina Silverstolpe, född Mannerheim (1790 – 1864) ligger bra till för att vara ”Tante” – 1857 var
hon 67 år gammal. Efter maken Fredrik Samuel Silverstolpes död 1835 ärvde hon och hennes två systrar 1/3 var av Näs
och familjeförmögenheten. Sedan båda hennes systrar dött blev hon ensam ägare till Näs och sålde 1856 gården till
makens brorson Gösta Silverstolpe och flyttade till Rosenbad i Stockholm tillsammans med en hushållerska och fyra pigor.
Det var Fredrika Carolina som löste socknens lån för den nya prästgården på Nibbles ägor (som därför en tid kallades
Fredrikelund) och förekommer på det äldsta fotografiet från Rö som finns bevarat (se
Per Hesselgrens uppsats).
Tyvärr blev inte heller Thereses historia värst lycklig, hon dog i ”tärfeber”, vilket antagligen betyder TBC, 26/9 1866, 41 år gammal.
Man undrar om hon någonsin fick sin klänning. Gösta levde vidare till hög ålder, gifte om sig med döttrarnas guvernant
och fortsatte sin karriär i rikspolitiken och lokalt – han var bland annat drivande när järnvägen mellan Stockholm och
Rimbo byggdes på 1880-talet och såg till att han fick en egen hållplats vid Näs, Sparrens hållplats, som Du kan
läsa mer om här. Gösta dog 23/2 1895 på Näs,
eller möjligen i Stockholm, källorna är inte solklara.
Om Du vill kan Du läsa brevet här.
Forskning och text: Ann Britt och Björn Bergström. Brevet vänligen delgivet av Mats Ingers. Sidan först publicerad 2019-11-04,
senast uppdaterad 2019-12-22.