,, Rö Hembygdsförening - Torpvandring 19/7 2012
   Du är här: Skip Navigation Links > ARKIV > Reportage > Kulturvandring 19/7 2012
GÄSTBOK

Kulturvandringen 19/7 2012

en planerade kulturvandringen till torpställen på Näs ägor den 15/7 fick vi lov att ställa in på grund av ursinnigt regn. Men den 19 juli blev den av. Klockan 12 samlades vi, 16 personer, på Lövsta där Björn gav en resumé av Näs tidiga historia, från den urgamla byn vid Noravikens södra ände via Taubenfeltarnas säteri på 1600-talet till Wadenstiernas byggrush på 1770-talet.

Samling på Lövsta

Björn berättar om Näs och dess torp

Vi vandrade iväg den vanliga vägen, upp förbi Annelund och genom skogen bort till lämningarna efter Stora Vreta. Där berättade Ann Britt om dem som bodde där innan torpet övergavs på 1790-talet. Ett hundratal meter senare, vägledda av de röda plastremsorna Björn och Ann Britt satt upp för att inte själva virra bort sig i snårskogen, besökte vi den obetydliga kullen där man kan se tegelskärvor efter Lilla Vretas skorsten.

Vi övade oss i att "tänka bort" granskogen och se de två torpen på ett stenkasts avstånd från varandra med åkertegar runt om och glesa betade hagar där det nu är tät granskog. Man ser faktiskt fortfarande spår av dikena runt Stora Vretas kökstäppa och grundstenarna till fähuset.

Så fortsatte vi längs den gamla skogsvägen som antagligen kom till när den stora avverkningen gjordes på 1940-talet - hygget syns på flygfotokartan från 1952. Det har fallit en hel del träd över vägen, men det går ganska bra att runda dem utan allt för mycket besvär. Snart var vi ute på Noravägen och fortsatte ned till Näsvägen och tog av ned mot gården.

Vi berättade om de gamla uthusen längs vägen - de flesta nu helt försvunna - och tittade på källaren i vägkanten där det spökar. Så trodde i alla fall barnen på 1950-talet och skyndade sig förbi - en förklaring vi hört är att kistorna med avlidna från Näs ställdes in där i väntan på begravningen. Så det är klart att det spökade där!

Innan vi svängde ned mot Näs ladugård och Statarbacken kunde vi se var Näs by låg en gång för länge sedan - 400 år, faktiskt - borta vid Noraviken. I början av Statarbacken ligger också en av Roslagens få storhögar - det fick vi lära oss av arkeologerna som följde oss till Gårdstensberget i våras. Här begravdes en mäktig hövding, förmodligen för 1500 år sedan eller så, men i modern tid kom man på att högen var ett perfekt ställe att bygga en jordkällare, som nu ligger där med prydligt tegeltak och allt. Vi träffade också på källarens ägare, som intygade att det är den bästa jordkällare som finns.

Björn berättar byn Näs som försvann för 400 år sedan

Skymd Björn berättar om byn Näs som försvann för 400 år sedan

Där borta låg den

Där borta låg byn

Vi fortsatte vidare till Västanbro, som var ett av de första torpen att byggas på Näs, och ett av de sista att överges. Även här finns förstås avslöjande tegelskärvor, och dessutom en jordkällare. Inga nyfikna kor sprang i vägen i dag, och med visst besvär kunde vi ta oss över stängslet mot banvallen och läsa om Västanbro på skylten som numera står där i stället för på Västanbros ruiner - korna kunde inte låta bli att klia sig mot skylten, som för det mesta låg ned.

Väl ute på banvallen blev det bekvämt att gå igen, myggen gav upp, men i stället började det bli riktigt varmt. Vi stannade till vid platsen där Sparrens banvaktsstuga låg ända till 1970, och här kunde Solveig Lundgren berätta mycket, eftersom hon tillbringade sina somrar där som barn. Vi tittade också ut över fältet på bergknallen där det helt försvunna torpet Sunnanbro låg och berättade litet om det också.

Så vände vi hemåt, och efter en dryg kilometers promenad kunde vi peka ut var Näs' plantskola låg på gärdet norr om banvallen, ett par hundra meter före viadukten. Vi svängde upp förbi de magnifika ekarna, över nya Rimbovägen och upp till skylten som berättar om torpet Ekelund som säkert fick sitt namn efter ekarna - de stod ju där redan då! Här fick vi höra historien om hur pesten 1710 dödade nästan alla i Ekelund, medan ingen enda smittades i Väsby 100 meter därifrån!

Vi avslutade vandringen längs gamla Rimbovägen - nu Johan Nådigs väg - och tittade på dragontorpet, Johan Nådigs stuga och den gamla komministerbostaden i Byle - troligen Rös äldsta bevarade bostadshus.

Tillbaka på Lövsta blev det kaffe i trädgården och mycket prat om gammalt och nytt. Några av dem som har anor i Rö bytte information om sin släktforskning och vi gjorde reklam för höstens aktiviteter i hembygdsföreningen.

Kaffe i trädgården

Kaffe i trädgården på Lövsta efter 7 km promenad i tilltagande värme

Vid fyratiden hade alla tackat för sig och gått; och vi satt med en ganska lång lista med tips och uppgifter vi nu skall följa upp och föra in på hemsidan. Ett par nya anmälningar till höstens släktforskarkurs och presentationen av Näs' byggnadshistoria i september kunde vi också anteckna.

Ann Britt och Björn Bergström

Sidan först publicerad 2012-07-20