By där gamla Rimbo-, Stockholms- och Norrtäljevägarna möts, "Väsby vägskäl".
I jordeboken 1540 redovisas två skattehemman om 11⅓ respektive 8⅔ öresland, vi kallar dem Väsby 1 och Väsby 2. 1559 "vederkändes" Erik XIV 3 öresland i Väsby som sitt arv och eget, men först i jordeboken 1566 syns det av jordetalen; då har Väsby 1 minskat med precis 3 öresland. Den nya gården kallar vi Väsby 3; den redovisas i jordeboken över Hertig Karls arv och eget 1574.
Gårdarnas jordetal blev sedan oförändrade i tre hundra år, fast de efterhand delades upp på flera åbor. Väsby är den enda byn i Rö där alla gårdarna haft egna namn; i de övriga byarna finns bara några enstaka gårdsnamn som hängt med genom tiderna. Genom att jordetalen varit konstanta och olika kan vi räkna ut att Väsby 1 kallades Norrgården, Väsby 2 Västergården och Väsby 3 Lillgården.
Före 1631 köpte Hans Nilsson båda skattegårdarna, fast de redovisas hela tiden som skattejord; det var således bara räntan han köpte. 1686 nämns att Väsby 1 är postgård; Kronan har alltså fått tillbaka räntan och nu beskattas Väsby 1 genom att ansvara för postgången mellan Ösby i Össeby-Garns socken och Sätuna i Husby-Sjuhundra. Inte heller för Väsby 2 nämns att någon annan äger räntan.
Fortfarande 1626 räknas Väsby 3 som arv och eget, men 1725 hade Beateberg köpt både Väsby 2 och Väsby 3, som då räknas som frälse, men 1740 redovisas de som skattefrälse; antagligen var det alltså räntan man köpt av Kronan.
Till sist, vid laga skiftet i Härsby och Väsby 1863 var Väsby 1 fortfarande skattejord, Väsby 2 frälseskatte (åborna äger jorden, men betalar räntan till någon annan än Kronan) och Väsby 3 är frälse. 1893 började man avveckla grundskatterna och därmed blev jordnaturen betydelselös.
1493 hölls lagmansting i Väsby av Upplands underlagman Knut Karlsson; i nämnden satt bland andra Gregers i Nibble och Anders Jakobsson i Eke.