Lanthandeln i Sandal
nnan
näringslivsförordningen 1864 var etablering av handeln starkt reglerad, faktiskt
gällde i stort sett fortfarande en medeltida lagstiftning. I princip var det inte
möjligt att t.ex. öppna en affär på landsbygden. Fram till 1846 var handelsbodar
på landet i princip förbjudna, då blev det tillåtet att öppna en handelsbod om den
låg mer än tre mil från stadsgränsen. När man 1864 fick rätt att fritt etablera
lanthandel oavsett avstånd från staden kom antalet snabbt att växa – redan 1870
fanns det 4,700 lanthandlare i Sverige.
Sandal ligger utmed nuvarande Gamla Norrtäljevägen strax efter Rö Kyrka. Här gick
tidigare den hårt trafikerade vägen från Stockholm till Roslagen, Norrtälje och
Kapellskär. Idag är den nedlagda affären skyltad med ”Café” ett minne från en kortlivad
satsning i början av 2000-talet.
Det finns ingen egentlig dokumentation – i alla fall som jag funnit – när lanthandeln
i Sandal öppnade. Med utgångspunkt från kyrkoböckerna kan man dock göra följande
spekulation.
Första gången Sandal nämns i kyrkoböckerna är 1851 – och tycks vara en avstyckning
från Nibble. På 1860-talet bodde där en slöjdare, som hette Anders Ersson, född
i Rö 1817. Han hade en son, Jan Erik Andersson. Inledningsvis står Jan Erik noterad
som skrädderiarbetare – kanske arbetade han hos sockenskräddaren Anders Sundin,
som också var verksam på Sandal. Från 1871 står Jan Erik dock upptagen som ”handlanden”.
Kanske startade verksamheten i liten skala med ett begränsat sortiment på några
hyllor i ”kammaren”. Det förefaller ha varit inledningen till över hundra års lanthandel
i Sandal. Jan Erik verkar här som lanthandlare fram till äldsta sonen, Karl Johan
Andersson, tar över på 1890-talet.
Karl Johan dör dock 1899 i blindtarmsinflammation, bara 31 år gammal. Av bouppteckningen
framgår att Sandal nu består av ett boningshus med två rum och kök, en bagarstuga,
handelsbod, fähus, ladugård och med stall, lider och magasin samt en källare. Handelslagret
omfattar nästan två tusen artiklar – allt vad bönder och hantverkare kan behöva
i sitt arbete, dock förutom torra varor ett begränsat utbud av livsmedel. Lagervärdet
uppgick till mer än elva tusen kronor, vilket motsvarar 650,000 kronor i 2015 års
penningvärde. Många av byborna fanns noterade i svarta boken över fodringar alltifrån
major Albert Uggla på Beateberg med 130,75 till torparen Johannes Jacobsson på Orrtorp,
som häftar i skuld med 50 öre; ordning och reda.
Det är inte fadern Jan Erik, som vid sonens död återtar rollen som ”hökare” – han
är nu omskolad till skomakare – utan en Karl Emanuel Andersson från Ununge tar över.
Han blir kvar till 1907, då Karl Axel Eriksson från Rådmansö tar över lanthandeln.
Familjen stretar på fram till 1924, då de flyttar till Västerhaninge.
Albert Anderssons lanthandel i Sandal.
En Oskar Albert Andersson gifter sig med en av döttrarna, Edla Mary och tar över.
Nu gör bilismen sitt intåg på allvar. Albert installerar en bensinmack på 1920-talet.
Telefonen gör sitt inträde och affären får nummer 6 – samtalen kopplas via den synnerligen
välinformerade telestationen på Ticksta. De båda världskrigen med stor varubrist
och hantering av ransoneringskort utgjorde en stor utmaning.
Den första bensinpumpen installeras i slutet av 1920-talet. Albert och Mary står
längst till höger.
De konkurrerade med Blombergs affär vid Rö station samt ambulerande varubilar och
en fiskbil. Under en tid fanns det även en mindre affär i Väsby, där vägen gick
innan den nya kom i mitten på 1930-talet. Även lanthandeln i Sandal hade utkörning.
Inledningsvis med häst och vagn, senare per cykel och så småningom med bil. Innan
telefonen eller om man inte hade telefon lämnade man sin beställning för kommande
vecka vid leveransen av varor. Albert och Mary kom att driva affären fram till 1960.
Verksamheten hade under en tid haft en nedåtgående trend när Börje och Sally Andersson
tog över 1960. Sally är släkt med Mary. De hade sedan 1948 en affär i Finsta, där Börje också arbetat som
expedit. Under några år drev de bägge affärerna men de avyttrade Finsta efter några
år. Börje hade gått Köpmannaskola i Stockholm och där fått ett brett kontaktnät.
En av lärarna gav honom insikt i aktiehandelns spännande värld – med lyckat resultat;
goda affärer gjordes i bl.a. Volvo.
De moderniserade huset, skyltade upp ordentligt och gjorde om affären till ett snabbköp.
Fram till början av 60-talet betjänades kunderna manuellt bakom en stor vacker ekdisk.
Enligt uppgift finns disken kvar på Erikskulles hembygdsgård i Söderbykarl.
Mycket av inköpen gjordes via ICA-Hakon. Börje åkte även ofta till Stockholm och
gjorde en hel del inköp av färskvaror på Årsta partihallar. En del produkter som
exempelvis ägg, äpplen m.m. köptes av lokala producenter. Kräftor köptes från Erken
och kokades med stor omsorg av Sally. Säsongen var kort för många färskvaror, apelsiner
åt man till jul, bananer fanns när bananbåten anlöpt, jordgubbar under några sommarmånader
etc. En hel del varor delades och packades länge i affären som hela ostar som delades
i små bitar. Mjöl, mannagryn, socker m.m. köptes i säckar och delades upp i påsar.
Halva djurkroppar styckades och köttfärs maldes på plats. Kaffe kom i säckar och
maldes på plats. Länge var den speciella Röblandningen väldigt populär. Snus köptes
i tunna och förpackades i påse. Fotogen var viktigt som drivmedel och ljuskälla.
Mjölk såldes först i lösvikt sedan i glasflaska. Sill inlagd i saltlake av olika
kvaliteter kom i trätunna och förvarades i ett speciellt rum. – nyöppnad tunna var
alltid ett starkt försäljningsargument.
Det var en evig kamp mot olika skadedjur – inte minst råttor. Hälsovårdsnämnden
kom emellanåt på besök representerad av Helmer per cykel och den strängare inspektören
från Norrtälje – men utan större klagomål. Svinnet var minimalt för det fanns kunder
som med tacksamhet köpte den prisnedsatta korven med utgånget datum.
Bensinförsäljningen var en viktig del av verksamheten och gjorde att bilisterna
också passade på att göra sina inköp. Betjäningen var manuell och man förväntade
sig putsning av framruta och strålkastare och koll av oljan. Sysslor som barnen
lärde sig i tidig ålder. En punktering kunde också lagas.
Rekonstruktion av avdelningen för biltillbehör på familjens museum på Rådmansö.
När mellanölet fick säljas i livsmedelsaffärer från den 1 oktober 1965 blev det
ett klart lyft för affärerna. Genom det generösa öppethållande blev affären i Sandal
räddningen för mången törstig själ. Det kom att bli så populärt att det avskaffades
av myndigheterna 1977.
Tipset fick en renässans med TVs intåg i stugorna och Tipsextra. På 1960-talet kostade
en rad 40 öre – på den tiden skulle man hitta 12 rätt. Arne Persson från Källberget
satsade varje vecka på den riktigt stora vinsten genom att vecka efter vecka tippa
tre rader med bara ettor, kryss och tvåor.
Butiken utgjorde en viktig träffpunkt för traktens män. Här möttes t.ex. Karl Eriksson
i Eke, Gunnar Nyström från Cementfabriken, Erik Andersson (”Bulten” Anderssons far)
från Björkliden samt grannen och trädgårdsmästaren Martin Lindgren. När kiosken
och grillkiosken så småningom byggdes samlades även traktens ungdomar här - de äldsta
kom stilande i bil, de yngre fick hålla till godo med moppe eller cykel. Innan mobiltelefonen
utgjorde telefonautomaten utanför affären en viktig funktion för många. Den användes
blåsiga och kyliga kvällar för en hel del pusskalas.
Börje med glada kunder.
Hela familjen var engagerad i verksamheten – barnen redan från tidig ålder. Familjen
hade under många år bara en gemensam semesterdag – den tillbringades i allmänhet
med en utflykt till handlaren i Östhammar. Som mest hade de 7-8 medarbetare. Köket
fungerade som personalmatsal och naturligtvis skulle leverantörerna bjudas på kaffe.
Sally hade minst sagt fullt upp.
En stor del av familjens hela liv kretsade kring affären och man kan anta att man
inte hann med så mycket mer. Men de utvecklade ett brett kontaktnät både med leverantörer
och kunder. De var glada fester bl.a. på Röborgen. Under många år hade familjen
boxrar. En fotbollsplan anlades bakom affären och familjens söner blev förutom duktiga
i fotboll även framstående pingisspelare. De ärvde kanske sitt idrottsintresse av
sin far, som blev Roslagsmästare på 400 meter i slutet av 1930-talet.
Öppethållandet var generöst. Innan butiker fick fria öppettider 1972 kunde försäljning
ske via kiosken, som gick under en mer generös lagstiftning. Fanns det inte i kiosksortimentet
kunde det hämtas i butiken. Egentligen hade man öppet alla dagar utom juldagen –
men i ömmande fall betjänades kunderna även då. Vid polisens utryckning till ett
ruskigt yxmord en Påskdag, när alla andra mackar var stängda, var Börje Anderssons
lanthandel räddningen för en stor polisstyrka på mördarjakt.
Under 1970- och 80-talet kom det bussar från Finland och Åland. De gjorde t.o.m.
flygblad på finska. Finländarna var framförallt intresserade av smör, socker och
kaffe. Med den ökade bilismen ökade också betydelsen av kunder på väg till sitt
fritidsboende i Roslagen. För många blev det en tradition att stanna och handla
i Sandal, på dåvarande E3:an, samt växla några ord med Börje.
Bert Håge Häverös litografi visar hur det kunde se ut en dag utanför affären.
Familjen kom att driva lanthandeln fram till 1996. Sönerna Sören och Ola tog över
1986 – men Börje hade svårt att helt lämna verksamheten. Största delen av kundunderlaget
försvann över en natt när nya E18 togs i bruk vid midsommar 1995. Lanthandeln i
Roslagen hade under det senaste decennierna minskat från ett hundratal affärer i
södra Roslagen till ett litet fåtal. Handeln koncentreras i allt större omfattning
till ”charmiga” affärscentra.
Börje framför affären innan den lades ned.
När lanthandeln i Sandal stänger för gott 1996 går en epok i graven. Nu finns det
inget att köpa i Rö – inte ens den allra minsta lilla chokladbit. Länge var vägen
till Rimbo eller Norrtälje för inköp ett tidskrävande företag. Affären utgjorde
en betydelsefull funktion. Även om vi idag snabbt kan ta oss till ett köpcentrum
saknar många Röbor en mer närliggande butik.
F.d. lanthandeln i Sandal 2016.
Källor:
Husförhörs- och församlingsböcker Rö
Bouppteckningar Sjuhundra Häradsrätt F:II:10 1898-1900 sid 99
”Lanthandlarna vart tog dom vägen” Radio Roslagen 2011
Intervju 2016 med Sally Andersson, sönerna Jan-Ola och Sören Andersson samt dottern Annsofi
Norrtelje Tidning 29 april 1994
Text: Per Hesselgren, bilder: Familjen Andersson; bilden av bensinpumpen dock från Kjell Närkhammar; den lilla flickan blev sedermera gift med Kjell.
Sidan först publicerad 2016-11-29, senast uppdaterad 2016-11-30.