Resa med veteranbuss och museijärnväg 10/6 2012
Vårt hittills största arrangemang var inget för sjusovare. Halv åtta på söndagsmorgonen
började samlingen vid Rö kyrka, där en Stockholmsbuss från Scania med 34 år på nacken
(om nu en buss har en nacke?) redan väntade. På utsatt tid klockan 8 rullade den
iväg mot Faringe järnvägsstation med 38 förväntansfulla passagerare. Bussen tillhör
Svenska Spårvägssällskapet, som har ett dussin gamla bussar man kan hyra med en
av föreningens entusiaster som förare. Den gick i trafik i Stockholm från 1978 till
1994, men är nu stationerad i Uppsala.
Bussen är fullsatt - 38 av 39 tillåtna sittplatser fyllda
Den timslånga resan gick i ett sommarfagert Uppland där de regnmoln SHMI hotat med
höll sig borta i det längsta.
Framme vid Faringe järnvägsstation stod f d växlingsloket "Långshyttan" med tre
tredjeklass sittvagnar och två godsfinkor och puffade rök och överflödig ånga.
Här är vårt lok på utresan
"Långshyttan" byggdes i Motala 1896 och är museijärnvägens äldsta lok. Det användes
i sin krafts dagar på Byvalla-Långshyttans Järnväg i Dalarna, en smalspårig järnväg
som användes för godstrafik från bruken i Långshyttan och Stjärnsund till Byvalla,
där godset kunde lastas över till tåg på Norra stambanan. Järnvägen lades ned först
1964. Föreningens största ånglok "Thor" kommer för övrigt också från Byvalla-Långshyttans
järnväg.
"Långshyttan" är som sagt ett växlingslok, och egentligen inte avsett för att dra
tåg - kunnigt folk på platsen berättade att det sliter rätt hårt på det lilla loket
att dra tåg. men oss drog det tåligt vidare i måttlig fart från Faringe via Moga,
Almunge, Länna, Löt, Selknä och Lövstahagen till Marielund, där vi steg av.
Motigt i uppförsbackarna
Vår yngsta deltagare beundrar grönskan från den öppna vagnen
Herr Stationsinpektorn kollar klockan
Vi fick också lära oss av tågbefälhavaren att "Långshyttan" inte har någon kompressor,
så det går inte att koppla ihop bromssystemet på alla vagnarna med tryckluft, som
man annars gör, utan i sista vagnen (som är en godsvagn) står två bromsare, som
drar åt bromsarna med vevar när det går utför. När de skall bromsa vet de för att
de kan banans lutning utantill, men om man skulle behöva bromsa av något annat skäl
så ger lokföraren signal med ångvisslan - en lång, en kort och en lång signal betyder:
"Bromsa för sjutton!"
I Marielund fick vi kaffe och rejäla dubbelsmörgåsar i utomhuscaféet för att hålla
oss vid liv. Vi hade ett halvdussin barn med oss, som rasade runt i omgivningarna
och lekte med spelen som den omtänksamma föreningen lånade ut. Det var ingen stress
alls, men det blev aldrig tråkigt, för tidvis var tågtrafiken tät. Ett rälsbusståg
passerade på väg mot Uppsala, och "Långshyttan" tankades med vatten och växlades
runt till andra änden av tåget för att dra det tillbaka till Faringe. Så ångade
största loket "Thor" in med många vagnar och blev stående i väntan på att rälsbussen
skulle komma tillbaka från Uppsala.
Långshyttan fylls på med matarvatten
Kaffe och smörgås på järnvägscaféet
Till sist kom rälsbusståget tillbaka, tio minuter försenat, och vi kunde gå ombord.
Nu hade rälsbussen blivit döpt till "Rälskatten" av våra yngre deltagare - inte
mer än rätt när hela banan kallas för "Lennakatten".
Rälsbuss på ingång
"Thor" stånkade iväg mot Uppsala och vi brummade iväg mot Faringe, och nu var det
inte ett trött litet växlingslok som drog. I Faringe hade man kört in hela förseningen,
så tidvis började passagerarna tala om "X2000". På vägen passerade vi en grandios
bäverhydda i en av sjöarna alldeles intill banvallen - märkvärdigt hur vanliga bävrar
börjat bli i våra trakter!
Vi är tillbaka i Faringe och går mot bussen
I Faringe stod en annan seniorbuss och väntade, den här ännu äldre: levererad 1967
av Hägglunds på ett Volvochassi: den användes i Storstockholms lokaltrafik mellan
1967 och 1987, då den köptes av föreningen för ett hundra (100) kronor. Vi började
hemresan i solsken, men till sist kom det utlovade regnet ikapp oss. Klockan halv
två var vi framme vid Rö kyrka och dagens utflykt var slut.
Ett varmt tack till Stig Jandrén, vår vice ordförande, som också är aktiv i museijärnvägsföreningen
och arrangerade hela denna utflykt.
I vår nya grupp på Facebook - "Rö hembygdsförening på FB" - finns fler foton.
Text: Björn Bergström, bilder: Ann Britt Bergström. Sidan först publicerad 2012-06-10