Kråkhättan
Kråkhättan i dag, med det gamla uthuset till höger. Snön har brutit ned syrenerna
här också, liksom på så många ställen den här vintern.
Kråkhättan är ett av de äldsta bevarade torpen i Rö. Det omnämns första gången 1722,
och inget motsäger att det är samma hus som fortfarande står kvar där än idag. Utanför
går den gamla vägen direkt till Hallboda, som finns utsatt i 1954 års karta men
inte i modernare kartor. Idag är det en lättfunnen stig, även om ett eller annat
träd hunnit falla över den.
Det är enkelt att hitta för den som vill ta en promenad - bara följ vägen från Ticksta
mot Motorstadion, förbi Norrtorp och avtaget till Nytorp så kommer Du dit efter
en dryg kilometer.
Det fanns fler torp på Ticksta ägor, men i början kallas de bara Tickstatorp, så
det är svårt att avgöra om Kråkhättan är ett av dem. 1709 och 1716 nämns en Hans
Persson, son till Per Persson, död 1699 i Tickstatorp. 1709 finns fyra torpare i
Tickstatorp, så det måste rimligen handla om flera torp. Kanske är Hans Persson
i Tickstatorp densamme som sedan nämns i Kråkhättan 1722.
Hans Persson efterträddes 1729 av sin son Per Hansson. 1737 nämns torparen Jan Eriksson,
1741 både Johan Frisk och Johan Henriksson. 1742 hette torparen Anders Västman.
Från och med 1749, då den första husförhörslängden börjar, är vi på säkrare mark.
Vid denna tid bodde här Jan (Johan) Mårtensson, född 1712 och hans hustru Anna Persdotter,
född 1715 samt två barn. Sonen dör endast tre år gammal i rödsot dvs. dysenteri.
De får ytterligare två söner. Dottern Anna gifter sig 1770 med Carl Hietling och
de får 1771 en son. De bor tillsammans med Annas föräldrar och blir kvar här åtminstone
till 1778.
Jan Mårtensson dör 1776, efter hans död flyttar hans hustru Anna till Rimbo. Carl
Hietling med familj bor kvar några år. Jan Persson och hans hustru Stina Ersdotter
tar över Kråkhättan 1778. Jan Persson dör dock i lungsot 1785 och året därpå flyttar
Stina till Kårsta.
Det finns inga uppgifter om vem som bodde på Kråkhättan 1786-90 – det är oklart
om torpet då stod tomt eller om det beror på en miss i kyrkböckerna. Jan Ivarsson
och hans hustru Marita Olsdotter bor 1791 här med fem barn. De två äldsta sönerna
16 respektive 12 år gamla dör 1802 med bara tre dagars mellanrum av ”svullnad”.
Familjen flyttar 1804 till Rimbo. Istället tar Per Nilsson och hans hustru Anna
Brita Nilsdotter över Kråkhättan. De har fem barn och stannar åtminstone till 1810.
Samma år kommer Anders Salmonsson från Husby till Kråkhättan tillsammans med sin
hustru Margareta Nilsdotter. Det finns en notering om att Anders är ofärdig. De
stannar till 1813, då flyttar Erik Ringström, sockenskomakare från Gullbergby, och
hans hustru Maja Andersdotter hit. De stannar till 1816, då de flyttar vidare till
Skederids församling. Nu tas torpet över av Anders Persson, född 1782 i Garns församling,
och hans hustru Maja Ersdotter. De får två döttrar och blir kvar till 1827, då de
flyttar till Skederid.
Familjen Persson efterträddes av Erik Erson och hans fru Anna Stina Ersdotter. De
har tre barn. Den 25 september 1829 hänger sig Erik, 41 år gammal, vilket förklaras
av ”huvudsvaghet”. Han får i alla fall Häradsrättens tillstånd till en begravning
i stillhet på kyrkogården. Efter makens tragiska död förefaller det som änkan blir
kvar på Kråkhättan fram till 1832. Hon och barnen flyttar då till Eke.
Erik Erson Westman kommer hit 1830 från Väsby tillsammans med hustrun Stina Ersdotter,
en 14-årig tjänsteflicka och ett barnhusbarn. De får 1834 sonen Gabriel och Johan
August 1836. De flyttar 1840 till Byle.
Samma år kommer från Risby Nils Nilson med hustrun Britta Stina Jansdotter och tre
barn samt två inneboende och ett ”barnhusbarn”. Sonen Nils dör bara tio år gammal
i ”inflammatorisk feber”. Det finns en notering om att Kråkhättan då ”brukas under
Näs”. Under en tid tar de även hand om den "starkt läspande" brorsonen Karl Petter
Jansson. Britta Stina dör i maj 1857, Nils flyttar 1858 till Risby där han blir
lägenhetsägare.
Drängen på Söderby Karl August Matsson med hustrun Brita Stina Andersdotter tar
1858 över torpet och stannar till 1868, då de flyttar vidare till Risby. De har
tre söner och en dräng.
Statdrängen från Näs Anders Erik Andersson Lundin, född i Rö 1835, flyttar in med
hustrun Kristina Ulrika Andersdotter på Kråkhättan 1868. De får fem barn. Den yngsta
dottern är bara tre år när Kristina Ulrika dör 1882. Dottern Henrika Kristina gifter
sig 1888 med Gustav Ferdinand Andersson, som också flyttar in på Kråkhättan. De
andra barnen flyttar succesivt men Anders Erik och yngsta dottern Helga Teresia
bor kvar till 1894, då flyttar de till Rimbo. Gustav Ferdinand och Henrika Kristina
får här tre barn; dottern Signe Elisabet, född 1891, är dövstum. För att komma närmare
specialskolan, Tysta Skolan i Stockholm, flyttar familjen 1903 till Danderyd.
Den nye torparen heter nu Karl Gustav Nilsson. Han kommer närmast från Skederid
tillsammans med sin fru Johanna Andersson och en son. Karl Gustav avlider 1925 på
grund av ”sträng astma och nervsjukdom”. Änkan bor dock kvar tillsammans med en
son och dotter fram till sin död i hjärtproblem 1937. Sonen Karl Gunnar och hans
syster Vera Matilda blir kvar även efter moderns död och syskonen finns kvar här
till 1942, då de flyttar til Knivsta i l Husby – Långhundra fs. Det förefaller som
syskonparet blev de sista torparna på Kråkhättan, som därefter går upp i Ticksta
gård. Under seklerna har huset byggts till och om ett antal gånger. Idag är det
i gott skick och används av familjen Waldegård framför allt som jaktstuga.
Kråkhättan uppvisar ett par intressanta byggnadsdetaljer; dels visar en utvändig
brädfordring både på fram- och baksidan att det från början bara varit omkring 2/3
så stort och sedan byggts till med ett extra rum. Brädfordringen döljer antagligen
knutarna på det äldsta torpet. Dels sitter skorstenen inte mitt på takåsen på den
gamla delen, utan nära den bakre väggen, mitt i taket på baksidan. Någon som är
mer kunnig i gamla tiders byggnadssätt får gärna förklara för oss varför man gjorde
så! Av allt att döma är verandan på framsidan också ett senare tillägg; kanske byggd
av någon av de sista torparna här.
Öster om vägen från Ticksta finns en grund efter en ganska stor ladugård; och där
vägen delar sig, resterna av en ganska stor jordkällare som brunnit. Väggarna nedtill
är gjutna, vilket säger oss att detta är en 1900-talskonstruktion. Inget hindrar
förstås att gjutningen gjorts för att staga upp en gammal kallmurad grund. Källare
tar förstås knappast eld av sig själva, så tyvärr ser vi väl här spåren av en senare
tids vanartiga ungdom.
TORPARNA I KRÅKHÄTTAN
- Per Persson (?), död 1699
- Hans Persson 1700(?) – 1727
- Per Hansson - 1729 - ?
- Jan Eriksson - 1737 –
- Johan Frisk – 1741 –
- Johan Henriksson – 1741 –
- Anders Västman – 1742 -
- Jan (Johan) Mårtensson åtminstone från 1749 - 1776
- Carl Hietling 1776 -1778
- Jan Persson 1778 - 1786
- Jan Ivarsson 1791 - 1804
- Per Nilsson 1804 - 1810
- Anders Salomonsson 1810 - 1813
- Anders Ringström 1813 - 1816
- Anders Persson 1816 - 1827
- Erik Ersson 1828 -1829
- Erik Ersson Westman 1830 - 1840
- Nils Nilsson 1840 - 1858
- Karl August Matsson 1858 - 1868
- Anders Erik Andersson Lundin 1868 - 1889
- Gustav Ferdinand Andersson 1889 - 1903
- Karl Gustav Nilsson 1903 - 1925
- Karl Gunnar Nilsson 1925 - 1942.
Läs också om Kråkhättan i Ann Britt och
Björn Bergströms blogg!
Forskning och text: Per Hesselgren, foto Ann Britt Bergström. Sidan först publicerad
2013-04-09, senast uppdaterad 2013-07-06.