Torpinventering 3/5 2014
tt litet gäng, bestående av Stig Jandrén, Per Hesselgren, Tommy Peipke och Björn
Bergström, gav sig i lördags ut för att sätta upp en informationsskylt vid Bolby
och leta reda på ett par torp till i trakten. Vi skall ju ha en kulturvandring där
i krokarna den 1 juni och behövde hitta ett par ställen till utöver Bolby att visa.
Till Bolby är det numera ingen svårighet att hitta; vi gick bra mycket rakare än
när vi först letade reda på stället i mitten av april. Sedan dess har vi forskat
reda på byns öden och gjort en informationsskylt som kan beskådas både på plats
och
här på Rösajten.
Sällskapet anländer till Bolby - Björn bakom kameran
På återvägen värvade vi en medlem till föreningen och kunde lägga tillbaka alla
redskap vi använt till skyltuppsättningen och byta ut dem mot ett väsentligt lättare
bagage - när man letar efter torplämningar behövs ju inte slägga och spett och alla
de andra pinalerna. En GPS, kartor och kamera är väl det enda helt nödvändiga. Vi
tog också med oss fyra käppar och en rulle plastremsor för att markera grunderna
när vi fotograferade vad vi hittat, men som det blev fick vi inte mycket användning
för det. Måttbandet lyckades vi glömma i bilen - äsch! - och fick använda Björns
32 cm långa kängor i stället.
Först letade vi reda på torpet Rissla, som ligger omkring 500 m sydväst om Gullbergby.
Torpet fanns bara en kort tid, första notisen är från 1891 och 1902 flyttade de
sista boende därifrån. Torpet är markerat i 1906 års karta, men efter 1902 finns
inget om Rissla (eller Rislen, som det då kallades) i kyrkböckerna.
På platsen hittade vi först en jordkällare - taket var borta, men såg inte ut att
ha ramlat ned i källaren. Ett litet mysterium att grubbla över, inte tog man med
sig sten när man flyttade? Strax intill hittade vi så grunden efter bostadshuset,
med en rejäl tegelhög där skorstenen stått. Grunden är ungefär 9 x 5 meter, dvs.
precis lika stor som grunden vid Sveden. Här och var hittade vi vinbärsbuskar, men
äppelträd eller syrener såg vi inga i den täta granskogen. Ett antal diken visar
att man hade odlingsmark tätt inpå, och flera stora högar med röjningssten finns
där också. Till sist hittade vi en djup, vattenfylld grop att fundera över. Vi har
inte sett något liknande vid något av de andra ställen vi inventerat. I brist på
bättre idéer antar vi att det funnits en källa där, som man utvidgat. Det är ju
en bra bit att gå för att hämta vatten annars.
Jordkällaren vid Rissla
Skorstenshögen studeras
Var detta en källa eller till och med en grävd brunn?
Nästa mål var Skärvik, som ligger vid den norra ändan av sjön Skären vid vägen från
Gullbergby mot Söderhall. Det torpet har betydligt äldre anor än Rissla och finns
med i kyrkböcker och kartor från 1773 till 1912, då den sista familjen flyttade
därifrån.
Omkring 50 m från vägen närmare sjön hittade vi i alla fall en hög med skorstenstegel,
men kunde inte urskilja någon grund. Det enda spåret av kulturväxter vi kunde se
var ett par spretiga vinbärskvistar precis vid tegelhögen, som säkert har hamnat
där i efterhand. Nu ligger stället ute på ett stort hygge, så antagligen är det
skogsbruket som utplånat mycket av spåren efter Skärvik, som ändå var bebott så
sent som för 100 år sedan.
Här står Per och Tommy vid resterna av torpet Skärvik
Beviset: Här låg Skärvik
Ute på hygget, alldeles vid vägen finns också en stor vattenfylld grop och två jordhögar
som nog lagts upp när man grävde gropen. Det här har säkert ingenting med Skärvik
att göra, utan snarare är det frågan om en grustäkt i sen tid.
Dagens sista mål var granntorpet Skärboda, ett par hundra meter sydväst om Skärvik.
Skärboda har ett mystiskt skimmer över sig, för det nämns bara två gånger över huvud
taget - först i en karta från 1774, där det sägs att det är ett planerat dagsverkestorp
och att platsen är skogbeväxt. Den andra gången namnet förekommer är i den sockenkarta
som gjordes på 1850-talet. I 1906 års karta är platsen markerad som uppodlad, men
det finns inget hus.
Det märkligaste är dock att vi inte hittat Skärboda på ett enda ställe i kyrkböckerna.
Man undrar därför om planen någonsin genomfördes, det kanske aldrig byggdes något
torp vid Skärboda, och markeringen i sockenkartan kommit till för att man använde
1774 års karta som förlaga
Vi ville alltså se om det fanns några spår där och promenerade först ned till Skären
längs en bekväm körväg. Sedan blev det värre, för platsen ligger nu i en tät och
risig granplantering. Vi tänkte följa den lilla bäcken uppför, men det var lättare
sagt än gjort. Vasst granris, fallna träd och sankmark hindrade oss hela vägen,
så det var fyra trötta och rivna personer som till sist kom fram till platsen där
Skärboda skulle ha legat. Just där GPS:en sade att vi var framme låg en jättestor
myrstack, men absolut ingenting vi kunde tolka som spår efter bebyggelse. Vi ville
ju inte bråka med myrorna, så med hänsyn till källäget bestämde vi oss för att Skärboda
aldrig blev byggt. Lika bra det, för hade vi satt upp en informationsskylt där hade
ingen orkat ta sig fram till den.
Det enda vi hittade vid Skärboda - en myrstack, där hackspettar och kanske andra
intresserade haft kalas på myror.
Nu skall vi forska litet på Rissla och Skärvik, och så småningom sätta upp informationsskyltar
där. Skärboda får vila i frid, åtminstone tills någon hittar bevisen för dess existens
som vi missat.
Text och bild: Björn Bergström. Sidan först publicerad 2014-05-05, senast uppdaterad 2014-05-07.