Kulturvandringen 1/6 2014
fter
några dagar som gjorde årets maj till den kallaste på sju år blev det vackert och
behagligt väder den första junidagen. Vi hade förberett dagens aktivitet med kartor
och berättelser om platserna vi skulle besöka, men fem i tolv var det fortfarande
helt öde på parkeringen utanför kyrkan. Men då anlände två kollegor från Össeby
hembygdsförening, Mattias Andersson och Susanne Lilja, som gjorde det meningsfullt
att genomföra dagens aktivitet i alla fall.
Vi åkte ned till Asplund, där de snart kommer att bli uttjatade av hembygdsföreningens
ständiga spring där (fast både Gunnar och Stig Andersson har ansökt om att bli medlemmar,
så de kanske förlåter oss). Först promenerade vi upp till Bolby genom den risiga
skogen och tittade på spåren efter byn och den
skylt vi satte upp i början av maj. På återvägen pratade vi så mycket att
vi nästan missade Asplund, men det gick bra ändå.
Så gick färden till Rissla, torpet som bara var bebott i 16 år innan tragiska händelser
gjorde att det övergavs. Förra gången tog det en stund att hitta platsen mitt i
den risiga granskogen, men nu följde vi klokt nog den omväg - fast mycket lättare
att följa - som Stig Jandrén hittade när vi var där senast. Björn berättade den
kortfattade historien och vi satte upp ett
anslag på tavlan som vi satte upp i torsdags.
Källaren vid Rissla, sedan Per Hesselgren med handkraft burit bort de döda träden
som täckte den.
Så var det dags att sätta oss i bilarna igen och åka bort till Skärvik. Även här
satte vi förstås upp ett
anslag och Ann Britt berättade om platsens historia. Vi visade sedan Mattias
och Susanne de tegelfyllda kullarna där husen legat och kastade oss sedan in i skogen
norr om vägen. Gunnar Andersson hade nämligen tipsat oss om att det fanns en stor
husgrund där, och den fann vi utan långt letande. 14 x 7,5 meter är den, rimligen
grunden till Skärviks ladugård/loge.
Ann Britt berättar om Skärvik.
Grunden vi hittade vid Skärvik - kanske deras ladugård?
Den sista anhalten på dagens vandring var Kolboda, ett torp precis på gränsen till
Kårsta, som var bebott 1761 till 1860. Vi tittade också på den prydliga gränsstenen
mellan Rö och Kårsta socknar, som ligger strax söder om torpet, och sedan på själva
torpstället, som utmärks av många och långa stenrösen - kanske en gång gärdesgårdar,
eller också bara åkersten man lagt i rader i stället för att stapla i högar. Kolbodaskylten
fick också sitt
anslag.
Beatebergs gränsröse nummer 13 - skiljer Beateberg i Rö från Söderhall i Kårsta.
Som en sista punkt utanför programmet åkte vi till Pilkrog, där anslaget behövde
bytas. Vi hade nämligen diskuterat för- och nackdelar med vårt sätt att göra informationsskyltar
och tog chansen att visa vad som händer med ett anslag som vetter mot söder. Pilkrogsanslaget
var laminerat med den nya UV-säkra plasten, men kartorna bleknade ändå. Det nya
är printat på en annan skrivare och med ett annat papper, det skall bli spännande
att se hur det klarar sig.
Klockan tre var det hela klart, och vi skildes åt efter en trevlig dag.
Ann Britt och Björn Bergström
Sidan först publicerad 2014-06-01.