Sveden
orpet Sveden (eller Storsveden som det också kallades) låg mitt inne i skogen mellan
Lovisedal och Rösjön. Det fanns en röjning som kallades Storsveden här redan 1756,
men torpet byggdes inte förrän i mitten av 1800-talet. Svedenvägen har ju fått sitt
namn efter detta torp.
Här låg Sveden, mitt i skogen mellan Rösjön och Viren. Man ser hur mycket mark som
var röjd (svedjad) runt torpet.
Nu för tiden är det inte lätt att hitta vägen fram till Sveden där den gick över
den öppna marken runt torpet. När man letar sig fram genom barrskogen passerar man
åtskilliga diken och inser att detta en gång var uppodlat. Väl framme vid torpstället
ser man den stora jordkällaren och intill den stenar och stenhögar från flera husgrunder.
Här kommer vi fram till Sveden västerifrån
Det här är en av husgrunderna vid Sveden
Jordkällaren är stor och välbevarad, även om flera stora stenar fallit ned från
taket.
100 m SV om husgrunderna finns den här präktiga stengärdesgården, där Svedens uppodlade
mark slutade och skogen tog vid.
Torpet Sveden finns med i husförhörslängden från år 1866 då Carl Ekman med familj
flyttar in. Carl och hans hustru Catharina Margareta hade då fyra barn och fick
ytterligare två innan de flyttade vidare 1872. Familjen efterträddes sedan av torparen
Karl Axel Eriksson som bara bodde ett par år i torpet.
År 1874 kom familjen Anders Fredrik Andersson med hustru och 6 barn till Sveden
och de stannade i hela 12 år. Efter familjen Andersson bodde här tre torpare mellan
1886 och 1900.
År 1900 flyttade Per Pettersson med hustru och barn in. Tyvärr dog hustrun redan
efter fyra år och några år senare flyttade barnen hemifrån. Men Per lät sig inte
nedslås av detta utan anställde pigan Anna Lovisa Karlsson från Rimbo, som flyttade
in 1907 med sina tre barn.
Efter två år gifte de sig och fick sedan även tre gemensamma barn. Det sista barnet,
Nils Holger Julius föddes 1914 som det sista barnet som föddes i Sveden. Året därpå
flyttade familjen till Huvan.
Den sista familjen som bodde i Sveden var Johan Viktor Isidor Hesselgren f 1890,
hans hustru Sally, f Blomkvist 1891, sonen Valter, f 1912, och dottern Maj, f 1915.
De bodde i Sveden 1915 - 1917 och flyttade sedan till Svenstorp på Beatebergs ägor.
Ett unikt foto: Familjen Hesselgren framför torpet Sveden, troligen våren 1916.
Man ser att torpet ligger vid en stor röjning, och frågan är om man inte i skogsbrynet
till vänster om stugan också ser den stengärdsgård som fortfarande finns kvar.
Någon gång på 1920-talet övergick Sveden i Söderbys ägo och bostadshuset flyttades
till Söderby, där det blev stommen till det lilla bostadshuset som fortfarande finns
kvar.
I Ekonomiska kartan 1952 är marken runt Sveden fortfarande uppodlad och där finns
också ett par ekonomibyggnader i norra kanten av åkrarna, men själva torpet saknas.
Så här mycket var uppodlat fortfarande 1952.
Gunnar Brusewitz berättar om Sveden i sin bok "Hemma vid Fågelsången", kapitlet
"Eko av ett förflutet". Boken kom ut 1961, så händelserna han beskriver bör ha inträffat
mellan 1955 (när han flyttade till Fågelsången) och 1960. Brusewitz berättar om
äppelträd och spireor på platsen, men också om en backstugusittare vid namn Mattias,
som skall ha bott vid Sveden i Brusewitz' barndom. Någon Mattias i Sveden har vi
dock ännu inte lyckats hitta i källorna.
Torpet fanns alltså bara omkring 50 år, så man blir imponerad både över den massiva
jordkällaren och hur mycket mark man odlade upp.
Sidan först publicerad 2009-02-17, senast uppdaterad 2012-04-29