Utflykten till Grisslehamn (och Eckerö) 5/7 2015
et är inte klokt vilken tur vi haft med vädret på våra hittills fyra sommarutflykter!
Den tryckande värmen från torsdagen och fredagen mildrades något över helgen och
byttes mot en behaglig temperatur och lätta moln när vi samlades vid kyrkan klockan
10 på söndagen.
Femton medlemmar äntrade den sponsrade bussen från Fridströms busstrafik och åkte
till Norrtälje, där vi hämtade upp ytterligare två. Sedan fortsatte färden norrut
medan Björn Bergström berättade om drottning Kristinas postväg, som vi följde från
Rö till Grisslehamn. Ja, det var förstås inte drottningen som själv organiserade
posten, hon var tio år gammal när Axel Oxenstierna gav henne en tjock bunt bestämmelser
att skriva under. Herman Lindqvist har skrivit en vass beskrivning av Kristinas
gärning, läs den här. Men när hon fastställde 1636 års Postordning låg hennes
abdikation - som Lindqvist kallar "förräderi" - ännu långt fram i tiden.
Vi kom fram till Albert Engströms gård i Grisslehamn vid halv tolvtiden, och där
anslöt Kicki Lindberg, som organiserade årets utflykt, med man och mor - så blev
vi till sist 21 deltagare, för vår busschaufför anslöt också till sällskapet.
Samling vid Albert Engströmsgården.
Siw Grähs hette vår guide, som ledde oss ned till Engströms ateljé på en klippa
nere vid havet.
Engströms ateljé på sin klippa.
Siw berättar.
I en timmes tid fick vi sedan höra intressanta och roande anekdoter om Engströms
liv och leverne. Han kom från Småland, precis samma trakter som Astrid Lindgren
och Emil i Lönneberga, och hans föräldrar tyckte att han skulle bli präst.
Han studerade en tid i Uppsala med den inriktningen, men sedan han blivit vän med
Bruno Liljefors hjälpte denne honom till en plats på Carl Larssons konstskola, där
han fulländade sin tecknartalang. Han medverkade i tidningar, startade sin egen
tidning Strix, reste runt i världen och fick sedermera många hedersbetygelser -
med medlemskapet i Svenska Akademien 1922 som höjdpunkt.
På sin ålderdom kämpade han länge mot sin cancersjukdom och dog 1940, 71 år gammal.
Under sin levnad kände han i stort sett alla Sveriges kulturpersonligheter, som
de flesta ofta besökte honom i gården och ateljén i Grisslehamn. Det finns ett Albert
Engström-sällskap, bildat 1981, med högkvarter just i Grisslehamn, som arbetar för
att sprida kunskap om hans författarskap och konstnärsskap. Bland hans många vänner
fanns till exempel Evert Taube (som en tid var förlovad med Engströms dotter Malin).
Inne i ateljén.
Utsikt från ateljén.
Taube har beskrivit Engströms person så här: "Han hade ett egenartat ansikte med
ögon som Minervas fågel under en högvälvd tung panna med lugg... Hans hårda men
känsliga ciselerade näsa, faunmunnen som omgavs av stripigt franskt bockskägg, med
ett ord: hans ansikte fängslade svenskarna till den grad att alla måste titta ditåt
där han satt. Han gick mjukt och tyst som en björn och hade en småländsk sjömans
gängliga figur. Man kom att tänka på skeppsbrott och slädfärder när han kom in i
ett rum. Men han förde tanken till annat också. Han kunde le precis som Velázquez
vingud och gapskratta som en rallare..."
Efter Siws föredrag gick vi tillbaka till Engströmsgården och fick titta in i hemmets
olika rum, fyllda med Engströms teckningar, möbler och husgeråd - ett exempel är
den bänk med tre hyllor för vardera 100 sjöfågelägg - det måtte ha serverats mycket
omelett och pannkaka i det Engströmska hemmet!
Tillbaka vid Albert Engströmsgården.
Så fick vi en timme att sitta och slöa med prat, kaffe och öl i solskenet innan
vi gick tillbaka till bussen som satte av oss vid färjeläget. Där stod Kicki Lindberg
med tur- pch returbiljetter till Eckerö, vi tog snabbkön för gruppresor och efter
en stunds köande hamnade vi i en ny kö utanför Buffématsalen, som öppnade precis
när färjan avgick mot Eckerö. Där fick vi ta för oss av hundratals kalla och varma
rätter och det var nog ingen som gick hungrig därifrån.
Vi akterförtöjde på Eckerö klockan fem och bytte ut många bilar och passagerare
mot nya som kom från Ålandshållet, och bara en halvtimme senare var vi på väg tillbaka
mot Grisslehamn.
Lastning och lossning på Eckerö.
Havet var på sitt bästa humör, inte ens en dyning märktes.
När vi lämnat hamnen kunde vi också på avstånd se det storståtliga posthuset på
Eckerö, där posten efter den äventyrliga rodden över Ålands hav lämnades av.
Det pampiga posthuset på Eckerö.
På återvägen hann vi sitta en bra stund i solskenet på akterdäck, dricka kaffe och
andra förfriskningar och handla i taxfreebutiken, som upptar hälften av hela däck
5 på den här färjan.
Strålande solsken och lä på akterdäck.
Halv åtta var vi tillbaka i Grisslehamn, ingen av deltagarna hade kommit bort, och
så åkte vi i behaglig takt tillbaka till Norrtälje och Rö. Kvart i nio på kvällen
var 2015 års sommarutflykt över och vi åkte alla hem till vårt efter en mycket lyckad
dag.
Text: Björn Bergström, bilder: Ann Britt Bergström, bilden av Albert Engström från Riksarkivet, Svenskt biografiskt lexikon
Sidan först publicerad 2015-07-06