Promenad med Friluftsfrämjandet 16/4 2015
et
finns de som tar sitt promenerande på allvar. När Per Börjesson på Friluftsfrämjandet
kontaktade oss i vintras hade han hört talas om vår promenadslinga och undrade om
någon kunde följa med som guide. Men när han fick höra att promenadslingan bara
är 3 kilometer fick vi diskutera olika utvidgningar och till sist enades vi om att
huvuddelen av promenadslingan plus långa promenaden runt Vretarna och Näs vore lagom
- drygt 8 km. Undertecknad minns de pustande deltagarna första gången vi bara gick Näsrundan,
men det var förstås en smällvarm sommardag.
Samling vid kyrkan
Halv tio i dag hade 28 deltagare från Friluftsfrämjandet mött upp vid kyrkan och
jag berättade om kyrkans historia från träkyrka till stenkyrka till nästan ruin
till dagens kyrka. Så gick vi de få stegen bort till skylten om Fans grav där jag
berättade om Nicolaus Kjällmans problem att hitta några märkvärdigheter i Rö att
rapportera in till myndigheterna i Stockholm 1685.
Efter en transportsträcka kom vi sedan till gamla telefonväxeln på Ticksta och fortsatte
till skylten som berättar om Prinsessan Marinas nödlandning 1936. Så blev det en
ny transportsträcka till järnvägsstationen, där det visade sig att det fanns deltagare
som kunde väl så mycket som jag om järnvägen och dess öden. En del kunde jag notera
i anteckningsboken med tanke på senare uppdateringar här på Rösajten.
Så var det dags att ta sig in i skogen och leta oss fram till Vretarna. Stigen är
fortfarande lätt att se och våra röda remsor hänger kvar på de kritiska ställena
så att vi kunde gå rakt på Stora Vreta och berätta att här mitt i snårskogen var
det en gång åkertäppor och diken. Snitslarna ledde oss sedan till Lilla Vreta, men
där började det talas om kaffe, så vi slog oss ned i skogsbrynet och fikade.
Fikarast vid Lilla Vreta
Efter Lilla Vreta gick vi stigen mot Noravägen, som i början var lätt att gå men
strax före Noravägen har någon storm ställt till det rejält - vi fick klättra på
röjningsavfall och hoppa över förfärliga spår efter skogsmaskiner - tro det eller
ej, på 1970-talet kunde man gå med barnvagn den här vägen!
Sedan blev det bokstavligen "a walk in the park" - fast trädspecialister har dömt
ut massor av alléträden som dödsdömda och de flesta är redan nedtagna. Det blir
en vacker allé igen om ett par hundra år!
Vid Näs berättade jag litet om gårdens historia och vi kunde konstatera att det
pågår ett massivt upprustningsarbete runt ladugården. Vi fortsatte längs Statarbacken
och kom så småningom till resterna av Sparrens banvaktsstuga, där jag bland annat
berättade om olyckan nyårsafton 1947.
Efter en kort avstickare till Västanbroskylten (som korna inte ville lämna ifred
när den stod på själva grunden) vände vi och gick längs banvallen hemåt. Sunnabros
skylt stannade vi till vid, sedan var det en ny, lång transportsträcka. Två pigga
snokar passerade vi i solskenet på vägen, men nu började moln att dra upp - den
lokala prognosen för Rimbo hotade med regn på eftermiddagen.
Vid den ståtliga eken en bit före viadukten stannade vi för att ge tillfälle att
äta litet, men så fortsatte vi längs gamla Näsvägen upp till Rimbovägen, följde
den en bit söderut och kom fram till Ekelundsskylten vid gamla landsvägen, dvs. Johan Nådigs väg. Den märkvärdiga
historien om pesten 1710, som dödade nästan alla i torpet Ekelund medan grannarna
i Väsby klarade sig helt, väckte som vanligt förundran.
Vi gick vidare mot Väsby, tittade på Gunnar Brusewitz' Fågelsången och sedan kom
vi via Väsby vägskäl till bron över Pilkrogsån, där jag berättade om de gamla Röbornas
stora behov av krogar. Så var det inga skyltar kvar på den här promenaden, utan
vi skildes åt vid kyrkan där jag fick en present som tack för guidningen.
Det utlovade regnet kom framåt tre - tur att det inte kom 3 timmar tidigare! Visst
hade vi tur med vädret!
Björn Bergström
Sidan först publicerad 2015-04-16.