,, Rö Hembygdsförening - Platser - Detaljer - Ekelund
   Du är här: Skip Navigation Links > PLATSER > Detaljstuderade platser > Ekelund
GÄSTBOK

Ekelund

orpet Ekelund låg vid gamla vägen till Näs, strax efter avtaget från gamla Rimbovägen. Det nämns i källorna mellan 1648 och 1804, men det krävdes en del forskning för att ta reda på var det låg. Som tur är finns det utlagt i kartor från 1749 och 1779, så efter några timmars mätningar och jämförelser med moderna kartor kunde vi gå dit och leta efter spår. Ekelund är också markerat i sockenkartan 1846-59, men utan namn.

Utsnitt ur 1749 års karta över Näs med moderna vägar ilagda i rött och den gamla vägen till Näs streckad i brunt. Torpen är så svagt markerade i kartan att vi lagt in vita symboler där de låg

Det finns inte mycket spår kvar efter Ekelund. Det går inte att fastställa helt exakt var husen låg, men det är inte osannolikt att spåren ligger begravda under nya Rimbovägens vägbank. Resterna av en jordkällare har vi dock hittat, den låg i backen mellan gamla och nya Rimbovägen.

Ekelunds jordkällare

Resterna av en jordkällare som antagligen hörde till Ekelund

Gamla vägen till Näs

Här gick den gamla vägen till Näs. Den går lätt att följa fram till järnvägsbanken, men sedan är den bortodlad och ersatt av den långa raka vägen som antagligen kom till i slutet av 1700-talet när krigsrådet Wadenstierna ägde Näs. I 1749 års karta är den nya vägen utlagd från Näs till kurvan ute på gärdet, men det var nog bara ett framtidsprojekt på den tiden.

Den första innevånare vi hittat i Ekelund hette Daniel; han står uppsatt i kyrkoräkenskaperna 1648 för att han bland flera andra var skyldig tjära till kyrkan.

1651 möter vi Knut Andersson, som vi vet litet mer om. Han började som trädgårdsdräng på Näs och är nämnd i domboken för att han fick böta för att han inte kommit till tinget. Han var nog litet hetsig till humöret; 1662 fick han böta igen, den här gången för missfirmelse. 1666 har han flyttat in i Ekelund, nu som fogde på Näs. Hans hustru var sjuk och sängliggande sedan 1664; hon dog antagligen några år senare, för 1674 nämns Knut med hustru utan någon anmärkning om sjukdom. Knut nämns sista gången 1680; sedan träder andra torpare till.

Ekelund var en av de platser i Rö som drabbades hårdast av pesten 1710 - sjukdomen kom dit med en ryttare från Gullunge och smittade nästan hela familjen. Torparen Erik Hansson, hans hustru Annika och två barnbarn dog inom loppet av en månad i december 1710. Du hittar mer att läsa om pesten i Rö här!

Två Erikssöner, Hans och Erik, var torpare i Ekelund under åren efter pesten; det är väl inte otroligt att de var söner till pestoffren och klarade sig.

Under hela 1720-talet hette torparen Hans Jansson och hans hustru Kerstin Andersdotter. Kerstin dog 1728, 70 år gammal. Hans och Kerstin var således födda på "Knut Anderssons tid" och gamla redan när de flyttade in i Ekelund.

Torparna stannar kvar mellan fem och tio år och flyttar sedan till andra ställen, där man får hoppas att de fick bättre villkor.

Den sista familjen i Ekelund var Per Nilsson, född i Rö 1759, hans hustru Brita Nilsdotter, född i Kårsta 1769 och barnen Brita, Nils, Kajsa och Anna Kristina, födda i Rö mellan 1790 och 1800. Anna Kristina var nog det sista barnet som föddes i Ekelund. 1803 flyttar familjen till Kråkhättan och Ekelund är överstruket i husförhörslängden.

1804 finns en mystisk anteckning i mantalslängden: "Eklundstorp uppbyggt; Mats Matsson och hustru", men ingenting står sedan nämnt om Ekelund vare sig i mantalslängder eller kyrkböcker. Det kan hända att torpet brann 1803, men det blev tydligen inget av med torpet efter detta, så det är alltså över tvåhundra år sedan Ekelund övergavs. Det kan alltså inte ha varit mycket att se ens innan vägbyggarna lade ut nya Rimbovägen.

I Roteringslängderna från 1628 respektive 1630 nämns torpen Eketorp respektive Ekarne på Näs' ägor - det är inte omöjligt att detta var vad Ekelund kallades från början. De ståtliga ekarna finns ju kvar! Att namnet inte var stabilt kan ju antyda att torpet byggdes inte så långt före 1628. Torparen hette Erik båda dessa år, 1628 med tillnamnet "Finne" - det verkar ha skett en inte obetydlig invandring från den östra rikshalvan, för tillnamnet "Finne" är inte ovanligt under 1600-talet.

Sidan uppdaterad 2010-06-12